Skiljas eller inte? Ältandet konsumerar mig totalt...

Huvudregel: Ingen ska behöva bli kallad idiot, värdelös osv i sitt eget hem alls, och verkligen inte "ofta" och flera gånger per vecka?!!

Kan inte två vuxna personer ha olika åsikt utan att falla så lågt så behöver den ena terapi för sitt självförtroende (för att den tolererar såna dumheter) och den andre en bra omgång smisk av sin mamma som inte har gjort jobbet klart.

Den punkten räcker alltså för att jag ska lämna, behövs inget mer i vågskålarna.

En gång på 24 år har min man bett mig dra åt helvete i ett gräl och då var det mycket nära skilsmässa. Jag körde hemifrån i sex timmar och funderade på om jag skulle sova på annat ställe. Men jag visste att om jag gjorde det så skulle jag vara för stolt för att gå tillbaka. Så jag körde till sist hem och sa bara att om de orden kommer över hans läppar igen så är det finito. Det har inte hänt igen.

Du har inga barn och har alltså noll anledning att stå ut med den här mannens invektiv, hån och oförskämdheter. Låt hans gener ruttna på glasberget och lev lycklig med ett bättre exemplar.

Du klamrar dig fast vid något som inte alls är kärlek och försöker inbilla dig en kärleksrelation där det bara finns narcissism och ego.

1. Man behöver ingens tillstånd för att avsluta en relation, inte ens en "bra" relation.

2. Ditt tänk om skam i skilsmässa känns väldigt förlegat. Skärp dig.
Eller så måste man dra slutsatsen att alltihop är påhitt och du är dubbelt så gammal som du skriver...