Ett hjärta fyllt med kärlek

Mötte min älskare för många år sedan. Han var gift  och hade familj men vi blev omåttligt förälskade i varandra och kunde helt enkelt inte motstå, 

Har man någon gång träffat en människa som man kan tala om allt med, en människa som förstår hur man fungerar nästan bättre än man förstår sig själv, så förstår man hur fantastiskt det känns. 

Vi var överens om att vår förälskelse inte skulle få påverka våra respektive partners eftersom de var helt oskyldiga.  Jag hade inga barn då men allt eftersom åren gått har även jag och min nuvarande man fått 2 barn.

Nu undrar ni hur sånt här kan fungera. Ni förutsätter att det ljugits manipulerats  mm,  men  inte alls
Vi min älskare och jag träffades genom att vi delar ett gemensamt intresse. Vi ses när vi bevistar olika kurser, konferenser mm.  Men vi håller kontakten mestadels via mobilen.  Vi är varandras klagomurar dvs om något är jobbigt på jobbet eller i familjen så pratar vi om det och lyckas därmed sätta ord på vad vi känner. Detta har visat sig vara en stor fördel i våra liv.

Eftersom vi ses så sällan har nog aldrig förälskelsen försvunnit utan när vi ses så är allt helt underbart. 

Nu undrar ni nog hur det fungerar med våra familjer. Det fungerar jättebra  vi har båda välfungerande relationer med fantastiska partners.

Tror aldrig vi ljugit men väl undanhållit.  Självklart vet våra partners om att vi umgås men inte att vi är älskande. Om det skulle komma fram skulle det självklart bli problem men har det gått i så många år så borde det fungera framgent också.

Ingen har frågat om vi är otrogna Om det skulle hända skulle vi nog vid det här laget tala sanning och svara ja, Vår barn är nu utflugna med egna familjer

Inte alls, I en bra och fungerande relation går man inte omkring och oroas över om partnern är trogen eller ej. 

Vi älskar våra partners men det är en annan sorts kärlek än den vi har för varandra. 

Nu är det inte mig som person som tråden handlar om  och jag har inga  undanflykter. 

Om du inte har några positiva erfarenheter att dela med dig av så är det här int tråden för dig

Vi älskar ju våra partners också. Vi trivs mycket bra i våra relationer. Kanske är det också så att vi är rädda att förlora det här speciella.

Men det är klart om våra respektive relationer av någon anledning skulle få problem. Våra respektive kan ju lessna på oss, eller något annat sorgligt händer så som att någon avlider så skulle vi nog komma varandra ännu närmare. 

Det där med att partnern skulle bli förkrossad tror jag är en mild överdrift. Vi min man och jag har faktiskt pratat om att vore det inte läge nu när barnen är i hamn att separera och börja om våra liv.  Låter kanske lite konstigt men har man som vi varit ett par i 30 år så är vi mer vänner än älskande.

Vet att min älskare har haft liknande samtal med sin fru och det är tydligen rätt vanligt i vår ålder

Tråden handlar inte om dina negativa tankar eller erfarenheter, De får du lufta i andra trådar

Det finns andra trådar där du kan spy din galla.  

Varför skulle de ta avstånd från oss?  Varför  skulle de överhuvudtaget ta någons sida ? Och varför skulle någon tycka synd om någon som levt  ett bar liv i 30 år ?

Detta är förutfattade antaganden. Om vi skulle separera skulle nog alla både vi och barnen tycka att det vore spännande,

Spelar ingen roll vad du tycker. Det är inte dig det handlar om. Inse att vad du skriver inte intresserar miig.