Ett hjärta fyllt med kärlek

Mötte min älskare för många år sedan. Han var gift  och hade familj men vi blev omåttligt förälskade i varandra och kunde helt enkelt inte motstå, 

Har man någon gång träffat en människa som man kan tala om allt med, en människa som förstår hur man fungerar nästan bättre än man förstår sig själv, så förstår man hur fantastiskt det känns. 

Vi var överens om att vår förälskelse inte skulle få påverka våra respektive partners eftersom de var helt oskyldiga.  Jag hade inga barn då men allt eftersom åren gått har även jag och min nuvarande man fått 2 barn.

Nu undrar ni hur sånt här kan fungera. Ni förutsätter att det ljugits manipulerats  mm,  men  inte alls
Vi min älskare och jag träffades genom att vi delar ett gemensamt intresse. Vi ses när vi bevistar olika kurser, konferenser mm.  Men vi håller kontakten mestadels via mobilen.  Vi är varandras klagomurar dvs om något är jobbigt på jobbet eller i familjen så pratar vi om det och lyckas därmed sätta ord på vad vi känner. Detta har visat sig vara en stor fördel i våra liv.

Eftersom vi ses så sällan har nog aldrig förälskelsen försvunnit utan när vi ses så är allt helt underbart. 

Nu undrar ni nog hur det fungerar med våra familjer. Det fungerar jättebra  vi har båda välfungerande relationer med fantastiska partners.

Tror aldrig vi ljugit men väl undanhållit.  Självklart vet våra partners om att vi umgås men inte att vi är älskande. Om det skulle komma fram skulle det självklart bli problem men har det gått i så många år så borde det fungera framgent också.

Ingen har frågat om vi är otrogna Om det skulle hända skulle vi nog vid det här laget tala sanning och svara ja, Vår barn är nu utflugna med egna familjer

Inte alls, I en bra och fungerande relation går man inte omkring och oroas över om partnern är trogen eller ej. 

Vi älskar våra partners men det är en annan sorts kärlek än den vi har för varandra. 

Nu är det inte mig som person som tråden handlar om  och jag har inga  undanflykter. 

Om du inte har några positiva erfarenheter att dela med dig av så är det här int tråden för dig

Tråden handlar inte om dina negativa tankar eller erfarenheter, De får du lufta i andra trådar

Nej det är inte konstigt att kärleken tar slut efter 30 år så är det ju för många och man behöver inte tro att det ska hålla livet ut, det är nog inte många som tror att det måste.
Man kan absolut vara goda vänner om man skiljer sig efter många år det är det en del som är och man har ju barn ihop osv.
Men den gången det inte brukar bli så är just vid otrohet efter som det just då är tilliten som förbrukas, man är lurad och förd bakom ljuset.
Ingen vill känna sig lurad och förtroende försvinner ofta på samma sätt som man inte heller vill bli förd bakom ljuset av vänner, man vill ärlighet även ifrån vänner.

När jag läser det du skriver så verkar er kärlek så gott som slut och för dig verkar det ju inte betyda så mycket om ni lever kvar i hop eller separerar och då är det klart att dina känslor inte är starka runt ert förhållande.
Det kanske han har eller så har han som dig inte så mycket känslor kvar runt erat förhållande men så kanske inte andra känner.  

Nej du kan ju inte veta om din man varit otrogen eller ej men det är ju också skillnad på en enstaka otrohet och någon man har starka känslor för och har ett förhållande med i många år bakom ryggen en.

Men vem vet kanske det är så att din man inte kommer att bry sig så mycket om att du har haft ett förhållande er kärlek är slut och han bara kommer att acceptera det och inte ha åsikter om det sen då får ni avgöra om ni stannar vid det eller också om han tycker att det är ok att ni fortsätter som vänner eller så blir det inte så och han kommer att tappa respekten och tilliten till dig det vet man ju inte innan folk reagerar inte alltid som trott.
Men frågan är fortfarande vad du skulle känna om din man blev sårad och kände sig lurad, hur skulle du känna inför hans känslor?

Du tror alltså inte att vi kunnat ha en bra relation de här 30 åren. Det får stå för dig. I mina, min mans och våra barns ögon har vi haft det väldigt bra, Om du läser svaren till andra så inser du nog att dina förutfattade meningar kommer på skam.

Den romantiska kärleken tar för det mesta slut långt tidigare än efter 30 år men vi har en väldigt stark vänskaps kärlek för varandra. Vi respekterar varandra och vill varandra bara väl. Vi har tagit hand om vår relation så den hållit i 30 år.  Jag kan faktiskt inte se att vi har kunnat ha en bättre relation.

Det kanske förvånar dig men den respekt vi har för varandra gör att det här med trohet inte är någon stor sak. Jag skulle bli väldigt förvånad om min man varit trogen de här 30 åren, Det är inget vi pratar om och kommer säkert inte heller att prata om. 

Trodde att du skulle kunna hålla dig från fördömanden men icke, 
Känns det bättre nu när du fått häva ur dig ?

Tala inte om respekt, dat du skriver här visar hur stor respekt du har för andra människor