Storstadsmamma - 2 eller 3 barn?

Sådant ändras efter hand. Varför bestämma det nu, det ligger ju några år framåt i tiden, och då vet du inte hur du känner. Men vill man leva storstadsliv samt ha en karriär så underlättar det att inte ha för många barn. 

Det är sant, det är inget jag måste eller bör bestämma nu. Men jag tycker om att fundera och höra era andras erfarenheter, tips och tankar. 

Jag tror kanske att beslutet till stor del kommer påverkas av vår ekonomiska situation. Kan vi ha hjälp regelbundet att hämta från skolan om/när det behövs, och barnvakt någon kväll per månad - eller inte.

Någon annan som har någon intressant åsikt eller tankar?

Allt beror ju på vad ni kommer låta barnen ha för fritid. 

Schackklubb en gång i veckan eller hockey 4 gånger i veckan. Ta det x 2 eller 3 barn så kan du fundera på var du landar med karriär och storstadsliv. 

Har två barn, bor på vischan skulle jag tro även om det är ett litet samhälle. Ena barnet har 2 aktiviteter 3-4 gånger i veckan behöver skjuts 1-2 gånger veckan. Andra barnet har aktiviteter som behöver köras till (15 min med bil, går inga bussar) 3 aktiviteter 3 gånger i veckan. 

Att ha småbarn är "lätt", jag hade kunnat tänka mig ett tjog eller så, men större barn tar mer tid på annat sätt plus deras kompisar och kalas med mera. Hade gärna haft 3 men är nöjd med 2 och förstår fullständigt de som har ett barn. 

Tack för att du hjälper mig lyfta blicken och titta bortom de första 6 åren. Jag har inga vänner med barn i den åldern och har ingen direkt input från det livet.

Det är sant att aktiviteter för 3 barn kan bli alldeles för mycket. Sen är vi inte redo att bli helhjärtade idrottsföräldrar som t.ex. hockeyföräldrar måste vara. Min bror spelade en väldigt tidskrävande sport och jag vet vad det innebär för hela familjen.

En annan sak jag funderar på är de gemensamma aktiviteterna som familjen hittar på. Är det en utmaning att få ihop något bra med, säg, 7 års skillnad mellan äldsta och yngsta? Hur löser man det? Blir det att man delar upp sig mer med 3 barn?

Kunde varit jag som skrivit, förutom att jag älskade bebistiden. Jag har velat ha 3 barn, men känner att så länge vi bor i Stockholms innerstad utan familjen nära är det svårt och väljer vi det här livet är det kanske 2 barn som gäller. Man kan aldrig släppa ut barnen själva inne i stan och du kommer att få hänga i lekparken på helgerna. I mindre städer kan barnen cykla själv till fotbollsträningen när de är typ 8 år. Vete tusan om jag skulle släppa mina barn på tunnelbanan själv eller cykla i innerstan själva i den åldern. Jag tänker att tre barn är härligt när de är större, och vuxna. Men tre småbarn i innerstan känns lite övermäktigt. Tyvärr! 

Åh vad kul med någon som känner igen sig!

Det stämmer nog att man släpper barnen själva senare i en så stor stad som Stockholm och därmed blir mer låst själv, speciellt med tre. Min sons kusiner bor i en stor europeisk huvudstad och där åker man tunnelbana själv från ca 12 års ålder, till och från skolan iallafall. Det känns lite läskigt men det görs.

Har ni några barn idag? Har ni någon hjälp från barnvakt/nanny eller liknande? Jag börjar nog inse att tanken med tre barn gillar jag, under förutsättningen att vi har regelbunden hjälp med avlastning t.ex. några timmar två dagar i veckan.

Jag funderar en del på bostaden också, efter en viss ålder vill jag nog ändå att alla har vars ett rum. Säg ca 12+ år eller något. Samtidigt som vi vill bo centralt. Hur tänker ni med det här med eget rum och centrala Stockholm?

Jag tänker att det där med egna rum är en ekonomisk fråga, ju fler barn desto större lägenhet, dvs dyrare. Sedan beror det på åldern på barnen, om det passar att dela. Men funderar ni på tre barn så kan ni kanske redan nu ha ett extrarum, t ex som arbetsrum/gästrum för mor- och farföräldrar kommer på besök. Eller aupair, om ni funderar på det. 

Det går inte att citera. Vi har ett barn och ett till på väg. Vi har ingen regelbunden barnvakt. Vi är från en mindre stad från början och har kvar familjerna där. Men de kommer och hälsar på relativt ofta och då får vi barnvakt om vi vill. Medan vi är föräldralediga med nästa ser vi inget behov av nanny men kan absolut behövas i framtiden. Framförallt med lämning/hämtning. 

Angående bostad så är det något vi diskuterat mycket här hemma. Jag tycker det är viktigt att barnen har eget rum, en egen fristad från syskon och föräldrar. Nu bor vi i en fyra, men skulle egentligen behövt en femma så småningom eftersom vi jobbar hemifrån en hel del. Men det är ju svindyrt med bostäder i innerstan. En femma känns som att man kan glömma. Om man kollar Hemnet just nu kostar en femma från 15 mille och uppåt i vårt område. Vi vill heller inte byta område eftersom vi har en jättebra förskola till dottern. 

Jag har lagt bebis nr 3 på hyllan just nu, får se hur vi överlever med 2 barn hemma först, haha. Om känslor och annat förändras om några år får vi ta ställning igen. 

En sak jag själv funderat mycket på är det där med egentid. Det känns lite lättare att vara hemma med två barn själv och låta sin partner gå ut och roa sig en kväll i veckan och vice versa än om man har 3 barn. Jag undrar alltså om jag är mer generös med min man om vi har färre barn. Samt att med två barn är det lätt att ta varsitt barn och ha egentid med den. har man fler barn än så måste man rulla lite mer för att varje barn ska få vara själv med en förälder då och då.