• Anonym (Betty)

    Vår situation är så udda! Eller?

    Anonym (Bizz) skrev 2023-11-06 05:49:44 följande:
    Man kan dock inte förbjuda vuxna människor från att träffa vem de vill.
    Självklart kan man ha krav på en person man är i en relation med. 

    Även om en vuxen person i slutändan gör precis som den vill kan man absolut markera sin ståndpunkt och säga ifrån om vad man tycker är ok eller inte.

    Att fortsätta umgås med någon man hånglat med skulle jag som partner tex säga bestämt nej till. Vill min partner det ändå så är det slut. Inte skulle jag sitta och säga "ok du får göra precis som du vill, du är vuxen och bestämmer själv och jag fogar mig". 
  • Anonym (Betty)
    Maac skrev 2023-11-05 12:16:42 följande:

    Jag tycker det verkar helt fantastiskt att ni har varit ärliga rakt igenom. Alla här verkar tro det sämsta om folk. Det alla alltid tjatar om är ju ärlighet och det är precis vad din man varit. Man kan inte hjälpa vad man känner.

    Var du också ärlig, känn efter vad du behöver.

    Allt är inte svart eller vitt.


    Det är väl inte det att han har varit ärlig som är problemet. Det har jag inte märkt att nån här i tråden skrivit. 

    Det var jättebra att han var ärlig och berättade om hånglat. Men efter hånglet skulle han ju naturligtvis inte fortsätt att träffa henne alternativt avslutat med frun. Där snackar vi om svek.

    Förstå vilken ångest för en partner att först få höra om att han varit otrogen och sen inför öppen ridå fortsätter han träffa henne som "vän".

    Ville han var schyst not frun så skulle han antingen gjort slut direkt. Lagt korten på bordet. Berätta stt han var förälskad och vill utforska det nya. Fine. Eller om han verkligen ville ge frun en chans så skulle han helt avslutata med kollegan. Inte fortsatts umgåtts med henne på fritiden och vattnat den relationen. 

    Angående ts märkliga reaktion så ser jag 2 scenarior. 

    Antingen så har du inte fattat ännu. Du skriver att du tycker om när ni gör saker som vanligt ihop. Gymmar. Pratar osv. Detta kommer ju inte fortsätta sen när ni separerat på riktigt. Vet inte om det har sjunkit in i dig ännu. Och det är inte säkert att ni kommer kunna fortsätta vara bästisar sen. Hans nya kanske inte är lika tolerant som du är. I detta scenario tror jag att du kommer krasha sen när du hamnar i en ny vardag utan din man och fattar hur din nya verklighet ser ut.

    I det andra scenariot så tar du allt detta ganska bra av den anledningen att du faktiskt själv inte har så mycket känslor kvar längre.  
  • Anonym (Betty)

    Spännande också att han redan varit otrogen mot den nya.

  • Anonym (Betty)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 19:15:08 följande:

    Nej! Hon är nog rätt normal till skillnad från otrohets hatarna som totalt saknar verklighetsförankring. 
    Att detta är en del av livet är självklart, Alla kanske inte råkar ut för det men många gör det.  Många kan hantera det utan större drama, speciellt när man varit ett par under lång tid.

    Otrohets draman  hör nog till relativt nya förhållanden där man inte växt ihop och skapat en grundmurad vänskap. 


    Struntprat. De flesta skulle inte acceptera och vänta på att partnern utforskar andra marker och väntar på att han ska bestämma sig.

    Jag förstår absolut att man kan bli kär i någon annan efter 25 år tillsammans. Jag fattar att det mänskliga i att folk halkar dit och är otrogna.

    Men jag och många med mig skulle inte snällt gå och vänta på besked från partnern om vad han ska bestämma sig för. Jag skulle inte gå hemma och vänta på honom medan han går promenader, gymmar och har filmkvällar med den nya för att kunna bestämma sig om vad han vill.

    Eller jo, han kan så klart göra allt det där för att se om han vill ha henne eller inte. Men jag kommer inte sitta snällt hemma och vänta på att han ska fatta ett beslut. Om min man inte vet om han vill ha mig eller en annan kvinna är skäl nog för mig att inte vilja fortsätta. Jag ska vara det självklara valet för honom. Annars kan de va. 

    Så nej det behöver inte vara dramatisk bara för att nån är otrogen och blir kär i någon annan. Men inte sitter jag hemma och trånar och väntar på svar när han fikar med den nya för att kolla om gräset är grönare på andra sidan. 
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Snowihite) skrev 2023-11-06 20:53:47 följande:
    Du får ursäkta men jag förstår inte vad självrespekt har med saken att göra? Att respektera varandra och inte vilja göra varandra mer ont än nödvändigt hör väl mer hemma i den här situationen.  

