Klassiskt äldre, men ovanligt flicknamn?

Lydia, Judith och Lilian är egentligen inte nordiska. Lydia är - om jag minns rätt nu - grekiskt, Judith är hebreiskt och Lilian är brittiskt. Om du vill ha riktiga nordiska (fornnordiska) namn, så finns t.ex.:

Ingrid
Astrid
Hilda
Tora
Disa
Sigrun
Runa
Saga

...och sedan kan man göra olika kombinationer i det oändliga, t.ex. -borg, -hild, rid-, gerd eller -run kan sättas efter de flesta förled (jag menar förled som användes på den tiden, såklart):

Gunborg
Valborg
Torborg
Ingeborg
Magnhild
Torhild
Tyrhild
Gunhild
Brynhild
Sigrid
Ingegerd
Ingrun
Torun
...o.s.v..

Men observera att det är flera namn i omlopp idag som folk tror är fornnordiska förnamn, men som egentligen inte är det, för att det är namn på asarna (de fornnordiska gudarna), och de namnen gav inte vikingarna till sina barn. Det skulle ha varit förmätet. Det vanligaste flicknamnet när det gäller sådana "felaktigt fornnordiska" namn, är Freja.

Glömde skriva i mitt förra inlägg, att Idun också är ett av dessa "fornnordiska namn" som inte användes som namn på människor på vikingatiden. Det var ju en gudinna som hette det. Så det ser jag som olämpligt (även om det är vackert i sig). 

Fast du vet väl att namn som slutar på -ie eller -y är smeknamnsformer? Inte riktiga namn.

Då föreslår jag namn som kom in i Sverige tidigt, i samband med kristnandet eller strax efter under medeltiden. Bibliska namn, helgonnamn, namn från de andra antika kulturerna (förutom den judiska alltså), som tog sig in med klassiska grekiska och romerska sagor, med handlare... ett och annat persiskt namn fick också tidigt sin svenska form. 

Margareta
Magdalena
Sissela (eller Cecilia så klart)
Katharina
Sofia
Helena
Anna 
Julia
Isabella
Elisabeth
Benedikte
Veronica

Ett namn som kom till Sverige först i modern tid, skulle skära sig mot sönernas namn misstänker jag. "Torbjörn, Harald och Anita"! 

Det har dock en finsk klang. Kanske onödigt om man inte har finskt påbrå? Dessutom smeknamnsaktigt. 

Jag tycker att namnet ska spegla ursprunget. Om man inte har ett finskt ursprung så är det konstigt att ha ett finskt namn. Och det gäller naturligtvis alla andra osvenska namn också, oavsett var de kommer ifrån... såvida de inte importerades till Sverige för så länge sedan och har blivit så vanliga, att de numera ses som svenska namn såklart.

....och även om barnet har ursprung någon annanstans ifrån, så kan det bli lugnare för det att ha ett svenskt namn, om det ska leva sitt liv här. Jag har t.ex. en väninna som heter Marja-Leena (finsk mor, svensk far, svenskt efternamn, ingen brytning alls). Hon är med i Sverigedemokraterna och pratar ofta politik.

Hon säger att hon ofta får lida för sitt namn för att hennes åsiktsmottståndare då använder det emot henne på ett barnsligt sätt: "DU ska väl inte säga något, du är inte heller helsvensk, och du har också kostat pengar här när du har gått i skolan och på universitetet och fött barn på sjukhus och utnyttjat föräldraledighet och barnbidrag". Hon säger att det skulle ha varit mycket bättre för henne om hon hade fått heta Maria Helena, för då hade hon kunnat välja vilka hon skulle berätta för om sitt finska ursprung. Kan vara värt att tänka på den aspekten också.

I så fall kanske Ofelia, Isolde eller Isadora? Oerhört vackra namn från litteraturen. Jag skulle kanske inte ta dem själv för de tragiska associationerna, men det är jag, det. 

Av de fem du föreslår, så gillar jag Lydia bäst. Det är stiligt, gammalt, rejält och ordentligt... Men kanske inte så vackert?

Vet inte om någon föreslagit Amanda? Det finns i flera svenska diktverk från nyklassicismen. Där finns även Camilla, Diana, Chloe, Phoebe och Zoe (eventuellt med två prickar över de tre sistnämnda).

Ja, fast det är för smeknamnsaktigt för min smak. Lite pigaktigt. De här formerna är mycket mer fullständiga, vackra, mystiska och spännande (enligt mig då), samt ovanligare:

Elfrida
Elfride
Alfrida
Alfride

Jag hade nog tagit Elfride. Man tänker på en älvdrottning! 

Norskt gissar jag. I Norge finns många fina namn som börjar på Sol-, t.ex. Solvej, Solbritt och Solgun. Namnen låter positiva och ljusa på grund av betydelsen av ordet "sol". Kvinnor kan för övrigt heta bara Sol där också, men det tycker jag är lite knasigt...

