Inget minne lite längre tillbaka i tiden...

Nja. Det här låter faktiskt lite väl. Att komma ihåg allt gör man i regel inte, utan hjärnan rensar bort vad den anser vara onödigt för att kunna lagra in nytt. En process som sker allteftersom. Hos vissa mer än hos andra. Men jag tycker inte det du beskriver låter normalt. 
Det låter som att långtids men även korttidsminnet båda är påverkat på olika vis, av någon anledning. Att inte minnas mycket av sin barndom eller tonår, är inte särskilt anmärkningsvärt. När hjärnan utvecklas går den igenom en del faser, och för vissa leder detta till att man inte minns. På sin höjd kanske man har vissa små fragment. Men att det fortsätter även in i övre tonåren och vuxenåldern. Det skulle jag själv ha velat söka ett svar på varför. 

För kanske finns det faktiskt hjälp att få, och något man själv kan göra. För att se förbättring inom detta. Vissa saker vill man ju kunna minnas och ha kvar, inte få helt raderade ur minnet bara sådär. 

Demens som någon nämnde. Nä det tror jag ju inte på däremot, eftersom du beskriver att det alltid har varit såhär för dig. 

Att du inte minns din barndom kan förmodligen till stora delar förklaras med ovan. Samt möjligen det jag tidigare nämnde, att alla inte minns efter att hjärnan genomgått utvecklings faser. Jag själv minns inte mycket av barndomen, men har inte det problemet som du beskrivit att du har även som vuxen. Att stora block av ditt liv försvunnit. Större händelser brukar man åtminstone ha kvar fragment av. 

Eftersom detta plågar dig genom att skapa sorg, så kan det vara klokt att tala med någon professionell. Samt även söka för det, så du förhoppningsvis kan få lite av ett svar på varför. 

Kanske skulle meditation, leva aktivt i nuet och viss mindfullness kunna hjälpa din hjärna att lagra in information och skapa minnen som sitter lite bättre. Går man genom livet med tunnelseende tillexempel? Är emotionellt bortkopplad av någon orsak. Då minns man också sämre dom händelser som sker runtomkring en, eller som man är deltagande i.