Föräldrar som sänker istället för lyfter

Tyvärr tror jag att äldre kan bli sådär, blir själv ofta besviken på min mamma för när jag ringer så får jag bara höra om henne och hennes problem och vardagsbestyr, tar jag upp något om mitt liv eller barnen så lyssnar hon inte ens. Ringer någon annan när vi pratar så lägger hon bara på. Det blir bara värre med åren. Det värsta är att ju mer hjälpsam jag är desto elakare blir hon och börjar anmärka på saker jag gör fel. Hon favoriserar helt öppet mina andra syskon nu, spärrarna har försvunnit och jag får höra lite inlindat att jag var ju ful så tur att yngsta föddes som var mycket sötare, för det är ju tydligen det enda som räknas. Att jag lyckas i livet blir hon bara avundsjuk på och kommenterar att hon inte kan tro att jag klarar av det. I hemmet förekom sexuella övergrepp och hon gjorde inget för att skydda mig. Nu är hon sjuk och jag borde vara ett stöd men jag känner så motstridiga känslor eftersom jag inte själv fick stöd och kärlek i min barndom. Allt är nog tyvärr försent i den relationen, tur att jag har en egen familj och barn som jag älskar precis som de är. Men det är svårt för det gör fortfarande så ont att vara den bortvalda.