anonym gullviva skrev 2023-11-05 21:35:43 följande:
Precis jag känner inte att man kan förbjuda ngn att ha vänner?
Nu trodde jag ju i början att de skulle förbli bara vänner, han har alltid kommit bra överens med tjejer men detta var hans riktiga tjejkompis som han träffat ensam.. Ville ju inte tro att det som hände skulle hända och han hade i början ingen tanke om det heller...
Efter hånglet så var ju tanken att de skulle ses på jobbet o lite promenader, för de ville verkligen bara vara vänner. Och nej jag kände heller inte då att jag kunde förbjuda? Vi var ett par ja men man kan ju inte styra exakt allt den andra gör?
Tyvärr blev det ju så att de istället utvecklade känslor ändå...
Men innan vi sa att vi skulle vara separerade så gjorde de inget fysiskt. Men ja tycke fanns absolut.
Ang förbud så har jag bara sagt att skulle han ha valt oss, där när det var antingen slut eller inte så hade jag nog ändå krävt att de inte skulle träffas mer än på jobbet. Får att verkligen jobba på vårt förhållande.
Nu så valde vi att separera för att vi inte orkade med ovissheten, om oss dom framtiden.
Så jag kunde lättare släppa honom kanske?
Har inga svar på om vi gjort rätt, men jag har bara agerat utefter hur jag mår just nu för jag vill bara kunna fungera normalt igen. Sen kanske jag agerar eller känner annorlunda om ett tag?
Det är så nytt fortfarande, alla tankar snurrar hela hela tiden. Min hjärna behöver vila.
Och det gör den nästan nu, när jag inte kan ställa krav eller ska behöva oroa mig vad de gör.
Vi är sambos men inte ett par.
Vi är vänner inte älskare.
Jag älskar honom, han älskar mig med, men inte tillräckligt för att vara "med" mig.
Jag måste bara låta polletten trilla ner sen kanske jag agerar annorlunda?
Därför är denna tråden jättebra, läser allt och reflekterar.
Men just nu vill jag kunna andas, orka umgås med min dotter, ha det lugnt hemma när han är här (mesta delen av tiden, de ses nästan varje dag allt från 1h promenad till att de kanske är hemma hos henne och ser en film ett par h. Han sover hemma, vi äter ihop om vi kan båda jobbar ofta kvällar, gör vardagsaker som handlar etc).
Han vill alltid prata efter att de träffats, kolla läget med mig och småprata lite.
Vi är ej ett par, vi kunde ha bott under samma tak men levt helt separata liv också. Men jag har valt att inte göra på det sättet, just nu.
Hata honom kommer jag inte göra. Så väl känner jag honom så jag vet att han inte har onda avsikter. Ingen av oss har ngn erfarenhet av detta, haft sådana här känslor eller problem innan. Jag har haft en kille innan honom, han ingen.. Så att göra så här är absolut inget vi har erfarenhet av eller vet hur man "ska" agera.
Jag må ha dålig självkänsla, men i detta läget vet jag ingenting och alla känslor är huller öm buller, så just nu väljer jag leva så här. Kanske ångrar mig.. Vem vet.
Ja, alltså, visst ska man ju få ha vänner, men börjar man hångla med vännerna borde man ju förstå själv att man måste ta avstånd från dem. Det vill säga, om man vill prioritera ens förhållande. Men ditt ex gjorde ju inte det. Han prioriterade en "vänskap" med en kollega högre än ert 20 år långa förhållande.
Du skulle inte behövt "förbjuda" honom att sluta vara vän med den här kvinnan. Men om min man, eller jag själv för den delen, var otrogen och sen inte genast slutade träffa personen som han varit otrogen mot mig med, ja, då skulle ju vårt förhållande vara dött där och då. Har man tagit ett snedsteg måste man ju ta bort frestelsen att det ska hända igen. Att fortsätta träffa någon man har varit otrogen mot sin partner med är ju ungefär lika smart som att gå på vinprovning om man är en nykter alkoholist.