anonym gullviva skrev 2023-11-06 21:27:27 följande:
Ja ksnske bord jag agerat annorlunda jag vet inte... Var väl rädd att säger jag stopp där så lämnar han på stört o jag var i chock o desperat få oss att fortsätta tillsammans.
Det är liksom 25 års förhållande på spel inte en tonårsförälskelse. Och inte bara det, utan 25 års vänskap! Jag var sjukt rädd att mista allt!
Och i början var det verkligen ett snedsteg från deras sida, båda tyckte det var helt oväntat och inte planerat. Och han kände i början att deras vänskap var viktigare än att inleda ngt djupare.
Tyvärr så så blev det ju djupare men då blev det så...
Jag hade kunnat förlåta hånglet och fortsatt som ett par faktiskt, men då behövde jag ju veta att det verkligen inte betydde ngt.
Jag gav det lite tid och en chans att bli så.
Nu blev det inte så men det var ett val JAG gjorde i stunden son kändes bäst just då.
Inget jag kan ändra på idag och ja jag kanske ångrar ser senare, men känner ju att hade jag förbjudit klamrar mig fast o kvävt honom hade det ändå säkerligen förstört vår relation.
Ja jag är nog för snäll, men älskar man ngn, gjort så länge, haft ett samliv i 25 år så är det inte enkelt att bara kasta bort.
Det kände vi båda två!
Livet är inte lätt och du försöker hantera detta. Det finns inte något exakt rätt facit.. men behåll din stolthet och låt dig ej bli trampad på under för lång tid.
