Meddelande borttaget
Inlägg från: Anonym (Undrande)
|
-
-
Meddelande borttaget
-
Ja. Frestelserna kan ju vara outstanding i en ny miljö, eller hur? När livet bjuder på en sådan fantastisk artrikedom.Anonym (Monokärlek) skrev 2023-10-16 23:34:46 följande:Jag skrev inte "väninnor" specifikt nånstans. Detta var en mixad sammankomst, både kollegor och vänner och mycket ärliga samtal om sex och samlevnad och relationella erfarenheter.
Det ligger nog mycket i det, men tyvärr är det nog ganska sällsynt med såna harmoniska relationer som står stadiga genom allt som livet bjuder. Otrohet verkar reltivt vanligt och mer bland män generellt som tar steget, även om det ökat bland kvinnor senaste decennierna. -
Intressant. Synnerligen intressant.Anonym (A) skrev 2023-10-16 23:55:04 följande:Håller med
-
Nej trohet/otrohet har väldigt litet att göra med personens attrktionsförutsättningar att göra. Allt handlar om din inre moral, din gränslöshet, miljön du präglats i och i vilket socialt sammanhang du befinner dig i (vem/vilka du umgås med). Vet något om saken när jag varit med och umgås med dem som männen värderar högt utifrån samhällets ställda attraktionsvariabler. Det finns omvänt dem som anses riktigt oattraktiva och som hela tiden ligger runt mer som i kompensation för en inre taskig självkänsla. Sänker kursen ytterligare på sina aktier. De obsessar väldans om trohet/otrohet ställt mot attraktiv/oattraktiv människa när en känsla av avund aktiverats. Filmindustrin är ett klent exempel i jämförelse med lärarjobb, terapeutjobb eller uppdrag inom näringslivet. I skådespelarens vardag ingår i inspelningar en fysisk och mental närhet till din motspelare som snuddar till gränslöshet. Den som du aldrig kan jämföra med det mer vardagliga. Skådespelets settings ställd till ditt mingel med dina kollegor vid kaffeautomaten eller vid fikabordet är skilda världar. Om du inte besitter en ovanligt livlig fantasi såklart. Då kan du lösa in attraktion och sex i allt. Hur gärna du än vill dra in kollegan i dina poster blir exemplet mindre relevant. Andra mer vardagliga regler kickar in i mer ordinära arbetsförhållanden. Oxå du bör väl noterat den vackra körsångerskan i gospel kören som troget lever med sin man och sina barn och tillbringar sköna helger på landet i familjens hägn. Jobbar mer än heltid och repeterar i kyrkan sin lediga tid. Är aktiv och kursar för att hålla sig och sin familj i form. Klart fler än hälften av alla kvinnor och män föredrar sin partner och lever i trohet med den som de älskar.Anonym (XXX) skrev 2023-10-17 03:16:11 följande:
Klart att det finns, men däremot tror jag inte att det beror på att de är så mycket finare människor än andra. Utan snarare om att de inte har haft så många tillfällen - med attraktiva personer, menar jag då.
Om man tittar på Hollywood-skådespelarna under filmens guldålder t.ex. - då moralen var mycket hög i samhället i allmänhet - så kn*ullade de ändå runt som kaniner. De kunde för att de var attraktiva människor omgivna av attraktiva människor av båda könen, och de hade oändliga möjligheter att träffas under filminspelningar samt på partyn, samt att vara ensamma med varandra utan att frun/mannen kunde kontrollera det. I och med de oregelbundna arbetstiderna, turnéerna, filminspelningarna på andra locations - dit man reste utan sin fru/man och bodde på hotell med alla de andra tjusiga skådespelarna, etc..
Jämför detta med en verkstadsarbetare, som inte har några kvinnliga arbetskamrater utom Rut, 62 år, som sköter bokföringen och telefonväxeln. Han tar 7:30-bussen till jobbet varje dag och kommer hem med 17:20-bussen. Då har frun middagen klar på bordet och barnen väntar otåligt på att pappa ska komma hem. Om han kommer hem 15 minuter senare, frågar frun och barnen var han har varit.
Familjen umgås ensamma kvällar och helger, de har inga vänner, ingen går någonstans ensam utom möjligen till kiosken. Mannen har heller inte ett sådant utseende, att det inbjuder en kvinna som åker på samma buss, eller någon av grannfruarna, att försöka ta kontakt med honom. Och händer det någon enstaka gång, så är det en kvinna som är ännu fulare än vad frun har blivit med tiden och lite konstig.
