Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Nog borde vi alla ha förståelse för att dessa socialsekreterare gärna vill förklara sina beslut. Men de får de helt enkelt inte, enligt lag. Det handlar om att skydda familjerna. Det finns många historier om socialtjänstens brister, men dessa familjer delar sällan med sig av utredningsmaterial eller domstolsbeslut, även om det är i deras fulla rätt att göra så. Man kan undra varför det är så?

En socialsekreterare som fattar dessa beslut kan I kritikers ögon aldrig göra rätt, antingen placeras barn på fel grunder, eller så har socialtjänsten misslyckats i sitt uppdrag att skydda samhällets barn då de fattat beslut om att inte omhänderta barnet och något hemskt tillslut hänt.

Om dessa kritiker bara kunde förstå hur många barn som skadats fysiskt, psykiskt och sexuellt för att socialtjänsten blivit så försiktiga på grund av rädslan att bli kritiserade. Så hade de kanske skämts.

Socialtjänsten har ett otroligt viktigt uppdrag, och i och med hur samhället ser ut idag, mörkt och förjävligt och männens utveckling som förvärras år för år. Är chansen större att föräldrabalkens rättigheter avseende föräldrar kommer förminskas medan barnens rättigheter kommer öka. Och tacka fan för det!

Socialtjänsten tar sällan en anonym orosanmälan på lika stort allvar som en "offentlig", detta då anonymiteten gör det svårt att validera några uppgifter. 
De arbetar med orosanmälningar dagarna i ända och har hört det mesta. Anonyma anmälningar inleder oftast utredning om socialtjänst fått de lämnade uppgifterna bekräftade av någon annan källa, exempelvis skola, sjukvård osv.

Tänk att i ett samhälle som vårat, där kriminella gäng exempelvis frodas fritt, kan ett borttagande av anonyma orosanmälningar innebära våld och dödsfall för vissa särskilt utsatta barn. 

Det där med sekretess är ett väldigt svårt ämne. Och den situation som du beskriver låter självklart fruktansvärd, men det kan ändå finnas skäl att försöka vara kritisk. Både för journalistens, föräldrarnas eller socialtjänstens avsikter. Jag hade önskat mer information innan jag bildar en åsikt om det du beskriver.

Det är tråkigt att du känner så inför socialtjänsten, men du har säkert dina egna skäl inför dina känslor.

Sekretess är väl reglerad i lag. Sekretess avseende enskilda har människan i fråga fullt förfogande över och kan begära ut närsomhelst. De kan däremot inte begära att en anställd eller flera ställer upp på exempelvis intervjuer i tv. Att en myndighetsperson brustit i hanteringen av sekretessbelagda uppgifter ska såklart anmälas och tas upp i domstol.

Det har ingenting med sekretess att göra. Där utför de sina arbetsuppgifter. Det handlar ofta om att intervjua barn för att avgöra om det finns en faktisk oro eller inte. Men de springer knappast runt med en socialtjänstkeps och utannonserar för omgivningen vad de gör på skolan. När det exempelvis handlar om olika former av våld är det viktigt att prata med barnen snabbt, för att inte föräldern ska kunna påverka eller hota barnet. Eller tycker du annorlunda?

När jag skriver påverka, då menar jag exempelvis att föräldrarna inte ska hota barnen för att de pratar med socialtjänsten, eller säga åt barnen vad de ska och får säga. Vilket är mer vanligt än du tror. Det är barnen som är prio vid frågor om våld och vanvård, då får föräldrarnas känsla för integritet ta en andra plats tyvärr. Jag förstår att det är en stor tabu och skam att bli orosanmäld, men det är ett samhällsproblem som inte ska påverka hur socialtjänsten agerar när det handlar om barns bästa.