Elise och Elsie är absolut inte samma typ av namn. Namn som slutar på -ie eller -y (ja, det gäller även de allra flesta flicknamnen, något undantag finns) är trashiga och pigaktiga smeknamnsnamn. Elise är visserligen också ett smeknamn, men det blev etablerat som riktigt förnamn redan i den tyskspråkiga världen, innan det importerades hit med Beethovens "Für Elise". Det har sedan dess varit vanligt i sådana familjer där man har piano... för att uttrycka det så. Nämen alltså, familjer där man lägger vikt vid europeisk klassisk kultur och bildning. Elise är verkligen jättefint!

Ilse är som sagt för tyskt, om man inte har tyskt påbrå och vill markera det. Annars finns såklart den spanska formen Isabella eller Isabelle. Det har många spanska drottningar hetat.

Clara är för mig ett namn som "går i par" med Elise, för det kommer också ifrån tysk kultur (flickan i Nötknäpparsviten och i berättelsen av ETA Hoffmann som den bygger på). Mycket vackert tycker jag, ett mycket positivt italiensk helgon hette också Klara, och så har vi associationen till klarhet och ljus... bara positiva saker! Det blir finare med C än med K tycker jag, Klara blir lätt bonnigt.

Hit skulle man också kunna foga Stella, som faktiskt uppfanns (som flicknamn) av Goethe... men det är möjligt att Stella fortfarande har för poppiga associationer sedan 1970-talet? Jag vet faktiskt inte. 

...och här råkade jag bara associera till Maria i Sound of Music. Det vore kanske inte så tokigt? Urgammalt, kristet, europeiskt och kulturellt. Ingen kan tycka något fult om det. Och lagom ovanligt nu, nästan inga barn heter Maria (eller Marie, det är också ett alternativ) idag.

Förslagen Cecilia och Sissela har TS fått förr. Musikens skyddshelgon, i latinsk respektive nordisk form. Också ärevördigt: en av Gustav Wasas döttrar hette Cecilia.

Julia ur "Romeo och Julia" är också klockrent tycker jag! Det var väldigt vanligt för 15-20 år sedan, men jag tror inte att många bebisar får det namnet nu. 

Amanda ("den älskansvärda", och flera svenska 17-1800-talsdikter) hör också dit.

Fast tänk på alla Göteborgshistorier om "Kål" och "Åda". Det vill man väl inte?

Kunigunda kommer inte från Wagner. Det kommer från en 1700-talsroman, men ingen romantisk eller vacker sådan.

Sieglinde skulle väl vara fint om man bodde i tyskland? Finns dock andra namn på Sig- som funkar bra i Sverige, t.ex. Sigrid och Sigrun. 

Svava är ett jättefint valkyrienamn, men jag vet inte om det blir för ovanligt i dagens Sverige?

Nja. För mig är Juni fortfarande en månad. Man heter ju inte Juli heller, stavat precis som månaden. Utan i så fall Julie eller Julia, och det tycker jag är finast när det gäller juni-namn också: Junie eller Junia. Min dotter hade BF i  juni, och hade hon kommit då så hade hon fått heta Junia i andranamn. Men så kom hon en dryg vecka tidigare, och Maj är inget fint namn tycker jag, så det blev inget månadsnamn! :) 

Verkligen jättevackert, stiligt och högklassigt! Och inte så långt som Eleonora/Eleonore.

Bättre också. Hon blev bastant och kraftig tidigt, och hon var divig, nedlåtande och dryg. Kommer t.ex. ihåg hur hon satt och kritiserade Carola i någon sändning, efter att Carola hade vunnit Melodifestivalen. Hon ville inte säga att Carola sjöng bra, men menade att det dög "i hennes genre" (sagt med föraktfullt tonfall). Så snobbigt, usch... och Carola var bara 16 då, vafan då att göra ner en så ung tjej i TV!

För att gå till själva namnet, så tycker jag att Birgit känns som ett av de arketypiska tantnamnen. Det går inte ens att föreställa sig att det ska komma tillbaka och att unga flickor ska heta det. Samma med Britt och Birgitta för den delen. 

Vilket humör du var på då! Klart att det är TS som avgör, det är hennes barn. Men vi måste ju få diskutera namnen som förs fram, det här är ett diskussionsforum after all. 

Minns inte om du har kommenterat Sigrun? Det är ju väldigt likt Sigrid, jag tycker till och med att det är finare. Det är kombinerat av de fornnordiska orden för "seger" respektive "runa"! Dessutom heter en valkyria i Eddan det!

Judith är som sagt väldigt judiskt, så jag förstår inte hur du får ihop det med fornnordiska namn?

Angående din mans namn, tycker jag att de är tantiga... Och Vivan ska väl vara "Vivian"? Vivan är bara ett smeknamn. Vivian är fint men kanske för engelskt mot pojkarnas namn?

Kom på ett annat namn förresten med urgammal nordisk klang: Vendela!

Eller vad tror du om Erika? Femininformen av det urnordiska men ändå alltid moderna Erik.

Sedan tycker jag att Svanhild är ett fantastiskt vackert, romantiskt fornnordiskt namn. Men det kanske är för ovanligt?