Inlägg från: Anonym (Varför?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Varför?)

    Att inte kunna träffa sina barnbarn

    Hej, det låter sorgligt men jag har svårt att tro att det INTE finns en anledning till att du inte träffar dina barnbarn så ofta som du vill.

    Hur är du mot din svärdotter?
    Att du nämner ordet "konkurrens" känns som att det kanske är något du känner?
    Upplever du att du måste konkurrera med barnbarnets mamma?

    Du är ju farmor så din roll är ju att bara leka, gosa och ha det mysigt.
    Uppfostran, rutiner kan du lämna till din svärdotter och son.

    Jag har haft bekymmer med min svärmor sen vårt barn föddes,
    farmor tog alltid barnet ur min famn i tid och otid, ryckte flaskan ur min hand när bebis ska matas.
    Klädde på/bytte blöja osv utan att ens stämma av med oss.
    Vände ryggen till när jag sa att bebis är ledsen och behöver varva ner.
    Benämna mig vid mitt namn när hon pratar med sitt barnbarn (när hon pratar om sin son då säger hon alltid pappa) men ordet mamma säger hon aldrig till mig.

    Barnet är nu 3år och undviker farmor för han inte tycker det är kul att hon drar honom ur min famn, inte "lämnar" över honom när han säger mamma och sträcker ut sina händer osv.
    Vi träffas knappt 1 gång per månad max 1h pga hennes beteende.

    Hon har fått många möjligheter att visa hänsyn och börja respektera mig som barnbarnet mamma men ändå valt att fortsätta på sitt egna spår och tycka synd om sig själv.

    Farmor är tyvärr inte det minsta intresserad av att ta en fika med mig, planera in en middag osv.
    Hon ringer sin son som uttrycker att han hellre vill att hans mamma planerar sånt ihop med mig så kan vi komma närmre varandra.
    Har aldrig blivit så, för helt plötsligt har hon "glömt" det.
    Allt handlar alltid om att hon förlorat sin son och vill att allt ska vara som det var innan han träffade mig.
    Bara det i sig är otroligt sårande för jag har alltid försökt engagera mig så vi alla kan ses, fika äta middag osv.

    Sen 1år tillbaka har jag slutat engagera mig,
    för min svärmor handlar det om att hon inte vill släppa in mig, jag är överflödig.
    Nät jag var föräldraledig och hemma på dagarna kunde jag ibland ringa och bjuda över henne.
    Vi båda var ju hemma.
    Hon kom aldrig men ringde varannan dag till min man och frågade när han kommer hem så hon kan komma förbi då.
    Jobbade han över kunde han säga att det blir sent, men att svärmor kan ringa mig och komma förbi.
    Det tog blev hon arg över, enligt henne ville hennes son inte träffa henne.

    Vi har haft en hel del konstigheter med svärmor och det går inte att få det bra sålänge hon vägrar inse att hon bara är nöjd om jag inte finns med i bilden.

    Jag hoppas du INTE är en sån svärmor och ifall du känner igen dig så får du ändra ditt beteende,
    först när du har en god relation till ditt barnbarns mamma kommer relationen till barnbarnet växa.

    Lycka till 

  • Anonym (Varför?)
    Aina03 skrev 2023-10-01 17:19:16 följande:
    Jag har alltid behandlat min svärdotter med respekt, likaså barnbarnen. Jag är den som alltid från början velat ha kontakt både med svärdottern och min son. Har varit generös och bjudit dom på middagar hemma hos mig och även på födelsedagsmiddagar på restaurang när de fyllt år. Jag har däremot aldrig blivit bjuden av dom när jag fyllt år. Aldrig. Inget jag brytt mig så mycket om, men om jag inte hört av mig har det bara varit helt tyst från dom. Man trötttnar till slut när kontakten är så otroligt ensidig. Fast man har två barn har man aldrig så fullt upp att man inte hinner höra av sig. Jag har ju själv också tagit hand om två barn. 
    Åh vad ledsen jag blir för din skull.
    Då vet jag verkligen inte vad anledningen kan vara, kanske ser dom inte det fina i dina handlingar?
    Jag önskar min svärmor gjorde en procent av det du beskriver att du gör.

    För vad det är värt så tycker jag du verkar vara en jättesnäll person utifrån de handlingar du beskriver.
    Tycker det är jättefint att du lägger lika mycket engagemang på att göra fina saker för din svärdotter som för din son.
    Vad sorgligt att de inte vill göra samma för dig.
    Jag och maken har gjort samma saker fast till farmor, ett album med barnbarnets kort, uppvaktningen, bjudit ut på restaurang när hon fyllt år osv.
    Men tyvärr får varken jag eller mitt barn samma omtanke, nu senast sa hon inte grattis till vår son när han fyllde år utan det kom när de var här på födelsedagsfika som vi bjöd in på
    (2 veckor tog det innan hon hittade en lucka som gjorde det möjligt för henne att komma)
    svärmor arbetar 75% och har inget större socialt nätverk så jag förstår inte och kommer aldrig förstå vad som tog emot.

    Trots dessa val kan hon ibland uttrycka hur sällan vi ses och att det är hemskt att vi inte låter henne barnvakta vårt barn och umgås mer med honom.

    Nu var det mer än 2 månader sen vi träffades, maken ringde igår och frågade om det passar bra att vi kommer på besök en liten stund så vi alla kan ses.
    Men ursäkten var att hon arbetat och är trött så tiden vi vill komma var alltför tidigt men att vi kan komma efter 19 om vi vill
    (under 3 års tid har vi förklarat att vi gärna inte åker iväg så sent pga vårt barns sovtider som rubbas när han inte får varva ner hemma)

    TS, Jag hade omfamnat dig som farmor och svärmor med öppen famn, jag hoppas din son och svärdotter gör så en dag och att du får träffa dina barnbarn.
  • Anonym (Varför?)

    Hos oss är det samma situation men omvänt,
    hör maken inte av sig så  är det helt tyst.
    Tidigare ringde jag också och skickade ett sms då och då.
    Däremot slutade jag med det när jag insåg att hon inte uppskattade det utan började bli otrevlig mot mig.

    Man skulle tro att en så nära släkting borde bry sig men icke..

Svar på tråden Att inte kunna träffa sina barnbarn