Vad är det för människa ?

Nej, du har tyvärr inga rättigheter här. Däremot har det kommande barnet rättigheter när det har fötts, t ex umgängesrätt med dig. Det betyder att mamman inte kan neka umgänge mellan dig och barnet. Hon måste också hålla dig löpande informerad om saker som rör hälsa, förskola när det blir aktuellt mm mm. Allt som är viktigt i barnets liv helt enkelt. Gör hon inte dessa saker är risken stor att hon skulle förlora vårdnaden till dig om du skulle stämma henne. Jag har nyligen läst några tingsrättsprotokoll där pappan misshandlat både mamma och barn och ändå fått full vårdnad (!) för att mamman har missat att informera pappan. Det har ansetts att pappan har varit den som bäst kunnat hålla den andra föräldern informerad. Så till och med när det gäller våld mot barnen har vårdnaden ändå gått dit! Jag berättar detta så du ska förstå vilken kraft du har bakom dig om det visar sig att mamman motarbetar umgänge och information.

Nu när du snart ska flytta ut så måste du också se till att säga upp alla abonnemang som hör till hemmet och som står i ditt namn.

Oj vilken sits du hamnat i, nu har jag bara din bild av det hela men utifrån den så verkar son och mamma utvecklat någon slags medsjuklighet (ordet finns eg inte men innebär ungefär samma sak som när anhöriga blir medberoende vid missbruk). Vet inte om sonen har problem att duscha, vilket kan vara vanligt med NPF men då kanske vanligare vid autismspektra. Annars känns det kanske inte helt normalt att alltid duscha naken med sin 8-åring. 
Av det du beskriver känns det som att hon lägger alldeles för stort ansvar på en 8-åring samtidigt som hon accepterar beteenden som inte är önskvärda hos en 8-åring. Gällande situationen du beskrev när han blev otrevlig mot din dotter så kan det vara att inte där och då ta diskussionen med sonen då miljön i sig kan innebära ett ännu större utbrott. Däremot hade hon kunnat stötta din dotter på ett helt annat sätt och ändå visa att hon intr tycker sonens beteende är okej.

det du beskriver i slutet hur hon beter sig kring ert kommande barn är verkligen inte ok. Har du pratat med socialtjänsten vad du har för rättigheter som blivande pappa? När väl barnet är ute så blir det ju lite annat men vet inte hur det funkar så länge hon är gravid? Det går ju alltid att göra orosanmälningar till Soc och det kanske är läge för en sådan då hon inte verkar må bra? 

Rörig sits. En kommentar bara om vårdnaden: hon behöver inte söka ensam vårdnad utan det får hon automatiskt om hon inte skriver under för gemensam. 

Stackars barn - ni är ju knäppa båda två! Du låter som att det är bara hon det är fel på, samtidigt flyttade du ihop med en kvinna och ett barn du knappt kände och drog ditt eget barn med i detta.

Du kommer sannolikt måsta dra det till rätten för att få halva vårdnaden av ditt barn. Se till att träffa det ofta när det föds.  Börja samla bevis redan nu, och skaffa ett bra juridiskt ombud, låt inte tiden bara gå, det låter som du kommer behöva besvis för att kanske senare söka ensam vårdnad p g a hennes olämplighet som förälder.

Trist att ni flyttade ihop så snabbt. Det vanliga är att man tar det lite lugnare, speciellt när det redan finns barn med i bilden. Då hade du antagligen hunnit få en mer realistisk uppfattning om hur ert liv skulle bli gemensamt. Så ja, lite " I told you so", men så ser jag det. Att ni dessutom hann skapa ett nytt barn undrar jag hur planerat det var? 
Är du en sån person som liksom sveps med när andra har idéer? 

Bra iaf att du tog ditt förnuft till fånga, för ditt äldre barns skull. 

Som någon redan skrivit kan du säga upp abonnemang och annat som står i ditt namn men som du inte ska ha kvar när du har flyttat. Hon får ordna nya abonnemang på det hon vill ha. 

Du kan redan innan barnet fötts ta kontakt med jurist för rådgivning runt hur du ska hantera situationen, så att du är förberedd på vad som är möjligt och inte. Finns ofta ett gratis rådgivningstillfälle i hemförsäkringen (dvs den du har för ditt nya boende sen). 

Du beskriver henne som om det är Dudley från Harry Potter hon har hemma, samtidigt är det ett barn med NPF som hon hanterat som ensamstående i 9år. Hon vet nog vilka strider som är värda att ta och inte. Att de duschar ihop kan ju faktiskt vara behövligt eftersom det handlar om hygien, likaså mardrömmar mm. Att hon säger till sin son att han ska hjälpa henne uppfostra är ju enormt positivt eftersom hon ger honom ett ansvar och vill att han ska känna sig delaktig i sitt syskons liv så han inte blir sur och avundsjuk på bebisen.

