Vadå bonus?!

Det känns som att problem med bonusbarn ofta uppstår när dens förälder, ofta pappan enligt mina erfarenheter både via vänner och vad jag läst bla här, inte tar tag i olika situationer. Inte uppfostrar barnet, inte lär det att städa, inte lär det att ta ansvar, inte stoppar det när det går över gränsen och kanske inte ens ger det beröm när det gör nåt bra.

Du har ju identifierat att en del av din irritation ligger på din man och det är bra att du kan se det, det är så lätt att man bara blir irriterad på barnet medan man ju hade sluppit bli det om bara dens förälder hade gått in och hanterat situationerna så att du slapp. 

Vad är det för ålder på barnen, framför allt sonen då?
Du kanske får släppa tanken att vara bonusförälder åt honom och mer hoppas på att kunna bli en god vän. Men det kräver ju att pappan tar föräldraroll ordentligt.

Vad säger din man när ni pratar om det? Kan ni komma överens om att du ger honom nåt tecken när du tycker att han behöver gå in och hantera en situation eller ha ett snack med sonen?

Funkar inte en familjesituation pga en individ så kan det ju absolut vara så att man behöver tänka över den. Om dina barn vägrar vara där så är det ju ett tecken på att de inte mår bra så som det är just nu.
Om sonen är lite äldre och ni funderar på att bo ihop skulle jag rekommendera nån slags generationsboende. Ett hus med ett attefallshus på tomten, eller hus med en uthyrningsdel i där sonen kan bo. Då slipper ni gå på varann och han kanske mår bra av att få sitt egna lite mer.

Sen är tyvärr min erfarenhet att säger man skitunge om sin bonus så har det gått rätt långt och kan vara svårt att reparera den skadan om inte pappan steppar upp....

Ja om inte pappan tar tag i det har jag svårt att se hur det skulle kunna funka bra om ni flyttar ihop. 

(Jag har erfarenhet av en liknande man som inte gick in och sa ifrån när hans barn betedde sig utan jag fick hinta, be, säga till och kräva att han gjorde det. I det fallet var det likadant med det mesta i hushållet så för mig blir det lätt att se det som ett varningstecken, att du kommer få be/säga till/tjata på mannen så snart nåt i hushållet behöver göras.)

Svårt att göra så mycket annat än att ha ett seriöst snack med din man. Att han måste ta ansvar annars kommer ju hans sons relation till din del av familjen bli så dålig till slut att det hela blir ohållbart. Och din och mannens relation dras ju ner av det också vilket ju kan leda till skilsmässa om ni inte får bukt med problemet snart.

Sen kanske du kan försöka ha lite egentid med bonussonen, kanske kan er relation stärkas av det, och om pappan samtidigt tar över föräldraansvaret och du släpper den biten och slutar bli den som tjatar och istället blir den han gör roliga saker med så kanske ni kan rädda upp det. 

Du. Du skrev nåt om att bestämma. ?Man kan definitivt bestämma....?
så skrev du...

Affektivt bemötande låter som det du gör med tanke på språkbruk, dubbla frågetecken, hot och uttryck som ?snälla människa?.