Hmmm....

Jag vet inte vad jag ska svara på de...

Jag erbjöd mig att ta sonen hennes för att jag inte ville att han skulle hamna hos en främmande familj och min dotter godkände det och då blev han hos mig.

Jag fick tillräckligt med svar igår från soc, så jag bara skakar på huvudet.

Han är placerad hos mig för tryggheten, men vilken trygghet då hon ändå kan, får göra allt, men behöver inte göra nått.
Jag träffade soc senast igår, tisdag och berättade hur jag kände i allt detta, men fick typ bara tomma blickar tillbaka.

Jag tyckte dom kunde strypa barnbidraget, men det kan dom inte göra för hon är vårdnadshavare fortfarande, men jag har en kompis som blivit av med sina barn där dom ströp barnbidraget på en gång.

Jag berättade att min dotter vill att jag ska gå till frissan med sonen, men jag sa, kan inte hon göra de som är vårdnadshavare och fick till svar, har du nått emot att gå till frissan med han och jag blev så paff av svaret att jag var på väg att gå därifrån.

Jag förstår att att han är placerad hos mig för tryggheten skulle, men när hon ändå är vårdnadshavare och får göra allt ändå, så varför inte gå till frissan?

Jag kanske reagerar fel, men tycke ändå att allt detta känns så fel.

Jag är absolut inte ute efter pengar, men varför ska hon ha barnbidraget när hon inte har sin son? Det finns en son till som hamnade hos sin pappa och pga att han är vårdnadshavare till den sonen så får han hur lätt som helst både barnbidrag och underhåll och så ska det vara, det vet jag, men ändå.

Soc tyckte också att vi tog upp deras tid för att berätta hur vi mår och känner i detta.

Dom placerar ut sonen för trygghet, men ändå får hon göra allt, är det en trygghet??

Har jag fel i detta??

Alla är inte ämnade till att bli föräldrar och tyvärr så är min dotter en av dom.