Vår situation är så udda! Eller?

För vad det kan vara värt.

Jag tycker du hanterar situationen helt rätt. Du accepterar kärleksfullt en. situation som hade fått många att i desperation göra saker de inte borde.

Genom att lämna lugnt, behålla vänskapen och uppskatta er gemensamma historia så kan även du gå vidare. Du ser hur det "är", hänger inte upp dig på hur det "borde vara". Gör inte den resan, där finns bara bitterhet.
Fokusera nu på dig själv och gör saker som du trivs med, kanske tid för att odla ett nytt intresse? Aktivera dig socialt!

Tyvärr är utsikterna för ditt ex mindre bra, förhållanden som börjar med att någon är otrogen är enligt min (tyvärr) erfarenhet en tidsinställd bomb.
Exets nya kommer sannolikt utveckla svartsjuka då hon vet att mannen mycket väl kan lämna henne för någon annan. Hon kommer inte lita på honom, än mindre ju mer beroende hon är av honom..
Viktigt för dig att veta, du skall inte bli hans terapeut!

Du vill att hon hämnas. Förståeligt men ett fantastiskt sätt att få ett riktigt pissigt liv där hon, exet och exets nya kan gå omkring och hata varandra.

TS bör välja sina strider och vill hon ha ett lugnt liv och ett bra förhållande till sitt ex, (dotterns pappa) så är hämnd en väldigt dålig strid enligt min mening.

Hämnd alltså, Vad får TS annars ut av det hela? Ett riktigt dåligt förhållande till exet istället för ett lugnt avslut.

Du blandar ihop "Ärlighet" med hämndlystnad. 

Varför vältra sig i det som varit?

Vad kan man göra i nuet och framåt i tiden, det är trots allt där TS kommer finnas?

Ja, deras relation kommer att förändras och TS behöver fokusera på sig själv, bygga upp en ny tillvaro och behålla lugnet.

Du får mycket skit här, strunta i dem. Ditt liv och ditt val. Så länge du gör dem för din skull och inte för att vara snäll.

En snygg separation är alltid det bästa när barn är inblandade.

Har du någon väninna som du kan prata med? Du behöver definitivt lite mer balanserade åsikter än från människor som inte känner dig och som tolkar allt från sina egna upplevelser.

Min huvudpoäng är att hon behöver prata med en vän som hon känner väl.
Vännen är mycket bättre på att avgöra om TS låter sig bli överkörd än en bunt anonyma personer som alltid tolkar texten utifrån egna upplevelser.
Bland dem så finns även jag.

Moralkakor och hämndbegär är inget som hon behöver, inte heller råd typ lägg dig på mattan. Men hon behöver råd så att hon kan ta beslut som hon känner sig nöjd med, det är hon som skall leva med dem sedan.
Det är en jävla skillnad på en separation där man konstaterar sorgset att vi har växt ifrån varandra än ett som sker i affekt.

Ja hennes man har inte skött detta särskilt snyggt och ingen had klandrat TS om hon hade slängt ut honom med buller och bång men...
Nu vill hon inte det, hon har en förståelse då hon levt med mannen i 20 år. Den erfarenheten har inte vi.