Samboskap

Jag ser inte att jag skrivit att han ska betala för mitt snart 13-åriga barn. Jag frågade hur andra gjort. Barnet har jag ju underhåll och barnbidrag för. Månadspengen betalar jag. Så frågan är väl hur vi ska dela upp allt som kan kosta för mitt barn. Ska vi dela alla utgifter på tre då? Barnet kostar ju i mat, el osv.. 

Om blivande sambon ska betala för sin mat, hur räknar vi ut hur mycket han äter? Han äter mer och specialkost. Varken han eller jag är de som tänker på vem som betalar mest. Vi båda tänker att det jämnar väl ut sig i slutändan. Så jag tänker inte att någon av kommer vilja sitta och räkna på kronor och ören.

Han flyttar in i ett befintligt hem. Vi kommer behålla det mesta av mina saker och allt eftersom köpa nytt tillsammans.

Jag har kommit fram till att jag inte tror på att dela allt i delar. Det blir svårt att räkna ut vem som förbrukar mest el, vems mat som blir dyrast osv. Han äter glutenfritt.

Ska vi dela Spotify och Netflix på 3? Ska jag betala av hans fackavgift då hemförsäkring ingår i den? Var drar man gränsen? Ska man dela upp vem som använder Spotify mest och betala utifrån det? Slitage av möbler?

Jag tänker att vi flyttar ihop som en familj. Varför dela hyran på tre? Mitt barn har ingen inkoms.
Varför räkna vem som äter mest? Var drar vi gränsen? Ska jag betala mer i el för att jag är hemma mer? Jag tycker det är svårt och jag försöker tänka på hur det vore om jag hade flyttat in hos honom med ett barn. Vi räknar inte idag på vem som betalar mest, men förstår att det är annorlunda om man bor ihop.

Naturligtvis kommer jag stå för hundarnaS utgifter till 100%, jag kommer även betala barnets fritidsaktiviteter och månadspeng. I övrigt tänker jag att han och jag får diskutera ekonomi och hur vi tänkt oss. Ville bara ha andra människors råd och syn på det hela.

Sådär hade jag ju gjort om det vore jag som flyttade in till honom. 

Ingen av oss har tidigare i relationen räknat på vem som betalar mest och jag TROR inte det kommer bli så nu heller. Nu har han inga egna barn, men tidigare bott med en annan med barn och då har de delat lika på allt.

Mina hundar känner jag också att jag måste betala för, naturligtvis. Det är inte riktigt samma sak som ett barn. Större saker som rör barnet i form av kläder, månadspeng, fritidsaktiviteter (hon dansar på en dyr dansskola) tänker jag också är min ensak. Men börja räkna hyra, el, Netflix osv på 1/3 känns det nog mer som han bara är en inneboende och inte min kärlekspartner. Tydligen verkar majoriteten tänka att man ska dela allt i 1/3. Jag är inte ute efter att sko mig på någon annan. Jag vill att det ska kännas rättvist för alla. Får prata med honom till att börja med. 

Klart ekonomi spelar in. Det gör det väl alltid, det påverkar ju hela ens livstillvaro. Du har väl inte missat att man har riktigt usel ekonomi som student? Jag har ut cirka 15000kr i månaden. Mindre pengar än så kan jag inte klara mig på. Han i sin tur har ut dubbelt så mycket som mig. Skillnaden i vår ekonomi skulle enorm om han betalade 3100kr i hyra medan jag betalade 6300kr. Den enda som skulle bli en (ekonomisk) vinnare på det här är han. Han skulle tjäna 5000kr/månad av att bara lämna sin bostad medan jag blir av med mitt bostadsbidrag.

Men klart jag vill vara med någon jag älskar och trivs att vara med. Du får göra din egen tolkning men det jag menar med pengarna är att det kanske kan bli en stor skillnad ekonomiskt som innebär att jag for står kvar på ruta ett, eller kanske rent av förlorar på att vara sambo. Jag vill ju inte bli skuldsatt. 

Jag kommer vara den som bidrar mest i hushållet ändå eftersom han dels jobbar längre dagar och har längre resväg till sitt jobb än jag har till universitetet, sen är han inte så bra på matlagning eller tvätt enligt sig själv. Sen brukar han träna ett par timmar varje dag med. Fast det är ju i närheten av hans jobb. 

Vi ska ses imorgon så då tänker jag höra hur han tänkt sig ett samboskap. Jag vill iaf att det ska kännas bra för oss båda och att vi går in med gemensam bild. Han har kvar sin lägenhet i 6 månader som han hyr ut då han flyttar till mig.

Vill du bli ännu argare?!

Jag lyfter barnbidrag, jag har fött barn med kejsarsnitt, gått hos BVC, mitt barn går i skolan och det gör även jag. Förresten så var jag sjukskriven i nästan ett år innan mina studier. Dessutom röstar jag vänster ❤️

Förresten så har min kille pratat om att studera en master när jag är klar med min utbildning. Men oroa dig inte för hans bostadsbidrag. Jag kommer stå för merparten av utgifterna då han har dåligt med pengar. Om jag inte skaffar ett barn till vill säga.

TACK snälla du för att du sponsrat mig i alla dessa år ????🏾💋

Min sjukskrivning kom från att jag jobbade mig till en utbrändhet så den kanske jag har betalat in genom skatten jag betalat under mina år som hårt arbetande kvinna. 

Efter att jag och min kille pratade i måndags om ekonomiin så sa han att det kändes självklart att vi delar på mat och gemensamma utgifter. Precis som jag trodde. Jag kommer ju självklart hjälpa honom när han studerar sin master. Vi har heller aldrig räknat kronor och ören tidigare. Ibland har jag betalat t.ex restaurangnotan då han, jag och dottern ätit ute, ibland han. Vi har valt varandra och orkar inte bry oss riktigt om vem som betalar vad. Det går nog på ett ut ändå.