Planerad graviditet, nu ångrar jag mig

Jag och min sambo har varit tillsammans i flera år. Stabila inkomster med fasta jobb, stor villa med gott om plats för barn, familjer som är mer än villiga att hjälpa till med barn. Vi började prata om att skaffa barn redan förra året, men ville vänta lite. I början på sommaren kom vi överens om att jag skulle sluta med p-piller och att vi skulle försöka.

Varken han eller jag trodde det skulle gå så fort att plussa, man har ju hört så mycket om hur lång tid det kan ta, så vi var nog mer inställd på att det skulle ta längre tid. Vi plussade efter första ÄL.

När jag såg plusset på stickan och "gravid" på det digitala kände jag ingenting mer än rädsla. Hur ska det bli? Klarar vi detta? Vi båda är i 30 års åldern, så definitivt vuxna. Är I V. 8 och jag börjar nästan ångra mig? Vill JAG verkligen det här? Känns som jag ger upp livet för att få barn? Jag är rädd för diverse eventuella komplikationer, rädd att jag ska ångra mig när det är för sent? Vad ska jag göra? Blir det lättare? Just nu känner jag ingenting för det lilla blåbäret i min mage...