Relations fundering

Fint du vill jobba på saker, men se till att din sambo även gor det, tror inte du är den enda som har svagheter.

Tror inte du behover vara orolig att hon hittar andra relationer, som mamma till 6 barn kommer andra objekt snarare fly ifrån henne.

Kl

När vår nu snart 16 åriga dotter blev utsatt för ett sexuellt övergrepp när hon var 14 år så fick jag också en total låsning och bara svalde hårdare och gömmde alla känslor som kom upp inom mig trots att jag totalt rasade samma  inombords av en fruktansvärd ilska och sorg,min sambo reagerade som vanliga människor gör med att totalt bryta ihop och av någon konstig anledning så är de som att jag skuldsätter mig själv när någon blir ledsen och vet inte hur jag ska hantera situationen.sambon fick ett dåligt cancer besked och även då gick jag in i total "lockdown"så sista året har varit tufft och om jag kunnat kliva ur min egna kropp när allt de hände så hade jag gjort de och gett mig själv en riktig klapp på käften  och sagt att nu fan skärper du dig.men allt de som jag svalt och som totalt krossat mitt innre och som öven gjort andra ledsna och besvikna ska jag nu försöka bearbeta och få ur mig och vända de till positiv energi.för gubben som skriver dessa rader är en igenom snäll man som är väldigt kärlekfull och som alltid ser till att ändra har de bra i första hand när han är i sitt rätta jag. och om jag kunnat ta ner månen åt min käraste så hade jag verkligen gjort de.men jag hoppas att jag kan skriva i min tråd om 18 år och berätta att vi då varit gifta lika länge som vi varit förlovade..... 

Du kan be om samtalsstöd på vårdcentralen, en psykolog tex. 
Det är bra att få gå några gånger hos en professionell

Tack för tips 👍de ska jag absolut göra 

Hej
Jag känner verkligen igen mig i det du berättar. Jag känner en stor tillfredsställelse som ger mig energi när jag får hjälpa någon annan människa. Men på långsikt, om jag inte får nåt tillbaka, känner jag mig utnyttjad.

Tyvärr kan jag inte uttrycka hur jag känner eller att jag mår dåligt utan behåller det inom mig. Detta byggs på och jag mår sämre och sämre och börjar älta min ilska i mina tankar vilket ytterligare eldar på ilskan.

Eftersom jag inte kan uttrycka mig använder jag fel ord vid en konflikt, ord som inte stämmer med vad jag egentligen känner vilket innebär att konflikten inte löser något och man står kvar på samma punkt förutom att vi båda mår dåligt istället för bara jag.

Ens stora kall i livet är att få andra människor att må bra, vilket egentligen är en bra egenskap och inget man vill arbeta bort, men det innebär också att man är livrädd för, och extremt dålig på konflikter eftersom man aldrig fått "träna". Dessutom har man, i de sällsynta konflikter man upplevt, lärt sig att en konflikt löser inget utan förvärrar bara.

Man sitter fast i en ond cirkel man inte vet hur man tar sig ur och allt blir bara jobbigare och jobbigare men man är specialist på upprätthålla fasaden för "det är onödigt att fler mår dåligt".

Det var en lång beskrivning som hade kunnat ersättas av "jag förstår dig" 😁 men det finns en viss självterapeutisk effekt.

Vad jag egentligen vill föreslå till dig, det är inte den bästa lösningen men tyvärr kan det vara den enda man förmår sig till, är att kommunicera och försöka berätta hur man mår via SMS. Hellre den lösningen än ingen alls. När man skriver får man chansen att tänka efter och hitta rätt ord, hitta det ord som bäst beskriver vad man känner.

Det finns säkert många som tycker det är svagt att inte ta det ansikte mot ansikte men dom har inte upplevt hur det är att sitta fängslad i sina känslor bara för att man inte kan uttrycka sig rätt, att man inte riktigt förstår sina känslor och därför inte kan hitta orden.

Om man inte kan eller orkar ta en konflikt ansikte mot ansikte brukar många föreslår "skriv ett brev" men är det någon skillnad mot att skriva ett sms??

Hoppas du hittar en lösning som funkar för dig.

Tack 
De var precis som du tog orden ur min egen mun och nu vet jag att de finns fler än jag med samma problem 🙏🏿faktiskt så har du så rätt i de du säger och att skriva ett sms är 1000 gånger enklare att förklara och berätta och beskriva hur man mår etc etc för annars när man ska ta de ansikte mot ansikte så är de som att någon slår knut på stämbanden 🙄men jag kommer att försöka bearbeta problemet allt eftersom och en dag hoppas jag på att kunna sjunga ut precis hur jag känner och mår i olika sammanhang 👍så tacksam att få ventilera lite här i tråden för de får en att lätta ytterligare lite grann inombords.

För hur många nätter som jag legat sömnlös och tänkt att varför i hela h vete sa jag inte si och varför sa jag inte så, och då för stunden i tanken så känns de ju självklart att nästa gång så ska jag banne mig tala.......men vad hände när de var dax igen......jo de blev ytterligare en sömnlös natt med fruktansvärd ångest eftersom man än engång inte lyckats förmå sig att prata....men peppar peppar nu för ca 2 veckor sedan så har jag gett mig fan på att de är färdigt med detta beteende för jag har bestämt att nu ska de bli ett slut, och jag har lovat min sambo och blivande fru att jag har grubblat färdigt och satsar nu 100 % På familjen och framförallt kärleken, för inte ska väl ett förhållande på 18 år behöva raseras bara för att jag inte kan prata, och framförallt inte eftersom jag älskar min sambo lika mycket nu som jag gjorde när vi träffades 2005. Jag kan förstå att relationer tar slut pga våld,missbruk och ren vanskötsel av kärleken, men jag tycker inte att den ska behöva göra de bara pga tysthet 💝men jag har som sagt förstört väldigt mycket pga av min problematik men som jag skrev tidigare så hoppas jag nu att vi kan få 18 år till och att hon efter dom åren verkligen kan känna att de verkligen var tur att hon inte gav upp mig,för en snällare och mer kärleksfull gubbe tror jag inte att hon snubblar över vars som hellst 😎till och med självförtroendet kommer när man får skriva av sig lite grann 😀

Det är verkligen modigt av dig att erkänna och ta tag i dina problem. Inte alla som gör det. Du har ju varit med om väldigt många saker och som jag förstår har ditt sett att hantera känslorna varit att stänga dom inne. Det fungerar inte i längden. Och det har du ju märkt. 
Som någon rekommenderade så tycker jag att du ska ta samtals hjälp. 
Det som är viktigt för att kunna uttrycka sina tankar och känslor är att man känner sig trygg. Det kan ju vara saker som du varit med om som fått dig otrygg....
Hoppas att din sambo förstår att det inte är en process som går över en natt. Att du får förklara att du jobbar på att inte stänga inne dina känslor och tankar utan att du vill sätta ord på dom. Det fungerar också att ta en promenad, ett varmt bad, lyssna på musik för att få ut känslorna.
Det finns KBT på nätet också och finns böcker som man kan ta hjälp ifrån också.
Lycka till med din personliga utveckling!!

Visa henne tråden och skriv på en lapp  ?jag vill men behöver din hjälp?. Lyssna, bestäm dig för att våga prova något litet nytt varje dag, vecka?

Tack för tips de ska jag absolut göra 👍och faktiskt så gör man väl lite framsteg emellan åt men jag känner ännu ibland att man har väldigt lätt för att knyta en massa inom sig men jag jobbar på de dagligen och försöker verkligen att få ur mig mina tankar ☀️☀️