• Anonym (S)

    Vår situation är så udda! Eller?

    Ursäkta men vilken fruktansvärt manipulerande man.
    Du skulle släppa din svartsjuka samtidigt som han medvetet gled in i en ny relation.
    Fy fan rent ut sagt
    Din ångest var ju ett tydligt tecken på att detta var helt fel.

    Gå och prata med någon professionell och red ut DINA känslor. Det är ok att känna att du inte fixar att vara en vän och se på medan han går vidare med en annan.
    Känns som att du försöker vara en person som du tänker att han vill att du ska vara...
    Din ångest är dock ett tydligt tecken på att du nog lurar dig själv...

    Jag gjorde så en gång i tiden...
    Försökte vara vän fast jag fortfarande var kär.
    Slutade med att jag satt och tröstade fanskapet när det knarrade med kvinnan han var otrogen med och lämnade mig för...
    Skäms fortfarande lite över att jag tillät honom trampa på mig och utnyttja mig.

  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-05 21:40:38 följande:

    Tilll Minns, kan ej citera. 

    Spännande infallsvinkel... Aldrig tänkt på det sättet men jag ska verkligen ta en funderare på det du skrev! 

    Älskar jag honom mer som bästa vän eller till och med som ett syskon? 
    Därför jag beter mig som Jag gör? 

    Torr isf att kanske även han känner så, han sa senast idag att hade jag haft noll känslor kvar för sig hade jag stuckit själv  direkt, eller varit hos henne hela tiden. Men kan ju vara just dessa känslor för ngn man växt upp tillsammans med...
    Att han älskar mig än, men inte på ett kärleksplan. 

    Och skulle vi båda känna så... Så är kanske mon tanke om djup vänskap inte så främmande? 

    Klamrar jag mig fast vid ett minne, en kärlek till en nära vän? 
    Vill inte mista honom för allt i livet! Men vill jag vara ihop med honom? 


    Och det är därför du skulle behöva gå och prata med någon och redan ut dina känslor, vad känner du egentligen? 
    Just nu känns det som att du lever i nån illusion.
    För ni är inte längre ensamma i er relation...det finns en tredje person som mycket väl kan ställa krav samtidigt som du inte kan ställa några riktiga krav tillbaka...
    Och var beredd på att du kan komma att se sidor hos honom som du inte trodde fanns...

    Vi är nog flera som ser en farhåga att du kommer vakna upp en dag och känna dig lurad.
    Den andra kvinnan kanske inte är så pigg på er "djupa vänskap" och kräver att han enbart har kontakt om dottern...och din sk bästa vän går med på det.
    När hon är obekväm att det ska firas gemensam jul/födelsedag etc etc...och han går med på att utesluta dig...

    Hur kommer du känna då?
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-06 10:42:31 följande:

    @ Betty

    anledningen till att de fortsatte träffas var att han helt ärligt sa att han tyckte mkt om henne och inte faktiskt visste vad han ville. 
    Att han behövde umgås med henne för att bena ut vad det egentligen var för nåt han kände. 

    Mitt alt var att i det läget förbjuda och troligen skulle han isf ändå välja bort mig då han ärligt sa att vi haft det jobbigt och han inte visste om vi kunde fortsätta. 
    Eller att vi levde lite i limbo, där de träffades som vänner  och vi fortsatte prata om vårt förhållande och försöka se status på vår relation, vid sidan av allt det andra.
    Då denna nya bekantskap fick honom att fundera på om vi växt ifrån varandra på kräleksplanet och levde mer ihop som bästa vänner fast med djupa känslor. Lätt att mixa ihop.

    Jag var beredd att låta honom bena ut sina tankar, hellre än att kasta ut och aldrig prata igen. Ja udda jag vet!! 


    Fast det hade varit fullt rimligt att säga ifrån och faktiskt lägga ultimatum.

    Om han inte hade kunnat acceptera att du inte vill leva i limbo medan han "känner efter" så är han ju knappast mån om dig eller respektfull.
  • Anonym (S)
    Anonym (Men jösses) skrev 2023-11-06 22:10:01 följande:

    Som jag ser det så lämnade du walkover till den andra kvinnan. Direkt. La dig platt. 


    Signalerade med stora versaler på plakat. Här, ta min man! Och till honom. Ja gå du och ta den där nya kvinnan! 


    Själv står du ensam kvar. Du har inte kämpat för att behålla din man, och din familj intakt. Vist, det kanske hade slutat såhär ändå. Men du har så gott som uppmuntrat detta, sporrat på dom. Och det? Riskerar att bli ett av dina livs största ånger. Att du ej försökte kämpa. Antingen vill du ha en separation inners inte, och därför lät detta ske. Eller så vart du så chockad att du dissocierat och kommer ångra detta, när du vaknar till. 


