Inlägg från: Anonym (varför är ni inte tillsammans då?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)

    Ett hjärta fyllt med kärlek

    Men om allt är så bäst varför skiljer ni er inte då och blir tillsammans om ni är så bra för varandra?
    Om ni inte känner så för era respektive eller ens kände samma perfekta samhörighet förstår jag inte varför ni inte lever ihop.
    Verkar ju som ni känner mer för varandra och även mer samhörighet så varför fortsätta med respektive. 
    Även om era respektive är bra verkar det ju ändå på din beskrivning som det inte kommer i samma nivå som ni två känner för varandra.

    Om det kommer fram är det ändå värt det att då familjen riskerar att splittras?
    Är det värt att om det kommer fram att din partner kommer att bli djupt sårad?
    Hur skulle du känna för din partner om det kom fram, skyldig till att partnern blir förkrossad eller bara jo det var synd men det var det värt.

  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)
    Anonym (varför är ni inte tillsammans då?) skrev 2023-10-26 19:04:46 följande:

    Men om allt är så bäst varför skiljer ni er inte då och blir tillsammans om ni är så bra för varandra?
    Om ni inte känner så för era respektive eller ens kände samma perfekta samhörighet förstår jag inte varför ni inte lever ihop.
    Verkar ju som ni känner mer för varandra och även mer samhörighet så varför fortsätta med respektive. 
    Även om era respektive är bra verkar det ju ändå på din beskrivning som det inte kommer i samma nivå som ni två känner för varandra.

    Om det kommer fram är det ändå värt det att då familjen riskerar att splittras?
    Är det värt att om det kommer fram att din partner kommer att bli djupt sårad?
    Hur skulle du känna för din partner om det kom fram, skyldig till att partnern blir förkrossad eller bara jo det var synd men det var det värt.


    Ser att ni även har utflugna barn, hur skulle det kännas om barnen tar avstånd ifrån dig och tar din partners sida och tycker synd om honom och föraktar dig för att ha sårat och bedragit deras pappa?
  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)
    Anonym (All i need is lowe) skrev 2023-10-26 19:27:16 följande:
    Vi älskar ju våra partners också. Vi trivs mycket bra i våra relationer. Kanske är det också så att vi är rädda att förlora det här speciella.

    Men det är klart om våra respektive relationer av någon anledning skulle få problem. Våra respektive kan ju lessna på oss, eller något annat sorgligt händer så som att någon avlider så skulle vi nog komma varandra ännu närmare. 

    Det där med att partnern skulle bli förkrossad tror jag är en mild överdrift. Vi min man och jag har faktiskt pratat om att vore det inte läge nu när barnen är i hamn att separera och börja om våra liv.  Låter kanske lite konstigt men har man som vi varit ett par i 30 år så är vi mer vänner än älskande.

    Vet att min älskare har haft liknande samtal med sin fru och det är tydligen rätt vanligt i vår ålder
    Ja men då så då har ni ju pratat om att separera och då kanske det inte kommer som en chock men för andra som älskar och litar på sin partner  så är det ju inte ovanligt att den bedragna blir förkrossad men om ni mer är vänner och pratat om separation kanske inte din partner blir så ledsen, däremot tappar nog de flesta tilliten, även om man inte älskar varandra längre men ändå är vänner så vill man ju lite på sin partner.
    Man litar väl på sina vänner och det är ju en ändå en person man tycker om.
    Men du tror inte att din man kommer att bli ledsen eller känna sin lurad och tappa förtroendet för dig?
    Det brukar de flesta känna. 
    Men du tror inte att han skulle känna så men om han gjorde det skulle du ändå inte känna något över att han kanske skulle bli ledsen och känna sig bedragen?
    Hur känner du för hans reaktion? skulle du bry dig om hans känslor eller bara tänka asch så är det bara.
  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)
    Anonym (All i need is lowe) skrev 2023-10-26 19:46:16 följande:
    Varför skulle de ta avstånd från oss?  Varför  skulle de överhuvudtaget ta någons sida ? Och varför skulle någon tycka synd om någon som levt  ett bar liv i 30 år ?