-
Fjäril kär skrev 2023-10-17 12:16:20 följande:
En del svar här ser ut att vara ett slags försvarstal av den egna sunkna moralen i ett försök att rättfärdiga sin egen otrohet.... byt ut ordet otrohet till ordet alkohol så kommer saken genast i ett annat ljus... samma brandtal brukar nämligen användas av dom som vill försvara sin alkoholkonsumtion... och nu applicerbart på otrohet...
Otrohet har på ett sätt blivit lättare i och med internet och det går att hitta alla möjliga möjligheter till att utöva otrohet. På samma sätt har tyvärr även den moraliska kompassen gått åt helvete vilse då definitionen av otrohet inte längre är självklart svart eller vit . Tack vare tillgängligheten på internet har många börjat töja ut sin kompass och tummar på det som för bara 7-10 år sedan skulle varit totalt otänkbart för dom. Man har börjat rättfärdiga sina handlingar istället för att faktiskt reflektera över dom.
Idag har otrohet noll att göra med attraktion.. Idag är det mer tillgängligheten som styr och hur kass moral man har.
Right on spot! Utnämner din post till den klarsynta och verklighetsbaserade av alla otrohetstrådar på FL. Ja! Sannerligen går det inflation i dem på plattformen. Någon/några är omåttligt intresserad/intresserade i otrohet som företeelse och hänger dessutom här dygnets alla timmar.
Utöver din insiktsfulla kommentar vill jag tillägga något. 8/10 i parkonstellationer ÄR TROGNA. Vilket innebär GÄNGET OTROGNA (2/10) UTGÖR EN TYDLIG MINORITET.
-
Nope. Otaliga exempel finns där förhållandet funkar utmärkt på samtliga plan, oxå i samlivet. men där det vänstras pga den otrognes störning, diagnos eller rentav sexmissbruk. I regel kombinerad med en gränslös och icke ansvarstagande hållning hos den trolöse. Värt att påminna sig om är att endast 2 av 10 är otrogna.Anonym (On point) skrev 2023-10-17 20:23:25 följande:Då är jag lite ofin av mig och påstår att de du hänvisar till har ett eget intresse av att påstå detta.
De vill inte inse att deras förhållande inte varit bättre än andras.
De inbillar sig också att de har högre moral än andra. -
Anonym (Vanligare än vi tror) skrev 2023-10-26 14:09:29 följande:
Om den otrogne är mycket noggrann och lägger stor omsorg på att inte bli avslöjad så är min uppfattning att det är fullt möjligt att sköta det på så sätt så att det är näst intill helt uteslutet att det avslöjas.
Även i de fall det pågår en längre tid.
Om man lägger stor omsorg vid att inte bli avslöjad så blir man övad ju längre tid det pågår, man får bättre rutiner och man blir mera van vid att agera på ett sådant sätt så att man inte ska bli avslöjad.
Träning ger alltid färdighet.
Glöm inte att de enda otroheter vi känner till, de enda exempel som går att diskutera, är enbart de som blir kända.
Alla de som förblir okända vet vi ingenting om. Av fullt naturliga skäl.
Jag tror att de allra flesta fall som blir kända, dessa avslöjas eller erkänns av dem som vill bli avslöjade, för att antingen de direkt och medvetet vill bli avslöjade, eller att de undermedvetet vill det eller helt enkelt inte bryr sig i fall de skulle bli avslöjade.
De allra flesta exempel som blir avslöjade brukar tyda på att det är helt frivilligt att det blir känt, eller rent slarv, obegåvat och oskickligt sätt att sköta det på eller att man helt enkelt inte bryr sig om att anstränga sig att agera på ett sådant sätt att man inte ska bli avslöjad.
Det är ofta tydligt att de allra flesta hade relativt enkelt kunnat undvika att bli avslöjade om man bara hade brytt sig om att använda åtminstone en liten gnutta begåvning.
Jag är övertygad att de allra flesta som anstränger sig och använder sin begåvning för att inte bli avslöjade, alla dessa förblir för alltid okända.
Detta är självfallet logiskt och mycket sannolikt.
Även om det för vissa verkar vara obekvämt att erkänna för sig själv.
