Vår situation är så udda! Eller?

Men käre värld! Du borde naturligtvis ha förbjudit honom att träffa henne utanför arbetsplatsen senast när du fick veta att de hade hånglat! Men egentligen från början. När en man och en kvinna börjar umgås ensamma på det där sättet, och anförtro sig till varandra och dela känslor... då kan det bara sluta på ett sätt. Vad är det som gör att du inte förstod det själv? Varför låter du dig behandlas så? Jag tror att du har dålig självkänsla som du behöver terapi för. Jag hade aldrig accepterat något sådant.

Det måste man inte, men det förutsätter ju att otroheten upphör senast när man konfronterar honom med den. Och att man då förbjuder vidare kontakt med kvinnan (utom på arbetet, men då skulle i alla fall jag vilja att min man börjar söka annat jobb), och att man vet att detta respekteras. ALLA kontrollmetoder är tillåtna i det skedet.

Det bästa är att överhuvudtaget inte tillåta sin partner att umgås ensam med en vän av motsatt kön. Och inte mycket i ett gäng heller, där en person av motsatt kön som han verkar vara intresserad av ingår. Undantag kan möjligen göras för barndomsvänner och fostersyskon, som aldrig haft något sexuellt med varandra, och som har känt varandra så länge att de blivit som syskon.

Jo DETTA tycker jag att man kan bestämma/förbjuda, och så har det alltid varit. Särskilt om man har kommit så långt att man bor ihop och har barn tillsammans. Klart att karl'n inte kan springa ute med en annan kvinna (dom två ensamma tillsammans) då, och se film tillsammans hemma hos henne och allting. Det GÅR ju inte. Då blir det så här.

Dessutom måste TS ha fått ta hand om barn och hushåll ensam, medan hennes sambo roat sig på detta sätt. Bara en sådan sak!

Det kan man väl? Det är naivt att tro att en man och en kvinna - i rätt ålder för varandra o.s.v. -  ska kunna tillbringa en massa tid tillsammans, utan att det börjar hända saker. Om de inte har varit nära vänner sedan så tidig barndom, att de blivit som syskon. Men inte ens då är det hundraprocentigt säkert... Plötsligt ser de varandra i ögonen och ser varandra på ett nytt sätt. Vi är programmerade så, för att det ska bli barn gjorda - och då måste familj eller samhälle sätta upp sådana regler, att det inte blir möjligt (utom när det är önskvärt, som inom äktenskapet).

Fast DEN NYA kan väl inte ställa några krav? Hon gick ju in i en relation med en man som hon VISSTE var upptagen. T.o.m. sambo med barn. Då har man förverkat sina rättigheter.

Kanske en passus, men jag ser det där ganska ofta i olika trådar: "de har bara varit tillsammans så kort tid och säger redan att de älskar varandra". Händer det aldrig nuförtiden som det gjorde förr, att man blev kär i någon i omgivningen men inte vågade visa det, och han blev också kär i en men vågade inte visa det, och när man sedan vågade visa det och bli tillsammans så VAR  man redan kära i varandra? Kanske sedan flera år tillbaka.

Eller är alla så rationella idag, att de blir tillsammans med någon som de inte älskar, men som verkar ha rätt egenskaper, och sedan får känslorna växa fram om de gör det, och gör de inte det så gör man slut? Jag förstår inte det. Jag tycker inte att det går att "beställa fram" känslor på det sättet, det sker i princip aldrig. Utan kärleken slår till blint. Förlåt om jag snodde din tråd, TS!

Absolut kan man som utomstående ha förståelse. En förälskelse är inget som någon kan rå för, utan det handlar om omedvetna processer - om man uttrycker det cyniskt en växelverkan mellan ett centra i hjärnan och ett körtelsystem. Men när man själv är drabbad så ser man det ju inte så, utan det känns som att personen man är förälskad i är en strålande ljusgestalt och att det var uppgjort bortom stjärnorna att just vi två skulle träffa varandra...   

Sex med personen blir något heligt, och därför skäms man inte heller inför sin make/maka/sambo, som man skulle göra om man bara råkade hamna i säng med någon random person, en blöt natt på finlandsbåten. 

 

MEN en fru eller sambo behöver inte ha förståelse. SKA inte ha förståelse skulle jag säga, inte i den grad som trådstartaren har i alla fall. Man ska inte vara en dörrmatta heller. 

Jamen DET var väl ingen nyhet, att folk kan bli förälskade i en ny person fast de har en fru/make/sambo.  Det händer ju hela tiden! TS' nivå av förståelse och tillmötesgående är dock närmast unik... (Jag menar i egenskap av den bedragna partnern.)