Vart hitta seriös kk/fwb/älskare/lightpojkvän?

Jag är lite på samma linje som ts. Typ en särbo som jag kallar det. Lite mer än en ren kk. Man är officiellt ett par, men att man inte alls behöver umgås hela tiden eller flytta ihop osv. 
På dejtingsidor har jag specificerat att jag inte är intresserad av någon sambo och jag har fått förklara mig ett flertal gånger varför. 

Det är väl upp till var och en vad de vill ha här i livet och inget någon annan har med att göra. 
Så länge man är öppen och ärlig med det ifrån början så kan ingen senare komma och gnälla och vara kränkta. 

Och nu var det väl kvinnor som inte hittar män som inte vill flytta ihop och att vi ska ta hand om dem som just denna tråd handlade om. Hjälp med vart man kan hitta sådana män, inte vem som dömer vem osv. Det får du starta en egen tråd om.

Hur kan det vara mitt, ts och andra kvinnors problem att du inte klarar av att säga ifrån till de få kvinnor som lägger sig i och har åsikter om vad du gör med ditt liv? 
Vad har det med frågeställningen i ts att göra?

Jag har bara sett att det skulle vara så kvinnor beter sig mot män i största allmänhet från samma tjatgubbe här på familjeliv. Aldrig stött på det i verkligheten.

Min dröm är en man inte långt ifrån mig för då kan man spontant ses ofta och sedan ändå hem till sitt eget om man vill.
Självklart har man inte andra så att testa sig och köra kondomfritt är en självklarhet anser jag.
Jag har inget emot att ses ofta och att sova över ofta, men jag är i 50-års åldern och tämligen "ärrad" av tidigare upplevelser och livrädd för att återigen hamna där jag får sitta och vänta på en karl som "ska bara". Livrädd för att hamna i städ och gnällfällan igen och skulle man flytta ihop och det tar slut så är det mer arbete med bodelningar och bostadsletande än att bara lämna tillbaka nyckeln och gå hem till sitt eget.

Jag har hela livet fått klara mig på egen hand och van vid att folk lovar guld och gröna skogar som de aldrig lever upp till så har väl egentligen en undvikande anknytning så helt ärligt vet jag inte om jag någonsin kommer att lita fullt ut på en annan människa och vilja lägga mitt liv i den personens händer som det blir om jag ger upp mitt oberoende och flyttar ihop.

Borde finnas män med lite motsvarande erfarenhet som delar samma önskemål. 

Har inget med ditt kön att göra utan mer hur man alltid vänder allt till en könsfråga för att få tycka lite mer synd om sig själv.
Till skillnad från dig så misskrediterar jag inte alla män som grupp så som du gör med kvinnor i var och varannan tråd. Jag försöker och försöker och tycker väl att det borde finnas någon som kan stå ut med mig, men jag försöker i alla fall!
Hur ska jag någonsin hitta någon om jag bara sitter hemma och tycker att ALLA män är dumma som inte kastar sig efter mig?  

Jag försöker i alla fall, vad gör du för att förändra din situation? När hade du sex senast? Vem tog det initiativet?

Fast det blir det ju oavsett vilken form av relation det gäller. Man får anpassa sig och jag tror inte vare sig jag eller TS tror att en ev särborelation enbart ska ske på våra premisser och umgänge när det enbart passar oss.

Jag har levt med en man som utvecklade arbetsnarkomani och det var inget som jag gick med på ifrån början. Jag var galen och han fick klappar på axeln för han var så duktig. Jag skulle snällt fixa med barn, hem, trädgård osv och vara kåt glad och tacksam. JAG betalade mest så när folk hela tiden försökte hinta om att det gynnade mig ekonomiskt så var jag redo att strypa dem...