Vår situation är så udda! Eller?

Nej! Hon är nog rätt normal till skillnad från otrohets hatarna som totalt saknar verklighetsförankring. 
Att detta är en del av livet är självklart, Alla kanske inte råkar ut för det men många gör det.  Många kan hantera det utan större drama, speciellt när man varit ett par under lång tid.

Otrohets draman  hör nog till relativt nya förhållanden där man inte växt ihop och skapat en grundmurad vänskap. 

Du får ursäkta men jag förstår inte vad självrespekt har med saken att göra? Att respektera varandra och inte vilja göra varandra mer ont än nödvändigt hör väl mer hemma i den här situationen.  

Jag tror inte att hon sitter och väntar på att han ska bestämma sig för det ena eller andra. Hon låter det ta sin tid och är helt inne på att det blir en separation oavsett vad han väljer. 

Hon kommer ut ur det här med bearbetade känslor, utan ilska och med fortsatt vänskap med människan hon levt halva livet tillsammans med.

 

Ditt resonemang skulle då betyda att om man älskar någon så har man ingen självrespekt. När man älskar någon så sätter man denne före sig själv. 

Jag ser inte att TS accepterar vad som helst. Allt sker ju på hennes villkor så npg tycker jag att hon har självrespekt alltid

Har ej pratat med kurator o liknande men ja kanske borde har ingen annan att prata med. 

Därav tråden litegrann, att få prata av mig och få lite olika synvinklar. 

Jag må låt coolugn men jag har gråtit mig andfådd, jag har slagit i väggen, jag har visat alla mina sidor inför honom, han vet hur jag blir när jag är ledsen... Han har fått höra exakt hur jag känner. 
Vi har ältat pratat gråtit, men det blir mer sällan ju längre tiden går. Jag har inte samma behov till det längre.
Jag behövde få landa och det börjar jag göra. 

Jag hatar det han Gjort! Men hatar inte honom! 
Hade de ej hånglat hade de ju ändå fattat tycke för varandra, ja ddet borde ej hänt öht.
Det var Aldrig hans tanke att falla för henne när de började vänskapen. Han är mt mån om alla och hon behövde ngn att prata med, så de började gå på promenader o prata om jobbiga saker på jobbet. Och det hade jag ju inget emot? Promenader med en kollega som behövde prata med ngn? 
Tyvärr blev det som det blev, men det var aldrig grundtanken. 
Har aldrig hänt mig men gissar ju att känslor är svåra att styra... Och är det så att han ser en framtid med henne, att han hittat ngt i henne han saknat...  Då är det väl så. 
Tyvärr borde det inte skett på detta sätt! 
Men han hade aldrig onda avsikter! 

Ja jag känner honom jag lovar. Vissa tror att det bara är buffel o båg med alla som varit otrogna... Men tänk ett steg till. 
Han berättade direkt!! 
Han mådde skit!! 
Han önskar att de aldrig träffats!! 
Men han kan inte hjälpa att han fallit så för henne!! 
Jag kunde ha kastat ut men  valde att inte, han bad inte! 
Jag gav honom lite tid att landa, för att se om det fixk att rädda oss eller inte. Jag var inte beredd att slänga bort våra 25 år! 
Han kunde ha dragit direkt men var heller inte beredd att kasta bort oss. 
Otrohet är inte inte ok! 
Jag har valt att leva så här ett tag, när vi sålt huset kanske allt är annoröunda, då får jag isf leva annorlunda och då så klart göra det som krävs. Det är nästa milstolpe, göra huset redo och sälja. Sen kan vi på riktigt se om vi kommer fortsätta ses. Kanske har jag fel och han bara försvinner ur vårt liv? Då gör han det... 
Då tar jag tag i det, då! 

Lite hividet på spiken här. 

Han VET att jag inte är ok med det han gjorde! 
Han är inte ok med det han gjorde! Han sover knappt på nätterna fortfarande trots att han i princip är fri nu, då vi ändå sagt att vi inte är ett kärlekspar längre. 
Hans samvete är ENORMT! jag om ngn bord veta hur han fungerar, han har inte ljugit för mig i 25 år, iof inte ljugit alls om vi ska vara krassa. 
Han har inte bedragit mig i 25 år, han har inte svikit mig i 25 år... 
Han bedrog mig en gång, och berättade direkt. Och erkände att han har fått stark känslorn för en annan fast han inte ville!  Han har varit öppen hela hela tiden!
Han är ingen som ljuger, det borde jag om ngn veta.  Mer än några främlingar på nätet iaf.
Varför är det så att för att ngn är otrogen så blir hela deras personlighet en skit stövel?? 

Han må ha sårat bedragit osv men han har INTE utvecklat en ny personlighet, det ser jag det hör jag. 
Han har förälskat sig i en annan som även förälskat sig i honom. Sjuuukt jobbigt men detta är sättet jag hanterar det på just nu. För att JAG ska kunna gå vidare tillslut.
Visste inte att det fanns en mall= så här gör du om din partner är otrogen eller träffar en ny. 
Alla situationer är väl unika??

Vi är en gifta. 
Ja hon visste om mig. 

Ja kanske undermedvetet att jag gör det lite som en hämnd? Inte planerat så men kanske? 

Han säger ofta att ja hon visste det men det var fortf han som gjorde fel som var den i ett förhållande. Hon har ju inte några plikter gentemot mig 

Och nu är det väl lite samma sak jag behöver inte tänka på hennes känslor så som hon inte tänkte på mina. 
Omoget? Ja kanske men jag är fortf i överlevnadsstsdiet. Agerade i ren panik i början men det har växt fram en vardag som ändå fungerar mitt i allt. 

Kan? Är väl redan mycket förvirrande för dottern att hennes föräldrar fortsätter leva som bar samtidigt som pappan har en annan. 

Ja, det är det säkert, mycket förvirrande

Väljer att inte ta upp situationen med vår dotter i tråden mer då det är svårt att sätta sig in i då jag ej vill berätta all bakgrund förutsättningar eller fakta här. 

Hon mår bra.