    Mannen borde givetvis ha haft vett och respekt nog att så fort han märkte att han fått attraktion/intresse för den andra kvinnan. Direkt backat och avslutat den kontakten. Men nu sveptes han med och tänkte egoistiskt. Tänkte inte alls. En fru som sätter ner foten och stakar ut VAD som är respekt, kan vara det som katapultar mannen ur den fantasi han går runt med i huvudet som orsakar små fjärilar i magen. 


    Jag har typ varit i en liknande situation som dig. Med undantag att dom inte hunnit göra något fysiskt. Jag satte då fasen ner foten, och det redigt rejält. Detta är 5 år sedan. JAG är den med mannen kvar. Den andre snärtan fick vackert finna sig i att bli bortvald. Nej jag tvingade inte min man till något, men jag gjorde det jävligt klart för honom att jag under inga jäkla omständigheter kommer ge honom TID att försöka komma på vad det är han vill. Samtidigt som han umgås med hon den andre. Nej för helskotta. Glöm det. Jag förtjänar mer respekt än så, alla dom åren vi haft tillsammans förtjänar mer respekt än så. Han fick 2 dagar på sig över en helg. Utan kontakt med henne. 


    Han nyktra till jäkligt snabbt utav det kan jag säga. 


    Håller helt med
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-20 09:44:33 följande:

    Såklart vår situation är udda, därav trådstarten.

    Det jag försöker få fram att allt inte alltid behöver vara så svart eller vitt. 

    OTrogen = dumpa
    Nej det gjorde jag inte jag var beredd att de vart det kunde leda
    Separerat = flyta isär direkt 
    Nej jag var ej redo för det, gjorde det som kändes bäst för mig just då. Han var redo att dra om jag ville. Jag ville inte i han ville också stanna för att göra allt i lugn o ro
    Otrogen/separerat = han är en skitstövel
    Jag känner honom, han är inte inte en skit stövel. Han har gjort fel, det vet han det vet jag. Inte skött allt så snyggt, båda håller med. Men aldrig aldrig kommer jag hata honom. För ingenting har har gjort lätthjärtat eller med av sikt att såra. Självklar blev jag sårad, besviken, krossad...
    Men nej han är inte en skit. 


    Hej
    Du behöver inte hata honom men kom ihåg att det skulle vara ok att bli riktigt arg.. Du får vara arg. Du får känna att han har förstört ert förhållande. 

    Mitt råd har varit ända sedan början av starten att du ska ta hjälp av en proffesionell för att få reda ut DINA känslor. För när jag läser dina svar handlar det mesta om honom. Det känns som att du väntar in honom och tar på dig en roll som den förstående frun..
    Du har rätt till DINA känslor och reaktioner. Om detta ÄR dina känslor så kommer de fortfarande vara likadana efter några samtal med en proffesionell...
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-20 17:18:15 följande:
    Förstår vad du menar, men jag har väldigt svårt att prata om mina känslor ens med familjen. Sambon är den enda jag kunnat öppna mig till historiskt. 
    Men jag har absolut lekt med tanken att söka hjälp. 

    Jag har varit arg. Två gånger har jag löpt amok inför honom och han tyckte det bra BRA. Han vill att jag ska visa mina känslor och det gör jag, men jag är ju mkt mer sorgsen än arg. 

    Men det har börjat förändras lite.. Nu blir jag mest sorgsen när jag tänker på vad vi aldrig mer kommer att göra tillsammans... Sånt vi alltid gjort, som kansle de kommer göra istället. Så enkelt som vårt favoritland, kommer de 2 åka dit nu? 
    Vi älskar weekends.. De ska på en nu i helgen. 
    Mer sorgsen att de gör "våra" saker... Mer än att se umgås i sig. 
    Så mer sorg än ilska. 

    Men så länge vi kan fortsätt prata som vi gör nu, 
    Så är jag rätt nöjd med situationen tills vi flyttat, det känns helt rätt för oss

    Och det första du skriver är ju en av anledningarna till att söka stöd någon annanstans. 
    Du har lutat dig mot honom och kanske även han mot dig. Men lutningen är på väg att suddas ut och han håller eventuellt på att skapa en ny "lutning".
    Precis som att han gör "era" saker med henne så kommer han succesivt att luta sig mot henne och skapa en ny primär-relation.
    Det kommer bli tomt för dig. 
    Det du gör nu riskerar att bli som att "kissa i sängen". Det känns varmt och bra för stunden men kommer bli kallt och obehagligt senare...

