Har ni förtroende för svensk socialtjänst?

Domstolen går väldigt ofta på Socialtjänstens linje, oavsett hur mycket felaktigheter som står i utredningen.

Jag måste säga att jag HAR fått en del hjälp via Socialtjänsten/LSS. Men samtidigt känns det som om alla handläggare vi träffat har varit otroligt inkompetenta när det gäller autistiska barn. I bästa fall kan man lirka dem till att komma till samma hjälpinsats som jag själv klurat ut långt innan jag träffade dem. De skulle aldrig förstå resonemanget bakom däremot. Det känns lite som att förklara högre matematik för ett mellanstadiebarn - hur mitt barn (inte) fungerar ligger alldeles för långt bortom deras begreppsvärld. Och samtidigt anser de att de har tolkningsföreträde och att vi föräldrar är allvarligt misstänkta för att ha dåligt omdöme. Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta eller bara dunka huvudet i väggen.

En gång tog i alla fall en handläggare ett "utredningsteam" till hjälp. Sex månader in i utredningen och utan att erkänna att hon inte hade en aning vad hon skulle tro. Men de på utredningsteamet (nya precis varje gång) hade uppenbarligen träffat autistiska barn tidigare och hade koll. Skönt att för en gångs skull tala med någon som har möjlighet att relatera till vad jag försöker säga. Sedan kopierade handläggaren i princip rakt av, och tack och lov så står det sedan dess i journalen att vi är utmärkta föräldrar med en oförstående omgivning. Det har gjort våra kontakter med handläggarna betydligt enklare sedan dess. Även om vi fortfarande måste lirka som sjutton för att få dem rätt fortfarande. Trots allt är ju de "experterna" och kan inte bara tro oss på vårt ord.

Och grundproblemet är att det inte ingår i deras utbildning. Tanken är att de ska ta in den kunskapen utifrån, men det verkar finnas någon sorts motstånd mot det. Kanske är det något som händer om man för det mesta i sitt yrke faktiskt är experten, den som vet mest och har som uppgift att instruera och bestämma över andra. Och sen plötsligt ska man kliva ur den rollen och vara den okunniga som behöver be om råd - och handläggarna ska dessutom göra detta inför de människor de är satta att bestämma över. I vårt fall satt det kanske extra långt inne eftersom experterna höll med oss föräldrar.