Jag är intresserad av att höra från er som skiljt er utan uppslitande stordrama (inga storbråk, ingen misshandel eller liknande) hur er respektive ändrades över tid och hur någon av er till sist tog det slutliga steget. Om det var du, hur visste du att det var dags? Var det nåt specifikt som fick bägaren att rinna över?
Vi skiljdes som vänner och har bibehållit en bra kontakt och bra lösning på hur vi gör med barnen, men anledningen till att vi skiljde oss var att det var ständiga bråk där både jag och barnen utsattes för en hel del verbal misshandel av mannen. Din fråga är ju lite luddigt formulerad dock, så jag vet inte om du vill ha svar fr mig - så som du skrivit det är det ju skilsmässan som ska ha varit utan bråk etc, men jag misstänker ändå att det du menar är att det inte ska vara bråk/misshandel etc som orsakade skilsmässan, eller?
Ångrar så klart alla mina dåliga beslut kring honom som har förstört mitt liv så mycket. Jag har levt isolerad från alla jag känner, förlorat värdefull tid med mina föräldrar som båda har dött i förtid. Det enda jag inte kan ångra är det underbara barn vi har fått som inte är ett dugg likt honom i sättet.
Ursäkta långt inlägg, men tack för att du startade tråden och frågade. Trots att det gått ett par år sedan vi gick isär så bearbetar jag fortfarande detta och behövde tydligen få ur mig en hel del.
Vår separation gick väldigt lugnt till men jag tror i efterhand att det beror på att han fortfarande hade mycket känslor kvar och hoppades att vi skulle hitta tillbaka. Jag bodde kvar i ca 3 månader efter att vi bestämt oss för att gå skilda vägar. Han hjälpte även mig att flytta ut.
Det var snart 10 år sedan. Idag har vi kontakt några få gånger per år kring barnen som fortfarande bor växelvist. Det är fruktansvärt ångestfyllt var gång. Han är otroligt elak, anklagande och ser precis allt som en maktkamp. Det äldsta av barnen har sagt upp kontakten med honom och det är givetvis mitt fel. Att han slängde alla hennes saker och behandlar henne som luft har inte med saken att göra...
Kan vara värt att nämna att det förekommit både ekonomiskt och psykiskt våld mot både mig och barnen. Jag blev även utsatt för sexuellt våld under relationen. Han har även lämnat mig och barnen i utsatta situationer när vi varit sjuka och jag har djup oro över om barnen skulle behöva akut läkarvård hos honom..
Men ja, separationen gick lugnt till i alla fall.