    Om du inte är redo att prata med någon i rummet kan du ju alltid ringa en stödlinje alternativt börja skriva ner dina tankar som ett brev eller dagbok.
    Och då inte för att visa någon...filtrera inte utan skriv allt som kommer till ytan.
    Våga ta stöd utan att involvera honom.
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-21 11:29:13 följande:

    Var har jag sagt att otrohet är ok???? 

    Vi ska flytta isär men det gör man inte på en sekund o det vill vi inte. 

    Och hur gullar jag med honom?? 

    Klart jag pratar om hon. Här i tråden det är ju det det handlar om men jag går inte hela dagen so bara tänker på honom?? 


    Du ska självklart göra det som känns bäst men jag tror det många inklusive jag är oroliga för är att du tappat bort dig själv och förmågan att känna vad du vill.
    Vanans makt i er relation och att vara det perfekta exet som kan separera konstruktivt är några faktorer som kanske tar över...
    Och att det även gör att du har ett motstånd att gå och prata med någon. För då behöver du möta dig själv i detta och kanske se saker ur ett annat petspektiv. Det kan vara väldigt obehagligt 

    Jag brukar hitta min moraliska kompass genom att tänka om jag skulle vilja att mina barn skulle bete sig/göra samma val som jag. För varför ska jag göra val för mig själv som jag inte vill att mina barn ska efterapa?

    Om du tänker i en framtid där din dotter har en relation, skulle du vilja att dottern är du? Eller för all del att hon är din man?
    Känns det bekvämt och bra att tänka henne i någon av rollerna?
    Att hon är samtalspartner åt sin otrogna make/maka? Trots att hon har ångest och mår skit?
    Eller att hon har sex med både ex och ny flickvän?
    Pratar om sitt nya liv med sitt ångestfyllda och förtvivlade ex?

    Om det känns bra att tänka henne i dessa situationer och att du önskar att hon hanterar det precis som ni så vet du. Då gör du rätt.
    Om inte, om det känns olustigt. Fundera på varför du tänker att det är rätt för er men inte skulle vara rätt för henne...
  • Anonym (S)
    anonym gullviva skrev 2023-11-21 12:19:55 följande:
    Tack för ditt väldigt konstruktiva svar! Väldigt nyttigt att tänka på det sättet absolut. 
    Förstår vart du vill komma. 
    Självklart vill jag inte att hon ska göra saker som får henne att må dåligt det är ju en självklarhet. 

    Men jag ska säga er alla att jag inte gjort ngt av detta lättvindigt på ngt sätt. 
    Tänkt aja gå du till henne jag bryr mig inte. 

    Oj vad vi har pratat jag har gråtit mått skit... 
    Men ändå har jag känt att jag behövt göra dessa val för min egen skull. 
    Och jag känner att det går åt rätt håll hela tiden, jag känner själv hur annorlunda jag mår nu än för 1 månad sedan. 
    Ja jag kommer kanske krascha senare, det kanske tar lång tid att komma över allt... 

    Jag kan ha tänkt fel vad gäller dottern men även där ha jag gått på magkänsla att det absolut inte varit rätt tid att berätta just nu. 
    Men nu har vi tagit steg ett i hus försäljningen så nu börjar det bli dags känner vi. 
    Börja med att berätta att vi kommer sälja men ej flytta till nytt tillsammans. Att vi inte älskar varandra på samma sätt fortfarande, men att vi är vänner och kommer båda umgås med henne så mkt vi kan. 
    Att han varit otrogen eller har en ny redan nu kommer vi inte berätta det är bara onödigt o vill ej att hon ska hata honom.
    Sen får det komma successivt 
    Och med min moraliska kompass eller sätt att tänka så skulle jag inte kunna agera som ni.
    För jag försöker bara göra sånt som jag kan stå för inför mina barn (även om jag inte berättar allt för dem men jag tänker att jag vill kunna stå för allt jag gör om de skulle få veta)...och det verkar ni inte kunna göra fullt ut...

    Om du bortser från honom och hans beteende. Skulle du kunna stå för ditt beteende för din dotter och känna dig som en god förebild? För det är ju det viktiga. Låt han få ta ansvar för sitt beteende. Om det innebär att dottetn tänker något om honom så är det hans ansvar att reda ut och stå för.
    Sanningen har en förmåga att komma ut...och vara då beredd att stå för din del i det hela....

    Men jag förstår att det inte är enkelt. Jag valde att göra precis som du i en relation (innan barn)....idag skulle jag nog dock inte göra det...

    Jag önskar dig iallafall lycka till.
    Kommer nog lämna tråden nu...
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?