Får panik av hans inredningssmak

Det är så blir man sambo så får man lära sig acceptera varandras saker man ogillar.🙂 Finns flera saker här hemma jag ogillar också men jag har helt enkelt accepterat det. För kärleken är så stark till min sambo att jag vill behålla honom. Finns saker i hemmet som är mitt som sambon inte gillar heller. Vi hr aldrig bråkat om saker i hemmet. 

En gång i tiden bodde min pappa med en ragata som styrde hemmet helt och hållet förutom garaget. Jag hade en gitarr jag inte ville ha och pappa ville ha den så jag gav den till honom. Han blev glad och senare kom hans tjej in i rummet och sa "den där får du inte ta hem" Då gav pappa sig och jag sa att det är klart du ska ha den, du vill ju ha den. Du bor ju också där. Men fick sälja gitarren istället. Det där beteendet tycker jag är helt sjukt. I ett samboförhållande bör inte ena vara en diktator som bestämmer allt. 

Antingen är ni särbos eller så respekterar ni varandras olika smak och bda får inreda. 

En sak vi ska vara mycket tacksamma för, vi som bor i Sverige, att vi har ett stort urval av möbler, mattor, textilier och konst, allt utefter plånbok och smak. Jag har erfarenhet av andra länders inredning, särskilt forna Östtyskland och även Västberlin.

Oavsett om man rörde sig i Öst eller Väst såg alla gardiner likadana ut. Alla fönster i hyreshusen var identiska, spetsgardiner som täckte fönstren till hälften och sedan längder vid sidorna i nån sorts brokad. Köksmöbler fanns oftast inte utan man åt i vardagsrummet, hopkrupen i soffan, obekvämt är förnamnet.  Nu var detta längesen, men tyvärr, tyvärr, det är inte bättre nu. Fula tunga bruna skåp som i och för sig behövs eftersom där inte finns några garderober att tala om, men med en stor soffgrupp och de stora skåpen kunde man knappt röra sig i rummen. Ja, och så alla kuddarna med fransar och alla porslinsfigurer, överallt. Alla tyska hem jag besökt, och det är många, ser likadana ut. Inneskor existerade inte, i bästa fall gick folk i strumplästen eller också klev de runt i ytterskor.

Tack, vår härliga skandinaviska minimalistiska inredningsstil, tack Svenskt Tenn, , tack Bruno Mattsson, Källemo och tack även Ikea (förvaring och bokhyllor, inte soffgrupper). 

För övrigt så verkar du vara singel. Jag tror att hemmet är en viktig bit för att kunna attrahera en tjej. Ser en tjej en mans hem där det ser ut som att han inte bryr sig så tror jag det är en ledtråd till att förhållandet blir så också, dvs allt ansvar hamnar på henne vad gäller sociala relationer, trivsel osv. Inte många tjejer som är redo att axla rollen som mamma för en vuxen man, eller ta över ansvaret för hemmet.

Har du däremot en stil som handlar om en annan smak, men det ser ut som du bryr dig är en helt annan sak, neonskyltar, svärd på väggen, kitsch. Men Trädgårdsmöbler i köket skrämmer nog bort de flesta.

Såg något avsnitt i bonde söker fru för hundra år sedan. Killen hade 4 brudar, hemmet var en kvarleva från hans föräldrar utan uppdatering, alla tjejer valde till slut att gå därifrån. Hans polare försökte trösta och menade att "vi trodde ju att det här bensäkert skulle fungera" Såg dom dra i saker med avsmak. Dom var nog inte sugna på att axla en föräldraroll är min tolkning. 

Jag vet så väl hur du känner det! 

Jag har inte heller bott själv innan, ensamstående med barn ja, men då fick man ju inreda därefter också, dels pga dålig ekonomi och dels så att barnen skulle kunna få vara överallt. 

Nu är mina barn stora så nu lägger sig den som bor hemma i ibland, men hon har iaf bra smak. 

;Min man, som jag är särbo med, har en hiskeligt ful möbel som han absolut ska ha kvar. Jag är ok med det om jag får måla om den, samma färg som den är i nu funkar, men den är så avskavd och ful med fula handtag nu så jag baxnar. Och enda stället, just nu, är att ha den i vardagsrummet! 

Nej, ska vi bli sambos igen då måste det finnas ett extra rum till hans hobby och hans möbler som han promt vill ha kvar. 

Kan säga att jag inte alls vill vara i hans lgh trots att den ligger så himla fint och mysigt. Lgh i sig är ochså helt underbar. 

Men han har NOLL intresse för inredning och jag får absolut inte hjälpa till, han ska minsann klara sig själv säger han. Därför har han nu ett lakan som 'gardin' eftersom han inte orkade greja med gardinstång då hållarna som tidigare hyresgäst satt upp trillade ner pga dåligt fäste. 

Han har möblerat superkonstigt, med sin fula möbel i centrum och soffan uppknökad i ett hörn, en alldeles för lång och låg tvbänk som sticker ut över kanten och så två byråer i en helt annan stil än det andra. 

Soffa, tvbänk etc är inte fula eg, men de matchar inte och är som sagt uppkörda i hörnen allihop. Det ser hel märkligt ut. 

Har inte sagt att barn inte finns med i bilden heller, såg inte hur det skulle vara relevant för tråden. 

Kan relatera. Min kille har SÅ mycket saker. Hans hem är överbelamrat med grejer. Inte orimliga saker eller så att han har ett hoarderbeteende men han har bott i hus och bor nu i lägenhet, som uppenbart är för liten. Det är köksmaskiner, musikanläggningar, möbler och skivor samt växter precis överallt. Jag skulle aldrig klara av att ha det så hemma. Jag har ganska avskalat hemma, har bara saker jag använder. Vill inte behöva känna att jag trängs i mitt eget hem. Har retromöbler och ganska ljusa färger utan att det blir sterilt. Jag kan inte se hur vi skulle kunna kombinera våra hem med undantag för ett fåtal möbler. Som tur är så har vi sagt att vi ska vara särbo minst tills våra barn flyttat ut, och det är säkert 10 år dit. Så vi får se hur det blir den dagen.