Du däremot låter sur och avundsjuk på hennes relation med sin son. Du har haft en helt annan situation med din dotter och har henne halvtid, medan denna tjej inte verkar ha haft möjlighet till den sorts avlastning. Klart som korvspad att de har skapat en symbios för att klara vardagarna då. 

Du säger att ni inte har "nåååågon tid tillsammans" men du måste iaf haft 15 sekunder att kunna göra henne gravid. Så det låter som du är den med gravidhormoner och som letar drama.

Förstår att det är en tuff sits. 

Det är svårt att komma med råd och tankar då det så klart bara är din sida som syns här och den saknar lite info känns det som.

Som fler säger så är det klokt att avvakta lite när man flyttar ihop om det är barn inblandade, men det är lätt att vara efterklok och svårt att tänka förnuftigt när allt känns rosenrött.

Att hon duschar med sin son, ja det låter väl inte helt vanligt i den åldern men som fler nämnt kanske hon behöver/har behövt göra det pga hans diagnos. Finns vissa barn som fortfarande  sover med sin förälder i den åldern. Har du frågat varför han inte duschar själv?

Att hon inte säger åt sonen, har dåligt med regler är något jag tror är rätt vanligt hos ensamstående föräldrar med dåligt samvete(alltså inte hos alla ensamstående). Det är jobbigt att leva med det, framförallt om två barn bor ihop och bara den ena får regler att förhålla sig till och tillsägelser om den missköter sig. I slutändan är det ju hennes son som förlorar på det då han kan bli odräglig av det.
Du skriver även att hon är dålig på att diskutera saker i stunden. Har du provat att vänta och ta det lite senare när hon är lugn? Vissa människor är svåra att prata med i stunden och har oftare vettigare och trevligare saker att säga om man tar det dagen efter eller så.

Jag tycker det är konstigt att hon berättade om graviditeten för sin son först, vad sa hon när du frågade varför?

Däremot så tänker jag att det är rätt att hon försöker involvera sonen i det, ge honom ansvar och få känna sig stor, så gör jag också med min som ska bli storebror och det har ju inget med pappan att göra utan att han dels ska förstå att lillebror behöver hjälp och att han kan hjälpa lillebror och att han är en del i det hela.

Det konstiga är ju framförallt det som händer efter KUB. Att du inte får följa med på bokade tider och hot mot ditt ex. Här måste ni ju ha pratat om det som händer, vad säger hon, varför gör hon så? Kan du minnas nåt annat som hänt som dragit igång det? Har hon inte nämnt nån orsak?
Beteendet känns väldigt märkligt. Det är ju väldigt konstigt att bete sig så istället för att ta upp hur man känner och avbryta förhållandet. Har hon tidigare historia av depression eller liknande? Eller har du misstänkt att hon också har adhd? Tänker om graviditeten utlöst nåt. Det ska ju rätt mycket till för att man ska slänga ut pappan när man är gravid.

Flyttar man ihop med en uppenbar diagnosmorsa på en månad och sen har oskyddat sex, ursäkta mig men det är hög skyll-dig-själv-faktor på den.

Bra ändå att du har flyttat från röran, men det ofödda barnet kommer ju att bli problem.

Tänk så spännande ditt liv blir sen när avundsjuke brorsan kommer att psyka ur och kanske försöker skada bebisen eftersom han har haft hela mammas uppmärksamhet tills dess. Eller bara skadar den genom för våldsam lek.

Hur i hela helvete tänkte du?

Hemsk sits TS, men HUR kunde ni flytta ihop så fort? Och dra in era barn i denna röra!

När man är förälder kan man inte bara tänka på sig själv, hur kär eller kåt man än är. Självklart kan man träffa en ny partner, men man TAR DET LUGNT.

Nu ska du ha barn med en psykomorsa, som du inte ens har känt ett år. Ja herrejävlar.

Bra i alla fall att du har räddat din dotter från detta, hon ska inte behöva leva i det där. Hoppas att kvinnans son får den hjälp han behöver. Han behöver både hjälp och gränser.

Men man undrar ju hur det kommer att bli för bebisen i det hemmet
Du kanske kommer att få rycka in TS. Det är ditt ansvar lika mycket som hennes.

Bra att du prioriterar din dotter!

Se till att ni har gemensam vårdnad, annars får du inga föräldradagar och hon kan flytta vart hon vill. Kanske behöver du be soc om hjälp att få igång umgänget, det är mycket viktigt. 

Dokumentera allt exet gör och säger. Ha bara kontakt via sms som du sparar. Eventuellt filma och spela in saker. Det kan du kanske behöva längre fram.