Om du har tre hemmavarande barn och han ett vuxet barn, kommer han INTE att få lägenheten.
Inte en chans.
Det spelar ingen roll hur mycket pengar ni eventuellt har. Barns behov går alltid först i sådana lägen, och de ska inte behöva ryckas upp och flytta i onödan.
Och nej, han har inte rätt till hälften av dina möbler. Han har bara rätt till hälften av det ni har införskaffat gemensamt. Men det kanske är svårt att bevisa?
I princip har den som har införskaffat lägenheten och står på kontraktet, alltid förtur mot den som flyttade in senare. Du skriver att ni inte skaffade den gemensamt, dock tror jag att man måste ha bott själv i lägenheten i minst tre månader för att det ska räknas.
Hur som helst. Det är uppenbarligen din lägenhet. MEN hade det varit tvärtom, dvs han som hade omyndiga barn som bodde hos honom och du var barnlös, eller hade vuxna barn, hade det kunnat bedömas som att han har större behov av bostaden. Trots att du står på kontraktet. Om ni båda hade haft hemmavarande barn vet jag inte vad som hade hänt, men som det är nu behöver du inte oroa dig.
Inte en chans att han har rätt att kasta ut en barnfamilj från DERAS hem, bara för att han har dålig ekonomi och dålig köplats. Tror han verkligen det, eller är det bara du som oroar dig?
Var bodde han innan ni flyttade ihop?
Nu vet jag inte hur länge ni har varit tillsammans, men han låter som en lycksökare. Dålig ekonomi, inga besparingar. Ville flytta ihop fort. Och nu försöker han skinna dig, t om lägga beslag på lägenheten?
Han har inte rätt till ett öre utöver det han har köpt själv eller tillsammans med dig. Bara vägra. Det som kan ställa till det för dig, är om han vägrar flytta ut. Då får du ta det vidare.
Även om ni hade haft gemensamma barn hade det inte varit självklart att han skulle få lägenheten. Men då hade han i alla fall haft en chans. Nu är han i praktiken chanslös.