    Jag tror inte att hon sitter och väntar på att han ska bestämma sig för det ena eller andra. Hon låter det ta sin tid och är helt inne på att det blir en separation oavsett vad han väljer. 

    Hon kommer ut ur det här med bearbetade känslor, utan ilska och med fortsatt vänskap med människan hon levt halva livet tillsammans med.

     
    Jo det var just det hon skrev att hon gjorde. Efter att han kom hem och berättade att han varit otrogen och hånglat (vilket är det enda i den här berättelsen jag respekterar, att han faktiskt la de korten på bodet) så lät frun honom umgås med kollegan för att utforska vad han kände. Han var på promenader etc med kollegan för att få bukt med vad han ville medan ts satt hemma och väntade. 

    Det var först efter ett tag de bestämde att separera. 
  • Anonym (Betty)
    anonym gullviva skrev 2023-11-06 21:01:55 följande:

    @ Betty

    Men jag går inte i väntar på besked? Det har jag ju redan fått? 

    Ja ett tag var vi i limbo, men det kan jag inte ändra på nu i efterhand hur jag reagerade o gjorde? 

    Klart jag fortf har lite hopp om ett annat avslut men det känner jag att jag kommer tappa ju mer tiden går. Och jag måste låta tiden gå bara.


    Ja nu ja men efter att han berättade om hånglet lät du dem fortsätta umgås som vänner medan du satt hemma och väntade. Det är inte självrespekt. Det hade jag aldrig accepterat. Jag hade omedelbart lämnat om han ville fortsätta umgås med kollegan efter snedsteget (om jag inte redan hade lämnat direkt efter hånglat vill säga). 
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Lugnet) skrev 2023-11-06 22:46:06 följande:

    Du får mycket skit här, strunta i dem. Ditt liv och ditt val. Så länge du gör dem för din skull och inte för att vara snäll.


    En snygg separation är alltid det bästa när barn är inblandade.


    Har du någon väninna som du kan prata med? Du behöver definitivt lite mer balanserade åsikter än från människor som inte känner dig och som tolkar allt från sina egna upplevelser.


    En snygg separation innebär ju inte att låta sig trampas på. Varför skulle det vara likhetstecken mellan det menar du?

    Ni som försvarar och stryker medhårs och dunkar ts i ryggen och säger att detta är en snygg separation. Jag tycker att det är precis tvärtom. En osnygg separation. Vid en snygg separation springer man inte till den nya och umgås innan man har hunnit avsluta sitt äktenskap. Man låter separationen få ta den tid den behöver utan att inför öppen ridå springa på gym och gå promenader med den nya. Vid ett snyggt avslut säger man inte "jag kan inte bestämma mig så jag måste få umgås med er båda så att jag kan komma på vad jag vill". 

    Jag tycker den här separationen är definitionen av en respektlös separation. 

    Man kan ha en snygg och respektfull separsri9n och kunna fortsätta som vänner utan att bli tampad på. Man kan sätta ner foten och ändå skiljas på ett bra sätt.

    Att ts inte har någon självrespekt är inte en snygg separation. 
  • Anonym (Betty)
    anonym gullviva skrev 2023-11-06 21:27:27 följande:
    Ja ksnske bord jag agerat annorlunda jag vet inte... Var väl rädd att säger jag stopp där så lämnar han på stört o jag var i chock o desperat få oss att fortsätta tillsammans.
    Det är liksom 25 års förhållande på spel inte en tonårsförälskelse. Och inte bara det, utan 25 års vänskap! Jag var sjukt rädd att mista allt! 
    Och i början var det verkligen ett snedsteg från deras sida, båda tyckte det var helt oväntat och inte planerat. Och han kände i början att deras vänskap var viktigare än att inleda ngt djupare. 
    Tyvärr så så blev det ju djupare men då blev det så... 
    Jag hade kunnat förlåta hånglet och fortsatt som ett par faktiskt, men då behövde jag ju veta att det verkligen inte betydde ngt. 
    Jag gav det lite tid och en chans att bli så. 
    Nu blev det inte så men det var ett val JAG gjorde i stunden son kändes bäst just då. 

    Inget jag kan ändra på idag och ja jag kanske ångrar ser senare, men känner ju att hade jag förbjudit klamrar mig fast o kvävt honom hade det ändå säkerligen förstört vår relation.

    Ja jag är nog för snäll, men älskar man ngn, gjort så länge, haft ett samliv i 25 år så är det inte enkelt att bara kasta bort. 
    Det kände vi båda två! 
    Nej det är klart att du inte hade kunnat tvinga honom att inte träffa henne. Men du hade kunnat markera din ståndpunkt. "Utforska henne bäst du vill men jag väntar inte på dig medan du gör det". 

