Anonym (Anton) skrev 2023-10-22 11:24:01 följande:
ja, du har rätt i det du skriver. Jag blev nedgraderad till just en åskådare. Inte till en man som längtade efter att bli pappa. Jag var irrelevant till slut. Den som skulle förse min partner med sperma så hon kunde bli med barn. Det blev hennes projekt. Alla tröstade henne och kände sorg för HENNE. Ingen frågade någonsin hur jag mådde i detta. När hon grät och mådde piss så var jag den som skulle finnas där och trösta i ur och skur. För allt det jobbiga skedde ju i henne, jag kom ju lindrigt undan och förväntades bara vara där. Att jag sen grät i ensamhet, hade svårt att jobba, fick hjärndimma, drog mig undan allt och alla och kände mig ensammast i hela värden var det ingen som såg- för allt handlade om henne och HENNES kommande barn.
Och du gör samma värdering i ditt sätt att skriva. Det får mig att undra hur fantastiskt er IVF resa faktiskt var eller om det snarare var så att din man bara höll käften och led i det tysta.
Ts steriliserade sig av en anledning. Att bli med barn nu via ivf efter det ingreppet kostar pengar. Massa pengar om det inte lyckas. Man slabbats medveten om att det
kan förstöra relationen och att det är lätt att bli fartblind ingen desperat jakt efter ett barn. Du hade inte den erfarenheten men jag med många hade ingen dans på rosor- och den berättelsen måste får komma fram med. Livet är fanimej inte rosa gulligull.
Förstår dig. Finns ännu värre: kvinnor som driver på för insemination med en annan mans könsceller, om kvinnan är steril, eller adoption... Fast mannen hellre skulle vilja ha ett barnlöst äktenskap, än ett eller flera barn som inte är hans eget/egna. Det blir ofta inte bra för barnen heller i de förhållandena.