Ytterst lite av vad du anför stämmer in på min och mina väninnors erfarenheter. Inom normalpsykologin vill säga. När vi räknar bort extremt manipulativa personlighetsstörningar som antisociala, psykopater etc som verkar ges syre och sjuka kickar av att bedra och luras. De verkar vilja göra en konstart av sin lek och manipulation med andra människors känslor och liv. Skanderar om vilka metoder de använder sig av för att undvika upptäckt. Älskarinnan/älskaren kommer inte undan. Personen ifråga bedras och luras i precis samma omfattning som den äkta hustrun/den äkta mannen. Möjligen tror sig älskarinnan/älskaren sitta inne med dagsfärska uppdateringen. Problemet är bara att psykopatens/narcissistens löften är noll värda. I alla riktningar. Något du behöver inse om du med öppna ögon kliver in i den nattsvarta och manipulerande leken.
I normalfallet är relativt vanligt förekommande att otrohetsaffärer leder till upptäckt. Hur mycket energi, planering och manipulation den trolöse än lägger ned i sitt schema och i sitt uppsåt. I allmänhet känner den bedragna på sig något är fundamentalt fel. Den känslomässigt bedragna har sina sensitiva känselspröt utfällda och sin utmärkta intuition som sitt främsta vapen. De brukar därmed förr eller senare avslöja det mest avancerade smusslandet. Game over. Typ.
-
Anonym (On point) skrev 2023-10-28 16:28:48 följande:'
Jag vill nog hävda att det är i de fall personlighetsstörningar föreligger som otrohet uppdagas. Dessa personer har som du ju också anför bristande social kompetens och försöker många gånger inte en dölja sina eskapader. I andra fall är det just för att det försöker dölja men samtidigt vill framstå som eftertaktade som de ofta avslöjas.
De du anger som normalfall är enstaka otrohet där ofta alkohol finns med i ekvationen, eller tillfälliga förälskelser på tex arbetsplatsen. Dessa kommer ofta inte fram utan går obemärkt förbi.
Inom normalspykologin hittar vi även fall där otrohet blir en väg ut ur ett förhållande, eller som hämnd för annan otrohet. I dessa fall ligger det i den otrogna partens intresse att otroheten blir känd, oftast genom att man utmanar ödet
Eftersom antalet med personlighetsstörning inte är så stort (11 % av vår befolkning), och långt ifrån alla av dem är otrogna, så är det ett minder antal av totalen otrogna.
De som vill bli påkomna av någon anledning är ännu färre så återstår de tillfällig otrohet och tillfälliga förälskelser som antas utgöra majoriteten.
Vet inte var du och dina väninnor hämtar er information men det torde vara allmänt accepterat att de flesta otroheter går spårlöst förbi.
Det ni framför skulle tillhöra normalfallet är mer att härleda till gruppen personlighetsstörda, alternativt till dem som vill bli upptäckta av någon anledning.
Känselspröt i all ära men dessa brukar inte infinna sig förrän personen upptäckt en otrohet. De flesta som får frågan om de önska att den aldrig blivit upptäckt svarar Ja på frågan.
Av detta kan man dra vissa slutsatser men det tänker jag hålla mig ifrån.
För att återgå till TS fråga om huruvida man fär räkna med att otrohet inträffar i 20+ åriga förhållanden så borde man säga -Nej, det är inget man kan utgå från ska hända. Men samtidigt tillägga att det är inte ovanligt heller.Ursäkta fördröjt svar! Har saknat möjlighet att följa trådens flöde. Min bestämda uppfattning är att otrohet långt ifrån är en förutsättning för lyckliga och stabila parrelationer. Tvärtom skulle jag vilja påstå. De lyckligaste, fullödigaste och mest harmoniska par, där båda parter äger en grundtrygghet, är emotionellt fullvuxna och mogna som människor och därmed trygga partners klarar sig utan (väljer bort) otrohet. Ja, jag är 100% säker det finns par som varit ihop i mer än 20-40 år utan att vara otrogna. Prassel vid sidan av lockar absolut inte alla. Ärliga och öppna människor är funtade på ett sätt. Oärliga och slutna människor med agendor kör sitt race. Alla människor består inte av exakt samma skrot och korn. En och samma mall kan därför inte appliceras på alla. Alla är vi nämligen unika individer; med en individuell uppväxt och med en unik mall vad gäller etik och moral.
