Vår 9-månaders nätter är rena tortyren

Hej! Det låter riktigt jobbigt för hela familjen. Kan vara en form av nattskräck även om detta ofta visa sig lite senare. Hur sover ni idag? Låter som att han läggs i egen säng/rum och ni föräldrar sover i er säng? Jag tänker att det kan vara värdefullt för er att börja dela upp natten så du har ansvar för att trösta under ena hälften och din man under andra hälften. Såvida inte alla automatiskt vaknar och engagerar sig pga litet boende eller lyhördhet mm.

Det är såklart viktigt att barn lär sig sova i egen säng så småningom men under perioder fick vi samsova när barnen var små, det finns enligt min uppfattning inget mer effektivt och naturligt sätt att skapa trygghet för bebisar än när de känner att föräldern är nära under sömnen. Båda föräldrarna måste inte sova med bebisen såklart, därav tänker jag att ni kan turas om att skapa denna extra trygghet som han behöver under en period. 

Blev det alltså värre i samband med att du började försöka ta bort nattamningen? Funkar det när du testar att amma som nödlösning, lugnar han sig? 
Är det någon skillnad beroende på vilken förälder som tar uppvaken? Får han annat att äta/dricka? 

Har ni testat att samsova? 

Sover han på samma sätt på dagtid? Ligggandes osv? Tänker annars på öron eller reflux. 

Det går inte att citera av någon anledning. 

Vi lägger honom alltid i hans egen säng (som står i vårt rum). Mest pga att vi inte vågar lägga honom själv i vår säng om han skulle ramla ner. Men efter första uppvaket samsover han med oss resten av natten. Han är tyvärr även väldigt lättväckt och vaknar så fort vi kommer in i sovrummet fast vi är tysta och när han sover med oss i sängen vågar man knappt röra sig av rädsla att han ska vakna till. Tror nästan att han skulle sova lugnare i eget rum men nu bor vi i en tvåa så det funkar ändå inte just nu.

Angående att dela upp nätterna skulle min sambo aldrig gå med på det på veckodagarna. Han behöver vara någorlunda pigg på jobbet vilket jag förstår. Men han hjälper ändå till så gott han kan. Sonen är trygg med oss båda så skulle inte säga att han är lugnare med någon av oss. 

Jemp - Har väl inte direkt gjort något helhjärtat försök att ta bort nattamningen än just pga att det funkar helt ok som ?sömnmedel?. Det funkar oftast att men ibland slår det över och han blir pigg och pratig efter amningen istället.

Får han något annat istället för nattamningen? Du luktar ju mamma = mat så då vill ha ju ha det. 

Jag vet att vårt barn gav vi en nappflaska med vatten varannan gång och amning varannan gång. Svinarg - ja visst! Men hon lärde sig att det inte blev amning varje gång och sov sakta men säkert längre och längre. 

Sedan det med att vara tysta - ni måste låta! När ni lagt honom - sätt på tvn, plocka med disk och låt. Sätt in en högtalare med lite radioprat på låg volym också i sovrumet, finns gott om pratiga program som är rätt softa att ha på. Ni behöver öva honom att det finns ljud i bakgrunden när han sover. Det är ju knappats någon rejvfest utan mer vardagsbestyr som vattenkokare för en kopp te osv. 

Han vaknar förmodligen också lätt av olika ljud i huset om han är lätt väckt. Någon granne som får tidningen, någon annan kommer hem sent, en bil tutar utan för och så vidare. 

Det är klassiskt med första barnet att allt ska vara tyst och tassas på tå. 3e barnet brukar sova som bäst när syskonen slåss bredvid och man dammsuger och låter som mest sägs det. *skrattar* 

Han sover i sin säng på dagtid utan problem.

Nattviol - Tror faktiskt inte att han vaknar för att han vill amma. Han söker sig inte till bröstet längre utan det är jag som ger honom bröstet för att jag vet att det kan ge honom lugn. Ibland trycker han bort mig för att han inte vill ha bröstet också. Känns inte som att han skulle bry sig speciellt mycket om jag tar bort det helt men kan ha fel. 

Menar inte att vi tassar på tå så fort han har lagt sig utan att vi försöker vara lite försiktiga med en massa prat osv när vi ska in i sovrummet. Han vaknar ibland så fort vi hänger i kläder i garderoben eller att täcket prasslar när vi kryper ner. Annars lever vi på som vanligt efter att han har lagt sig. Kollar på tv, plockar i diskmaskinen och andra vardagsgrejer som låter. 

Låter som sleep regression. Det är oftast bara som det är. Dyker upp helt plötsligt och försvinner lika plötsligt. 

Det enda som fungerade för oss var att amma och att samsova. Samsovningen är nog den största anledningen. Jag vaknade, liggammade och sedan när hon somnat om så kunde jag många gånger försöka ta ut bröstet igen, för jag är en sådan som inte kan sova och amma samtidigt. Även det var dock en gamble, att avbryta snuttandet. Många gånger blev hon fly förbannad. Men tack vare amningen så lugnade hon sig oftast snabbt. Amning är ju så mycket mer än bara mat, det är trygghet och närhet.

Sedan så undrar jag vad det är för tjomme du är tillsammans med som inte skulle gå med på att avlasta dig på natten när han jobbar? Hade jag bett min man ta en eller två nätter så hade han gjort det utan att blinka, för vi valde att skaffa barn ihop och det är bådas ansvar. Sedan är vi måna om varandra och vill varandra väl. Blir nästan illa berörd när jag läser det du skriver... Och ja, både jag och min man har arbeten som kräver koncentration och att man är alert. Men en eller två nätter av dålig sömn är inget som påverkar detta.