Min son umgås inte med någon på fritiden...

Hej jag ville svara för jag känner igen mig i din son. Jag fick alltid vara med lite på ?nåder? i skolan, men vi lekte aldrig efter skolan. När jag ser tillbaka idag som vuxen så var det inga personen jag ändå hade velat umgås med men det är inte roligt att bli exkluderad, det har satt sina ärr på självkänslan. Men där och då tyckte jag att detta var otroligt pinsamt faktiskt och kunde inte tänka mig något värre än att någon skulle komma på att jag inte va en del av gruppen. Så jag vill bara råda dig att inte fråga din son speciellt mycket om kompissituationen för det kommer inte att lösa något faktiskt. Dom kommer inte att börja umgås på fritiden för att mamma frågat om varför han inte umgås med folk efter skolan. Utan man känner sig bara dum och misslyckad för att man inte har direkta kompisar. Jag tror också att det kan vara bra att gå på en fritidsaktivitet om han inte gör det redan. Att ha sociala kontakter från annat håll kan ge honom en annan plats i den gruppen och andra sociala kanaler. Så prata gärna med lärare, visa att du bryr dig osv. Men välj dina ord noga. Kommer så väl ihåg att min ena förälder ofta frågade mig om jag inte skulle ta hem några kompisar. Vad skulle jag svara nej för ingen vill vara kompis med mig. Nu vet jag inte om detta är läget för din son men ville bara ge lite insikt i hur det kan kännas att var ensam och hur man som förälder kan tackla det åt barnets håll.

Vad gör din son på fritiden? Har han någon sport eller annat intresse? Där finns det stora möjligheter att träffa nya kompisar och hitta ett gäng man trivs i. Du får hjälpa din son att komma in i andra cirklar. Annars är man så utlämnad till skolkamraterna. 

Min son är i din sons ålder och vi har liknande hemma. Det är inte ofta som han träffar kompisar på fritiden. Han spelar fotboll (träning 2 ggr/v och match 1gg/v). 
Han har lite sysslor att göra hemma men om det blir tal om att träffa kompis så är det prio 1. 

Denna terminen har han träffat 3 eller 4 kompisar totalt på fritiden. 2 av dessa har varit barn som han ALDRIG har pratat om tidigare så något har hänt i skolan känner jag. 

Vi lever ganska aktiva liv utanför skola och arbete så vår son blir aldrig sittande direkt. Men visst hade jag velat att han hade fler kompisar!

Vår dotter går gymnasiet nu. Hon hade likadant i perioder. Nu har hon lämnat den lilla hålan som vi bor i och börjat gymnasiet så pass långt bort att hon bor på den orten numera under veckorna. Hennes liv har tagit en tvärvändning. Hon har hittat nya vänner och hon trivs jättebra i skolan. De gamla så kallade kompisarna från grundskolan pratar hon inte längre med. 

Vad har han för fritidsaktiviteter? Min erfarenhet är att ju äldre de blir, desto mindre umgås de med skolkamrater och mer med kompisar de lärt känna via andra kanaler. Så försök få honom att intressera sig för något om han inte redan gör det. Då får han ett större kontaktnät och chansen att hitta någon man vill umgås med ökar ju om man har liknande intressen.

Har du varit i kontakt med föräldrarna till de andra killarna? Jag upplever att barn idag är lite dåliga på att ta initiativ själva eftersom många föräldrar styr upp umgänget högt upp i åldrarna.

Det skulle tex kunna vara så att de andra killarnas föräldrar känner varandra och har regelbunden kontakt och styr upp umgänget. Då flyter killarna bara in i det och tänker inte på att inkludera din son.