Ser vi till statistiken anses 10% av svenskar (möjligen ngt lågt räknat) varit otrogna någon gång mot sin nuvarande partner. Dessa 10% otrogna (1 på 10) kan knappast räknas som normgivande mot de 90 % som gör trohet och transparens till sin dygd och till sin livsstil. De trolösa tillhör en minoritet, vad än förespråkarna för otrohet försöker tuta i varandra och andra medlemmar på plattformen när drevet går. Var fjärde svensk (25%) har däremot idkat snedsteg mot sin före detta partner. Differensen på 15% säger oss troligtvis något om otroheten som en upptakt till eller t o m som en språngbräda till separation.
En psykoterapeut Halonen, beskriver alldeles utmärkt vad jag berörde sist. Fenomenet med patologiska bedragare. I den gruppen ingår enligt min tolkning vissa narcissister, psykopater och individer med instabil personlighetsstruktur. De tycks mer än andra behöva kompensera sin inre brist med ett överdrivet bekräftelsebehov. På den vägen ingår behovet av validering av inte endast en partner utan från flera parallella källor (kvinnliga och manliga partners) jämsides. Hålet är nämligen enormt och fylls i princip aldrig av en annan mänsklig varelse. I sin förfinade och väl utvecklade förmåga till manipulation skulle jag vilja säga att psykopaten knappast ertappas i otrohet oftare än gemene man gör. I deras repertoar ingår nämligen manipulationer och bedrägerier som närmast en överlevnadsstrategi. Rankad nummer ett. Därmed skiljer sig din och min åsikt markant om vem som i en otrohetsaffär är mest benägen till upptäckt och inte. Uppfattade dock du syftade mer till mindre raffinerade småtjuvar och till en annan typ av skala av antisociala individer, än just till de slipade grandiosa fullblodsnarcissisterna.
Halonen åter, menar patologiska bedragare har ett större behov av att erövra och bli beundrade (ett starkt bekräftelsebehov). Relationen till modern under uppväxten, om vi väljer ett psykoanalytiskt tänk, är en orsak till notorisk otrohet. Citat: En del som är patologiskt otrogna har haft problem med att differentieras från sin mamma när man växt upp. Slut citat. I sin frigörelse som Lilla pojken revolterar mannen i sin parrelation genom otrohet. Det är viktigt menar Halonen att männen tar livet i egna händer. Utan missriktad revolt med rötter i det förflutna. Andra skäl till otrohet kan såklart vara att den ena parten förälskat sig i någon ny, känner sig åsidosatt i sitt förhållande eller söker sig utåt för ökad tröst eller en upplevd förståelse i en sidorelation (där den fristående individen saknar alla pusselbitar).
Ett lästips är boken When You?re The One Who Cheats av Tammy Nelson, psykiatriker och parterapeut. Nelson ger bland annat stöd till teorin att kvinnor idag är mer otrogna samt oftare undgår upptäckt.
-
Anonym (XXX) skrev 2023-11-09 19:18:05 följande:I omröstningar på nätet - typ på kvällstidningarnas webbplatser - har runt 50 procent svarat ja på om de någon gång varit otrogna. Tror att folk vågar vara mer ärliga när de sitter ensamma vid datorn, än om de ska svara till en forskare - som har alla uppgifter, och det finns alltid en liten risk att han skickar hem något underlag till hemadressen, som frun/maken öppnar. Tror att många är lite rädda för det, som svarar i sådana studier där de måste uppge namn och adress.
Å andra sidan är det alltid bara en enkel fråga i webbsidornas omröstningar, det är inte uppdelat på något sätt efter hur etablerad huvudrelationen var. Jag tycker också att 50 procent låter som en hög siffra för äktenskap. Jag tror att vissa av dem som svarat "ja" tänkte på diverse lösa förbindelser och strul i ungdomen, och då blir siffran såklart högre.Japp. Har tagit del av kvällstidningarnas resultat vad gäller otrohet (50% otrogna). Ställt personligen dem mot resultatet av antalet otrogna i undersökningen som doktor.com presenterar (10% otrogna).
Här infinner sig ett klassist metodproblem.
En god validitet krävs i en tillförlitlig undersökning för att kunna generalisera undersökningens resultat. En god reliabilitet krävs därtill för att säkra att resultatet kan upprepas i nya undersökningar.
Validitet = Mäter det som är relevant.
Reliabilitet = Hög reliabilitet mäter frågeställningar på ett tillförlitligt sätt.