    Detta är förutfattade antaganden. Om vi skulle separera skulle nog alla både vi och barnen tycka att det vore spännande,
    För att det är väldigt vanligt just när det gäller föräldrar, man kanske inte bryr sig så mycket om andra som är otrogna men just när det gäller föräldrar är det vanligt att barnen tar illa upp. det är vanligt att även vuxna barn känner sig lurade och tar parti för den bedragna och lägger skuld på den som var otrogen och blir besvikna på föräldern som var otrogen just för att den sårade och lurade den andra föräldern.
    Du tror att dina barn skulle tycka att det var spännande istället? 
    Om dom inte skulle göra det då utan faktiskt anse att du behandlat deras pappa respektlöst? 
    Det är ovanligt att barn tycker att det är spännande att den ena föräldern har varit otrogen mot den andra föräldern.
  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)
    Anonym (All i need is lowe) skrev 2023-10-26 20:30:37 följande:
    Jag ser inte en separation efter 20-30år som ett misslyckande utan tvärtom känns det som något närmast naturligt. Vi kommer nog alltid att vara nära vänner som de flesta som skiljer sig i vår ålder är.  Vi litar självklart på varandra. vi litar på att vi alltid gör vårt bästa för varandra. Det har vi nog alltid gjort.  Vi vill varandra väl helt enkelt och där kommer nog det här med tanken på separation in.

    Jag skulle inte bli förvånad om min man inte varit trogen någon /några gånger under alla dessa år men det har inte skadat mig på något sätt och vis. Kanske är det något som hållit vårt samliv vi liv. Vad vet jag men vi har faktiskt varit väldigt noga med att att ta hand om och bekräfta varandra. 

    Den där orealistiska drömmen om att älska varandra livet ut är för de flesta ouppnåelig men att leva tillsammans i 30 år utan större kriser eller problem är gott nog tycker jag.
    Nej det är inte konstigt att kärleken tar slut efter 30 år så är det ju för många och man behöver inte tro att det ska hålla livet ut, det är nog inte många som tror att det måste.
    Man kan absolut vara goda vänner om man skiljer sig efter många år det är det en del som är och man har ju barn ihop osv.
    Men den gången det inte brukar bli så är just vid otrohet efter som det just då är tilliten som förbrukas, man är lurad och förd bakom ljuset.
    Ingen vill känna sig lurad och förtroende försvinner ofta på samma sätt som man inte heller vill bli förd bakom ljuset av vänner, man vill ärlighet även ifrån vänner.

    När jag läser det du skriver så verkar er kärlek så gott som slut och för dig verkar det ju inte betyda så mycket om ni lever kvar i hop eller separerar och då är det klart att dina känslor inte är starka runt ert förhållande.
    Det kanske han har eller så har han som dig inte så mycket känslor kvar runt erat förhållande men så kanske inte andra känner.  

    Nej du kan ju inte veta om din man varit otrogen eller ej men det är ju också skillnad på en enstaka otrohet och någon man har starka känslor för och har ett förhållande med i många år bakom ryggen en.

    Men vem vet kanske det är så att din man inte kommer att bry sig så mycket om att du har haft ett förhållande er kärlek är slut och han bara kommer att acceptera det och inte ha åsikter om det sen då får ni avgöra om ni stannar vid det eller också om han tycker att det är ok att ni fortsätter som vänner eller så blir det inte så och han kommer att tappa respekten och tilliten till dig det vet man ju inte innan folk reagerar inte alltid som trott.
    Men frågan är fortfarande vad du skulle känna om din man blev sårad och kände sig lurad, hur skulle du känna inför hans känslor?
  • Anonym (varför är ni inte tillsammans då?)

    Men TS, du skriver ju att din man troligtvis inte skulle bli upprörd om det kom fram att du och mannen du kallar älskare har träffats genom alla åren, att han tom skulle bli glad för din skull och dina barn tycka att det kunde vara spännande.
    Vad är det då som gör att du inte kan berätta om honom för din man och barn?
    Om du berättar om honom och att ni är vänner och tycker väldigt bra om varandra.
    Vad är det som gör att du aldrig har berättat om honom? 
    Jag frågade tidigare om hur du trodde att din man skulle reagera och du trodde ju inte att han skulle misstycka, varför då hemlighålla den andre mannen i så många år?
    Det måste ju finnas en anledning till att du inte berättat om honom?

Svar på tråden Ett hjärta fyllt med kärlek