Ensamstående pappa - Svårigheten att ta nederlaget

Hej allesammans! 
Har varit och försökt hitta trådar om det själsliga måendet efter en separation men har bara hittat arga föräldrar så är det säkert för många men inte för mig.

Jag öppnar denna tråd för att kolla om det finns andra ensamma föräldrar som upplever liknande scenario som jag.

Jag bär på en stor sorg att jag och min ex sambo separerat efter 19 år. Vi har två barn tillsammans och de verkar ta situationen bra

Jag och mamman är vänner ibland funderar jag på om det är bra eller dåligt för att jag ska kunna gå vidare i mitt liv, hur tänker klokt folk här?

Just nu har det varit så illa så jag sjukskrivit mig från jobbet och har försökt hitta vägar från denna sorg, ja ja vet att de låter som en flykt men det slutade helt enkelt med att ja inte kunde jobba, låg som en blöt pöl på jobbet helt plötsligt. Hur har ni andra kommit vidare och finns det nån process som är bättre än andra som ni vill dela med er av?

// Separerad och ledsen