Jag har en väldigt känslig dotter på 8 år. Hon ogillar de flesta människor förutom närmsta familjen. Tex hatar hon sina kusiner som jag anser är snälla o rara, allt för hon tror de skattade åt henne en gång.
Hon har haft en bästis men nu är hon också världens sämsta.
Jag får gå som på äggskal kring henne för att hon inte ska bli arg, ledsen eller sårad.
Vad kan detta bero på?
Mobbad?
Autism?
Intelligens?
Intelligens?
Autism?
Jag har en väldigt känslig dotter på 8 år. Hon ogillar de flesta människor förutom närmsta familjen. Tex hatar hon sina kusiner som jag anser är snälla o rara, allt för hon tror de skattade åt henne en gång.
Hon har haft en bästis men nu är hon också världens sämsta.
Jag får gå som på äggskal kring henne för att hon inte ska bli arg, ledsen eller sårad.
Vad kan detta bero på?
Prestationsångest? Det kanske inte är helt korrekt begrepp. Jag menar den typen av människa som vill att allt ska bli perfekt och därför ofta inte försöker alls hellre än misslyckas. De tror ofta att andra bedömer dem med lika kritiska ögon som de bedömer sig själva. De inbillar sig ett ogillande från andra och ogillar därför tillbaka i försvar.
Svårt för sociala situationer och kommunikation? Att skratta och skoja tillsammans med andra är livsviktigt för sociala människor, som de flesta är. Om man inte har det behovet och inte känner att man är en i gänget, då kan man lätt tro att de andra skrattar åt en, och känna sig kränkt. När man är kränkt blir man lätt bitter och fientlig.
Svårt att reglera affekt? Om man har svårt att tolka sina känslor och att sätta ord på dem, kommer typ alla känslor ut som ilska. Hon kanske känner sig utanför, osäker, annorlunda eller något liknande i samvaron med kusinerna. Det är ju ingen skön känsla, men inte heller något man automatiskt behöver bli arg för. Men om man har svårt att tolka och reglera känslor skenar en obehaglig känsla snabbt iväg till ilska och fientlighet.
Någon skrev intelligens och blev kränkt när någon annan inte direkt köpte den teorin... Men faktum är att särbegåvade ofta har mindre behov av socialt nojs och dessutom blir uttråkade av att andra tänker så långsamt.
Detta låter mest troligt. Hon känner sig annorlunda och tror ofta det värsta om människor och vad de tycker om henne.
Prestationsångest? Det kanske inte är helt korrekt begrepp. Jag menar den typen av människa som vill att allt ska bli perfekt och därför ofta inte försöker alls hellre än misslyckas. De tror ofta att andra bedömer dem med lika kritiska ögon som de bedömer sig själva. De inbillar sig ett ogillande från andra och ogillar därför tillbaka i försvar.
Svårt för sociala situationer och kommunikation? Att skratta och skoja tillsammans med andra är livsviktigt för sociala människor, som de flesta är. Om man inte har det behovet och inte känner att man är en i gänget, då kan man lätt tro att de andra skrattar åt en, och känna sig kränkt. När man är kränkt blir man lätt bitter och fientlig.
Svårt att reglera affekt? Om man har svårt att tolka sina känslor och att sätta ord på dem, kommer typ alla känslor ut som ilska. Hon kanske känner sig utanför, osäker, annorlunda eller något liknande i samvaron med kusinerna. Det är ju ingen skön känsla, men inte heller något man automatiskt behöver bli arg för. Men om man har svårt att tolka och reglera känslor skenar en obehaglig känsla snabbt iväg till ilska och fientlighet.
Någon skrev intelligens och blev kränkt när någon annan inte direkt köpte den teorin... Men faktum är att särbegåvade ofta har mindre behov av socialt nojs och dessutom blir uttråkade av att andra tänker så långsamt.