Om du vänder dig till kvällspressens webbplatser (Aftonbladet eller Expressen) för ett metodmässigt korrekt svar på andelen otrogna svenskar är sannolikheten minimal att du ges ett representativt svar baserat på underlag. Resultatet gäller enbart kvällspressens kundunderlag. Vackert så. Men för att skapa en undersökning med godkänd validitet och reliabilitet i populationen överlag behöver ditt undersökningsmaterial (din population) vara representativ för hela landets befolkning. Den statistiska säkerheten ges du enbart om underlaget du undersöker är diversifierad. Alltså vänder sig till totalen av svenskar; inte enbart andelen av svenska befolkningen som besöker kvällstidningars webbplatser. Ur ett forskningsperspektiv saknas tyvärr där den objektivitet och den reliabilitet som krävs för ett metodiskt riktigt underlag.
Om du vill vända dig till en mer diversifierad målgrupp i din frågeställning, där du inkluderar samtliga målgrupper och samhällsskikt i svenska samhället, måste du utföra samma frågeformulär som kvällstidningarnas (Aftonbladet eller Expressen) på förslagsvis följande publikationers webbplatser:
Tidningen Land,
ICAkuriren,
Tidningen Vi,
Lantliv,
Allt i Hemmet,
Populär Historia,
Hälsa,
Kyrkans Tidning.
Därmed fångar du upp och får med en större målgrupp med en statistiskt rättvisande bild (representativ population) i din undersökning. Du ges en mer adekvat spegling av attityder och värderingar i vårt samhälle i fenomenet otrohet.
Hoppas du har överseende med min längre respons! Men jag anser det är väsentligt var vi vänder oss med våra frågeställningar och i vilken utsträckning metodfrågor hanteras i vad vi önskar veta mer om. Ex vis andelen otrogna svenskar i samhället.
-
Anonym (On point) skrev 2023-11-09 22:15:13 följande:
Det är trots allt en intressant frågeställning och om man skriver om den lite till om det i långa förhållanden kan vara en tillgång med enstaka otrohet så är jag väldigt kluven.
Kan det vara så att förhållanden kunnat hålla så länge tack vare otrohet?
Eller är det kanske så att det är de förhållanden som kunnat hantera otrohet som också håller länge?
Eller är det så att trohet är en förutsättning för att förhållandet ska hålla länge?
Personligen vill jag tro på det senaste alternativet
Hej @On Point,
En längre respons här till dej från mej. På ditt till mej.
Anonym (Undrande) skrev 2023-11-09 16:49:25 följande:Ursäkta fördröjt svar! Har saknat möjlighet att följa trådens flöde. Min bestämda uppfattning är att otrohet långt ifrån är en förutsättning för lyckliga och stabila parrelationer. Tvärtom skulle jag vilja påstå. De lyckligaste, fullödigaste och mest harmoniska par, där båda parter äger en grundtrygghet, är emotionellt fullvuxna och mogna som människor och därmed trygga partners klarar sig utan (väljer bort) otrohet. Ja, jag är 100% säker det finns par som varit ihop i mer än 20-40 år utan att vara otrogna. Prassel vid sidan av lockar absolut inte alla. Ärliga och öppna människor är funtade på ett sätt. Oärliga och slutna människor med agendor kör sitt race. Alla människor består inte av exakt samma skrot och korn. En och samma mall kan därför inte appliceras på alla. Alla är vi nämligen unika individer; med en individuell uppväxt och med en unik mall vad gäller etik och moral.
Ser vi till statistiken anses 10% av svenskar (möjligen ngt lågt räknat) varit otrogna någon gång mot sin nuvarande partner. Dessa 10% otrogna (1 på 10) kan knappast räknas som normgivande mot de 90 % som gör trohet och transparens till sin dygd och till sin livsstil. De trolösa tillhör en minoritet, vad än förespråkarna för otrohet försöker tuta i varandra och andra medlemmar på plattformen när drevet går. Var fjärde svensk (25%) har däremot idkat snedsteg mot sin före detta partner. Differensen på 15% säger oss troligtvis något om otroheten som en upptakt till eller t o m som en språngbräda till separation.
