Vår situation är så udda! Eller?

Eller också är det du (och några till) som inte begriper att relationer ser olika ut, vi reagerar olika i kriser. TS personlighet i kombination med kärlek, djup vänskap och förståelse för mannen innebär att hon inte dömer.

Bara för att situationen är ovanlig behöver det inte betyda att mannen medvetet manipulerat henne. Det kan vara så att de båda gör så gott de kan, har svårt att hantera starka och överraskande känslor. De är ju båda ganska oerfarna av uppbrott och liknande med tanke på att de varit ihop hela sitt vuxna liv.

Jag tror dock som fler i tråden att det kommer en räkning i efterhand, kanske för dem båda. I hans fall är det långtifrån säkert att den nya relationen leder till något varaktigt och då hamnar han i en kris.
I hennes fall så är känslorna troligen bedövade och upp-och-ner omväxlande och kaotiskt. En sorg kommer, en ensamhet och ett krisarbete att ta sig igenom separationen som väntar.

Hon kommer landa bättre än honom är min gissning.
Men det går inte att säga säkert.

Min uppfattning är att det är ovanligt men inte helt ologiskt, det som händer.
TS verkar i alla fall vara en fantastisk person med ett otroligt gott hjärta. När mannen inser vad han kastar bort kommer det troligen vara för sent.

tänkte precis skriva något i den här stilen. Bra sagt!

Jag kommer aldrig förstå hur en del på detta trampar på andra för att uppenbarligen hantera sin egen bitterhet och frustration.

Här är en kvinna i kris, mitt i en separation efter ett helt liv med sin man. Om hon gör rätt eller fel är inte helt enkelt att svara på utan att verkligen känna personerna och deras relation.
Kanske har hon varit för tålmodig, kanske skulle hon markerat sin gräns, kanske skulle hon tagit avstånd eller liknande. Det är möjligt men inte säkert.

Helt säkert är att hon gör så gott hon kan i en otroligt svår situation. Hon agerar godhjärtat med omtanke om andra människor och ser problemet ur olika perspektiv.
Detta förtjänar hon respekt för och heder.
Hon behöver stöd och kärlek för att ta sig vidare - inte att bli hånad och trampad på.

Det finns ett bra uttryck som jag tycker man kan ta till sig:
"Om du inte har något snällt att säga, säg inget alls."

Kämpa på TS!
Livet blir bättre igen. 

Ingen agerar vettigt i en sån situation som du är i. Vi gör olika typer av misstag bara. Du får mycket kritik för att du är för snäll och samarbetsvillig, kanske får du betala ett pris för det. Svårt att säga exakt just nu utifrån en beskrivning på ett anonymt forum.
Å andra sidan finns det ganska många som överreagerar nåt fruktansvärt åt andra hållet och river upp himmel och jord. Allt som betyder något är hämnd och lidande för det otrogna aset..
Den känslan är också förståelig med tanke på känslostormar och smärta, men det är minst lika fel, möjligen med risken att konflikten cementeras och förstör möjligheten för ett fungerande samarbete runt barnen under lång tid framöver.

tyvärr blir forumet här ofta mer som en rättegång än som en plats för stöd och uppmuntran. 
Kanske blandar folk ihop detta med duo-appen och tror det är en tävling i att svara rätt och vinna. :)

Hoppas du hittar ro och får möjlighet att landa, reflektera och ta beslut som hjälper er alla vidare till nästa fas i livet på bästa sätt. Och, se till att hitta någon professionell att prata med om de val som ligger framför dig.

jag har skrivit ett pm till dig.
Var rädd om dig 

vet inte varför du svarar och tycks vilja debattera med mig?
om du inte gapade och skrek så behöver du inte ta åt dig, då gäller det inte dig. Jag beskrev den andra ytterligheten av skalan.

Jag är ointresserad av hur andra har det i sina egna relationer eller hur de tycker att andra ska agera. Då kan man starta en egen tråd och diskutera vad som är rätt och fel, rent teoretiskt.

Det är fel att ta den här diskussionen i en tråd som lyfts av en kvinna som mår dåligt och behöver stöd. 

Hon frågar om råd hur hon ska kunna gå vidare på bästa sätt, hon vill veta om relationen går att rädda. Hon har INTE bett om att bli bedömd, dömd, sågad och nedtryckt för att hon gör fel.

Folk får ha vilka åsikter de vill men det finns en tid och en plats för allt.
det är min poäng.

Poängen är att rädsla kan betyda "rädsla" i praktiken.
Även om mannen sagt exakt som du skriver ovan så kan kvinnan fortfarande känna ett obehag att träffa hans ex. Vi vet inget om vem hon är och hur hon känner eller fungerar.
"Rädsla" kan betyda att hon är rädd för att ts är ledsen och uttrycker starka känslor, blir känslosam etc. Det kanske hon inte orkar möta.

Det finns för många tänkbara och okända faktorer för att kunna göra en träffsäker analys teoretiskt.

klokt skrivet. 

Ilska är ett viktigt redskap vi har tillgång till för att markera en gräns, att markera avstånd, att sätta stopp. Reaktionen säger "DETTA är INTE ok för mig!" Det behöver inte handla om varken bestraffning eller hämndbegär (som inte är särskilt sunt).

Jag tror att TS har markerat, jag tror att exet har förstått hennes känsla. Nej, hon har inte kastat ut honom och rivit upp himmel och jord. Som jag hört TS tror jag det är ett klokt val för henne, just nu. 
Det kommer att rätta till sig den närmaste tiden och lösa sig på ett eller annat sätt.