    Självklart kanske han hade valt henne där direkt då ändå. 

    Men då hade du förlorat honom med självrespekten kvar. Nu vet han att han har dig lindad runt fingret och han kan ha dig som kort nummer två om det skiter sig med den nya. 

    Om du är rädd att du riskerar att "förstöra" din relation (som du skriver) om du sätter ner foten och ställer ultimatum om fortsatt umgänge... Alltså hör du inte själv hur det låter? HAN är otrogen men du är rädd att DU ska förstöra förhållandet om du inte vill att se fortsätter träffas. 

    Och vidare skriver du att NI känner att det är jobbigt att kasta bort 25 år. Låter inte som att han tycker det är så jobbigt. Han har ju just gjort just det.

    Och om ni är så väldigt bra vänner. Menar du att den vänskapen inte skulle stå pall mot en rejäl utskällning från din sida angående hans beteende? Eller att den inte skulle stå pall mot om du hade sagt att du lämnar honom ifall han forstättet träffa henne? Hade den inte stått pall  mot om du sa "du får fortsätta träffa henne efter att våran separation gått igenom"? 

    Är ända sättet att eran vänskap består att du lägger sig platt för allt han vill? Låter ju inte som nån jättefin vänskap. 
  • Anonym (Betty)
    Anonym (alternativ) skrev 2023-11-07 09:10:44 följande:

    Ingen agerar vettigt i en sån situation som du är i. Vi gör olika typer av misstag bara. Du får mycket kritik för att du är för snäll och samarbetsvillig, kanske får du betala ett pris för det. Svårt att säga exakt just nu utifrån en beskrivning på ett anonymt forum.
    Å andra sidan finns det ganska många som överreagerar nåt fruktansvärt åt andra hållet och river upp himmel och jord. Allt som betyder något är hämnd och lidande för det otrogna aset..
    Den känslan är också förståelig med tanke på känslostormar och smärta, men det är minst lika fel, möjligen med risken att konflikten cementeras och förstör möjligheten för ett fungerande samarbete runt barnen under lång tid framöver.


    tyvärr blir forumet här ofta mer som en rättegång än som en plats för stöd och uppmuntran. 
    Kanske blandar folk ihop detta med duo-appen och tror det är en tävling i att svara rätt och vinna. :)


    Hoppas du hittar ro och får möjlighet att landa, reflektera och ta beslut som hjälper er alla vidare till nästa fas i livet på bästa sätt. Och, se till att hitta någon professionell att prata med om de val som ligger framför dig.

    jag har skrivit ett pm till dig.
    Var rädd om dig  // Hjärta


    Jag tycker i och för sig inte att det är överdrivet om någon skulle vilja riva upp himmel och jord om partnern varit otrogen. Och om relationen och samarbetet förstörs för all framtid är det väl snarare den otrogna partens fel och inte den som rev upp himmel och jord. 

    Hur som helst. Ts, du skriver att ni vill ha en så bra och fin separation som möjligt. Så lite drama som möjligt. Ni ska kunna fortsätta vara vänner osv.

    Problemet är att det är inte NI som jobbar för en så bra separation som möjligt. Det är DU som gör det. Han har ju tvärtom skött separationen osnyggt. Han har varit otrogen. Han har fortsätt träffa henne efter att han var otrogen osv. 

    Sen slätar du över detta svek han har gjort med att ni minsann kan prata om detta så bra osv. Du skriver att han minsann vill dig och familjens bästa osv. Ja nu ja är det klart han vill det. Det är klart att han vill att ni skiljs åt så smidigt som möjligt nu så att hans samvete ska vara så rent som möjligt. Han smörar väl järnet nu efter det han har gjort för han inser väl också att det inte varit så snyggt och nu gör han allt för att vara så tillmötesgående som möjligt så att du ska vara så lugn som möjligt. Allt annat skulle ju bara vara svinjobbigt för honom.  

    Sen är jag inte alls säker på vad ni kommer ha för sorts relation när ni väl flyttat och han bor med sin nya. Ni kanske inte kommer vara bästisar då längre. Inte säkert att hans nya kommer tolerera det. Det kanske rent och skärt bara kommer vara kommunikation kring dottern på sikt. Så du kämpar ju för en relation som det inte ens är säkert att du kommer att ha. 
  • Anonym (Betty)
    Anonym (Brbf) skrev 2023-11-07 14:03:14 följande:
    Rädd för dig? Då har han ju intalat henne något, att du antingen är helt galen eller arg på henne.
    Ja det låter ju skumt eftseom ts verkar vara väldigt snäll, godhjärtad, lugn och tillmötesgående. 
Svar på tråden Vår situation är så udda! Eller?