Hur klarar ni av att vara ensamstående?

Ja, alltså jag känner mig helt lost ibland. Det är så mycket jag saknar; kunna ta en kvällspromenad, sovmorgon någon gång per år, kunna vara hos en vän kvällstid, löpträna (!) osv. Ikväll är nästan alla mina vänner på fest, jag har inte behovet att festa men umgänget, friheten, lyssna på artister... 

Hur känner ni andra ensamstående? Har ni tips på hur ni hanterar situationen?Enbart ni som är 100% ensamma - jag hade kunnat dö för att få ta en kvällspromenad i månaden så nej, ni som har avlastning tom vartann helg sitter inte fast i detta livslånga, eviga, 24/7-livet. 

Jag älskar mitt barn! Ångrar honom inte, aldrig! Men tror inte på att det är hälsosamt att aldrig, aldrig, aldrig få komma ut och fokusera på sig själv (inte krogen, promenad eller vad som) Jag hade inte i min makt att bestämma att hamna här  gissar att troll kommer påstå annat. Han är 4 om det tillför ämnet.