Mobbning på FL?

Man har väl känt ibland att nåt känns fel, men med åldern ser jag saker på ett annat sätt, mer för hur det verkligen är. Det är ett system där kvinnor ska tala om för män hur män ska vara, för män är mindre vetande, och vet inte vad som är bäst för oss. Och tydligen så är det nödvändigt att kvinnor bestämmer vilka som män får träffa.

När blev det så? Att kvinnor är måttstocken på det som bra och rätt. Att allt ska godkännas av kvinnor, annars är det dåligt. Män gör bara fel. Vill han träffa en kvinna så gör han fel. Hon har fel ålder. När kvinnan vill träffa en man så gör hon rätt. Mannen hon träffar har rätt ålder. Kvinnor har rätt att lägga sig i vad män gör. Tala om för honom att allt han gör är fel.

Klart jag läser här, ser även hur det är irl. Jag pratar om hur det är generellt.

Ett förslag är ju att de som inte gillar hans inlägg inte behöver svara?

Jag upplever inte att han sysslar med mobbning direkt. Han ifrågasätter och kritiserar utifrån sina preferenser angående kvinnor, precis som vissa kvinnor gör när det gäller män. Vad är skillnaden där?

Men de kvinnor här som säger att ni försökt hjälpa honom på alla sätt, men att han inte vill ta till sig detta, måste väl ändå förstå att det enda rimliga är att inte svara på hans inlägg?

Gud:
Jo... det stämmer att kvinnor har frikort att göra lite som de själva behagar. Det började med att Eva inte kunde följa en enkel regel. Att inte äta av frukten på trädet.

Är du säker på att det är "aggressioner"? Det kanske bara rör sig om en uppgivenhet och förvirring över hur kvinnor på forumet resonerar. Jag kan inte se att han är särskilt "aggressiv", mer ledsen och uppgiven över sin livssituation.

Jättevanligt, vi är så vana det så vi tänker knappt på det. Som när mannen inte vill göra det som hon vill. "Vad tråkig du är"
Kvinnor är så vana att kunna säga vad som helst, kritisera och förlöjliga honom, så de reflekterar inte ens över det. 

Jag själv har två förhållanden bakom mig. Det första förhållandet hade jag först när jag var 30 år fyllda och det var den finaste kärlek jag någonsin upplevt. Från tonåren och uppåt var jag sedd som en tönt och en grå mus av tjejer som var totalt ointressant. Jag har hela mitt liv upplevt att kvinnor ställer oerhört höga krav, förutom när det gäller min första f.d., som var väldigt speciell och vi hade mycket gemensamma nämnare. Men jag känner så väl igen KD:s berättelser och förstår verkligen hur han känner. I tonåren var det de tuffa och coola killarna som fick tjejerna. Jag var ointressant och jag var dessutom bland de sämsta i idrott (gympalektionerna) och var en av de som blev sist vald i olika bollsporter. När jag flyttade hemifrån i 17-års-åldern ville jag kompensera detta och började dricka kopiöst, bland annat för att jag märkte att jag blev mer intressant för tjejer när jag var full och vågade prata om djupare saker. Sedan hamnade jag i skiten och har nu varit nykter i drygt 4 år och har börjat komma igen på flera plan. Mitt föryngringsexperiment har att göra med att jag vill bli sedd som mer attraktiv och gångbar. Och det har gett vissa resultat.

Men summa summarum så har jag numer verkligen börjat förstå hur jävla utseende- och åldersfascistiskt samhället är, och jag har bara att anpassa mig till det. DÄRFÖR känner jag empati med och förståelse för de som har det svårt på relationsmarknaden.