Smärtsam sammandragning, chefen inte nöjd.

Har du fortfarande smärta?

Jag vet hur du känner.
Jag har själv haft problem med min arbetsgivare under den här graviditeten pga graviditetsrelaterade besvär och en enorm ovilja från chefens sida att försöka underlätta ett redan tungt och stressigt arbete. Vi har gjort riskbedömning enligt rutin men ändå så sitter det emot... 

Jag har behövt stanna hemma flera gånger senaste månaderna pga diverse besvär som givetvis blir värre med jobbet. 

Nu ska jag boka en läkartid och försöka få hjälp den vägen.

Jag känner precis som du, extremt dåligt samvete, tänker att överdriver jag? Är det jag som är svag, borde orka mer? Men försöker slå bort de tankarna och tänka att den här bebisen kommer jag bara bära i min kropp en enda gång i livet, under en väldigt begränsad period av mitt liv, och jag hade aldrig förlåtit mig själv om jag hade gjort något för att riskera barnet. Och borde inte förlåta mig om jag riskerar min egen hälsa heller, för jag kommer ju behöva må så bra som möjligt för att orka föda mitt barn och ta hand om det på ett så bra sätt som möjligt. 

Sammandragningar ska inte göra ont, det behöver inte vara farligt men jag tycker att om det fortsätter så bör du kontakta din barnmorska eller förlossningen beroende på vilken vecka du är i. Prata med din barnmorska ändå om hur du känner och mår. Min barnmorska har varit väldigt förstående och hjälpsam.

Nej har inte ont nu, det gick över efter en stund men har ovanligt mycket sammandragningar idag så ska vila och hoppas att det blir bättre annars får jag ringa BM i eftermiddag. Är i v.22 och har haft mycket sammandragningar från v.18 men ovanligt mycket just idag.

Jag hade inte sjukskrivit mig för en sådan sak, men där är vi alla olika tänker jag. Jag tillhör den hårda skolan där enbart magsjuka är legitimt skäl för frånvaro - typ. Jag väntar mitt andra barn, är i vecka 23, och har haft sammandragningar till och från i några veckor. Jag skulle ändå inte komma på tanken att vara hemma. 

Däremot tänker jag att vad jag tycker och hur jag resonerar inte är applicerbart på någon annan. Om du känner att du inte kunde jobba, så var det rätt beslut att stanna hemma. Det är en balansgång. Samtidigt som man såklart inte ska plåga sig själv tänker jag att man får bita ihop ibland och försöka. Men återigen, det är bara jag! ❤️