Smiko27 skrev 2023-10-01 11:02:07 följande:
1. Exakt så är det.
2. Exet har sedan början vägrat samarbeta i hur vi ska göra med barnen och hon har dessutom ensamvårdnad. Jag har alltså inte fått se eller träffa mitt första barn på 9 år! Allt som rör oss emellan sker genom någon tredje part. Vi komunnicerar inte direkt. Så ja, jag är väldigt BITTER jag med. Men trots det betalar jag bra med pengar just för att barnet ska ha det bra och det går in på ett särskilt konto som endast barnet kan ta nytta av när den fyller 18 snart och jag hoppas att mitt barn kommer att ta kontakt med mig en dag när den är vuxen och kan tänka själv. Så nej, detta är inte ett straff. Jag har tagit ansvaret i att se till så att mitt första barn har det bra ekonomiskt och kommer fortsätta ha det bra om jag går bort. Jag har dessutom lämnat mitt hus till exet som är värd minst 8 miljoner så skulle något hända henne så ärver mitt första barn henne också. Jag hoppas som sagt att mitt första barn en dag vill lära känna sin pappa på riktigt och kontaktar mig.
3. Självklart vill jag att min nuvarande sambo (vi kommer att gifta oss vid nyår) och gemensamma barn ska få ärva något även om det inte blir lika höga summor som exet har haft turen att få. Bostadsrätten ligger knappt på 5 miljoner. Företaget... tja ca. en halv miljon. Jag hade inte lämnat ett skit till exet, den otrogne slampan, om inte jag tyvärr hade haft ett barn med henne. Men nu är det så och jag har tagit min del av ansvaret. Det var hon som förstörde äktenskapet för 10 år sedan, hon som ansökte om ensamvårdnad för att straffa mig. Hon som har ljugit och förstörd bilden av mig för vårt barn. Mitt barn tror att jag är monstret. Mamman är alltså genomkorkad och jag godkände tillslut att lämna över vårdnaden till henne för att barnet inte skulle påverkas ytterligare av konflikterna. Det är en lång och hemsk historia som jag inte tänker gå in på mer.
Så du har alltså helt släppt ditt föräldraansvar och övergett ditt första barn. Räkna inte med att hen kommer att kontakta dig som vuxen, du har först övergett hen, hens syn på dig förgiftas garanterat av exet och du försöker dessutom göra hen arvslös. Snyggt. Årets pappa. Du skriver att du gav upp vårdnaden för att inte barnet skulle drabbas, feltänk. Du skulle så klart ha ansökt om enskild vårdnad för dig själv om du hade varit intresserad av ditt barn, med tanke på mamman så hade du haft
väldigt stor chans att få den också. Till och med i de fall där pappan misshandlar både barn och mamma tilldöms de vårdnaden om mamman håller på med umgängessabotage, inte informerar pappan ordentligt, ställer till med kommunikationsproblem mm. Bara så du vet.
Sedan det där med huset... Du tror på något sätt att det är garanterat att barnet ärver efter mamman? Glöm det. Hon kan skänka bort huset, sälja det och sätta sprätt på pengarna själv så det inte finns en krona till barnet, se till att testamentera bort så mycket som möjligt så arvet halveras. Det finns mycket hon kan göra som drabbar barnet. Det enda du har åstadkommit är att SKÄNKA fyra miljoner TILL DITT EX.
