Hej alla som håller på med IVF.
Finns många trådar här om väldigt praktisk delar av IVF, men tänkte starta en tråd där man kan skriva sina tankar och känslor.
Frustrationer, nedsämtdhet, lycka och allt där i mellan.
Själv känner jag väldigt mycket frustration över att jag behöver gå igenom de här när så många andra bara blir gravid och inte behöver tänka så mycket på det.
Jag har genomgått en stimulering, äggplocket gick inte som planerat så blev inget ET, utan blir senare FET.
Hur ligger du till i processen?
Har ägglossning denna vecka så jag och sambon ska gör en satsning naturligt, vet inte varför men hade kännts som en sån vinst om det skulle gå. Vilket är helt konstigt att tro då det inte gått naturligt på 1,5 år. Men känner att jag ändå vill ge de en sista chans. Känns helt ologiskt.