En psykoterapeut Halonen, beskriver alldeles utmärkt vad jag berörde sist. Fenomenet med patologiska bedragare. I den gruppen ingår enligt min tolkning vissa narcissister, psykopater och individer med instabil personlighetsstruktur. De tycks mer än andra behöva kompensera sin inre brist med ett överdrivet bekräftelsebehov. På den vägen ingår behovet av validering av inte endast en partner utan från flera parallella källor (kvinnliga och manliga partners) jämsides. Hålet är nämligen enormt och fylls i princip aldrig av en annan mänsklig varelse. I sin förfinade och väl utvecklade förmåga till manipulation skulle jag vilja säga att psykopaten knappast ertappas i otrohet oftare än gemene man gör. I deras repertoar ingår nämligen manipulationer och bedrägerier som närmast en överlevnadsstrategi. Rankad nummer ett. Därmed skiljer sig din och min åsikt markant om vem som i en otrohetsaffär är mest benägen till upptäckt och inte. Uppfattade dock du syftade mer till mindre raffinerade småtjuvar och till en annan typ av skala av antisociala individer, än just till de slipade grandiosa fullblodsnarcissisterna.
Halonen åter, menar patologiska bedragare har ett större behov av att erövra och bli beundrade (ett starkt bekräftelsebehov). Relationen till modern under uppväxten, om vi väljer ett psykoanalytiskt tänk, är en orsak till notorisk otrohet. Citat: En del som är patologiskt otrogna har haft problem med att differentieras från sin mamma när man växt upp. Slut citat. I sin frigörelse som Lilla pojken revolterar mannen i sin parrelation genom otrohet. Det är viktigt menar Halonen att männen tar livet i egna händer. Utan missriktad revolt med rötter i det förflutna. Andra skäl till otrohet kan såklart vara att den ena parten förälskat sig i någon ny, känner sig åsidosatt i sitt förhållande eller söker sig utåt för ökad tröst eller en upplevd förståelse i en sidorelation (där den fristående individen saknar alla pusselbitar).
Ett lästips är boken When You?re The One Who Cheats av Tammy Nelson, psykiatriker och parterapeut. Nelson ger bland annat stöd till intressanta nya teorin att kvinnor idag är mer otrogna samt oftare undgår upptäckt. Uppenbarligen står i sammanhanget mer på spel för kvinnan än för mannen i ett avslöjande av affären. (Nytt tillägg av mej när texten igår flög sin kos).
-
Anonym (XXX) skrev 2023-11-10 09:37:36 följande:Jag VET allt det där! Men jag tror inte heller att den grupp som går in på kvällstidningarnas webbplatser, och ibland svarar på deras omröstningar om det är en fråga som de har något att säga om, är enbart den grupp som du tror. Vilket verkar vara lågutbildade och ständigt mer eller mindre berusade/narkotikapåverkade WT, om jag läser mellan raderna.
Jag tror faktiskt att nästan alla människor som kan svenska tillräckligt bra, befinner sig på de webbplatserna åtminstone ibland... även de som läser Financial Times på pendeltåget!
Jo, jag tror oxå som du att gruppen som deltar i undersökningar på kvällstidningarnas webbplatser (på skoj, seriöst och mittemellan) är relativt heterogen om så med en dragning åt homogenitet. Där kan vi bilda oss en uppfattning i inledande studier om hur folks vanor ser ut på ett ungefär. (Survey). Tänker graden av öppenhet nog ökar som du säger i anonyma webbbaserade enkäter i jämförelse med personliga intervjuundersökningar. Ordet är fritt. Ändå kvarstår för min del många frågetecken. Om populationen som vänder sig till kvällstidningarnas webbforum är representativa för folk i allmänhet. Nej, jag har inga fördomar av det slaget du nämner om kvällspressens läsekrets! Inte alls faktiskt.
Fakta kvarstår dock. Användare i tråden redogör för kvällspressens statistik gällande otrohet som om det vore seriös forskning. Väljer själv gärna doktor.com som underlag. En statistik som därtill matchar min uppfattning om vänners otrohetsfrekvens. Varför vore den källan mer fel?
Läsare av dagstidningar som DN, SvD och lokaltidningar samt facktidningar såsom nämnda ICAKuriren, Tidningen Land, Populär Historia, Allt i Hemmet eller varför inte ViFöräldrar borde inkluderas i dylika undersökningar. OT här. Självklart väljer och mixar kunder fritt mellan dagstidningar, facktidningar och kvällspress (illojalt?). Precis som läsaren av Financial Times gör när hen går in på kvällstidningarnas webbsidor. Alla växlar och blandar inte källor i sin lojalitet mot utgivaren och vill mest tycke och smak få styra. Konsumentens lojalitet mot press och valda magasin kan såklart halta. I samma omfattning som den otrogne partnerns ansvarstagande mot sin familj? Trogna kunder är allra bäst. Något varje utgivare vet något om.
