Funkisskatten kommer tillbaka!

Vad är det för "pension funds" som de kan ta ut och tömma i förväg i USA, då? Jag följer kanalen Catfished, som tar upp ett fall i veckan med en person (vanligen en kvinna mellan 50-70), som blivit lurad av en nigeriansk scammare med stulna foton av någon snygg, framgångsrik vit man. T

anterna brukar alltid berätta, att när de har tömt alla sina konton så säljer de huset, och när pengarna från husförsäljningen också är bortskänkta tar de det sista de har: pensionsfonderna, tömmer dem och skickar till låtsasälskaren. Sedan får de sova på härbärgen med narkomaner och frisläppta fångar, om deras barn inte vill ta hand om mamma p.g.a.av att hon slösat bort deras farsarv. Men du menar att det ändå finns någon form av pension kvar som de kan få om de har yrkesarbetat?

Ja det är det jag vill ha fram, att är det låga skatter så får man stå för sin vård själv, spara pengar att leva på vid sjukdom och arbetslöshet, spara till sina barns universitetsutbildning och sådant som går på skatten här. Så man ska inte gnälla på att vi har höga skatter, om man själv tillhör den grupp som lever på skattepengar samt konsumerar mycket vård - vilket är vad som görs i den här tråden.

OK. Ja, då kanske de där kvinnorna jag minns nu hade en bit kvar till 62, så livet kanske kan bli bättre för dem igen efter den födelsedagen...

Vilket konstigt inlägg. I många länder är det vanligt att kvinnor är hemmafruar, och så var det här också fram till för 50 år sedan ungefär. (OK att det oftast handlar om äkta par då.) Så det är inget konstigt, och mannen är tydligen OK med det - annars hade han väl ställt krav på sin sambokvinna, eller gjort slut. 

Går inte alls att jämföra med skattebetalarnas situation; skattebetalarna har inget annat val än att betala (den höga) skatten. Finns inget "göra slut" där.

För det första tycker jag att det där uttrycket "leva på" är fruktansvärt när man talar om personer som förhoppningsvis älskar varandra. Eller andra familjemedlemmar man bor med också, för den delen (t.ex. vuxna barn). Jag skulle aldrig uttrycka mig på det sättet. 

Det handlade om att det finns en valfrihet, om en man och en kvinna kommer överens om att kvinnan ska vara hemmafru. Men för skattebetalarna FINNS ingen valfrihet, de måste betala sin skatt. I annat fall blir det indrivning från Kronofogden. 

Att en hemmafru inte skulle få ha synpunkter på skattesystemet... så dumt? Vad är det mer en hemmafru inte får ha synpunkter på? Hon kanske inte ens ska ha rösträtt?

Gifta kvinnor har väl egentligen alltid varit hemmafruar, fram till 1970-talet. Det föll sig naturligt i och med de stora barnaskarorna. Dessutom fanns det nästan inga yrken som var öppna för kvinnor historiskt, det var i stort sett bara tjänarinnor av olika slag: pigor, barnpigor, husor, bodpigor, gästgiveripigor... Men alla som kunde gifte sig för att komma ifrån detta.

Klostren fanns förstås för ogifta kvinnor, men då måste man ha rika föräldrar som kunde betala hemgiften man annars skulle ha fått med sig in i äktenskapet, till klostret i stället. Hade man inga pengar så fick man bli "leksyster", d.v.s. piga där också.

På 1800-talet kom barnmorskan, sjuksköterskan, guvernanten, lärarinnan. Barnmorskor fick vara gifta, men övriga slutade arbeta när de gifte sig - en bra bit in på 1900-talet.

Sedan är det en annan sak att fruarna hade mer att göra på en lantgård exempelvis, än i en modern lägenhet på 1960-talet med tvättmaskin och halvfabrikat.

Beror på hur rik bonden var. Om det var en storbonde som hade råd att städsla pigor, så behövde bondmoran bara hålla ett vakande öga över pigorna, samt göra sådant som hon tyckte var kul. T.ex. spinna, väva, sticka, sy... och umgås med sina barn såklart.

Nu skäller du lite upp i fel träd, eftersom vi har långa generationer i min familj, och jag t.o.m. har upplevt ett näst-intill-självhushåll hos farföräldrarna när jag var barn! :)

Orättvis och orättvis. I de flesta av denna världens länder, hade hon inte fått en spänn. Hon hade fått förlita sig på sina anhöriga, och om de inte hade velat sörja för henne så hade det blivit fattighuset (om det ens fanns något sådant). Eller tigga på gatan. Nu FÅR hon ett belopp som hon mycket väl kan leva på, i en egen lägenhet till och med. Det är väl inte fy skam..?

Det GÖR jag ju, men vi pratade om i äldre tid. Då arbetade pigorna för mat och husrum och typ ett klänningstyg per år. 

Det var väl inte riktigt heller, att folk som gick på bidrag hade ut lika mycket som folk som arbetade långa dagar, och lämnade bort sina barn för att kunna göra det? BRA om det inte är så längre. Det bör vara ett ordentligt respektavstånd där.

Ju mindre skillnaden är mellan bidrag och lön, desto mer frestande blir det att fuska till sig bidragen, och att låta bli att försöka återgå i arbete fast man egentligen har blivit frisk.

Detta är även ett stort problem i konstruktionen av socialbidraget. Särskilt många invandrarfamiljer har stora barnaskaror, och det innebär att de även får höga bidrag - eftersom man inte uppmuntras att rätta munnen efter matsäcken i Sverige, utan man får bara mer och mer bidrag ju fler barn man föder.

Detta gör att en familjefar som börjar arbeta i något av de yrken som står till buds om man inte talar svenska särskilt bra, t.ex. busschaufför, lastbilschaufför, pizzabagare eller ett enklare industriarbete - kommer att tjäna mindre efter skatt än socialbidraget. (För fruarna är det vanligen otänkbart att yrkesarbeta, så de är inte med i ekvationen.) Det gör att familjen får komplettera upp med soc ändå - och mannens arbete blir helt meningslöst (som dom ser det). 

Men sluta - A-kassa är absolut inte en försäkring. En försäkring är t.ex. en hemförsäkring. Det är frivilligt att ta den, och utbetalningarna ur den + försäkringsbolagets omkostnader täcks helt och hållet av premierna. Inga skattepengar går dit. 

Utbetalningarna från A-kassan däremot består till 70-80 procent (beroende på hur hög arbetslösheten är i respektive A-kassa) av skattepengar. Innan avgifterna höjdes för c:a 20 år sedan, var det bara 10 procent av utbetalningarna som täcktes av premierna. Resten var skattepengar. Ändå tyckte folk som hade A-kassa redan då att de var finare än de som hade soc. De ERHÖLL EN FÖRSÄKRINGSERSÄTTNING medan SOCIALFALLEN LEVDE PÅ SAMHÄLLET. *suckar*

Och sedan måste du väl själv fatta, att även om det dras skatt på sjukkassan eller A-kassan, så betalar personerna ingen skatt eftersom de pengar de får ut är skattepengar ifrån början. Jämför: om jag ger Pelle 10 kr och han ger mig 2 kronor tillbaka, har Pelle gett mig 2 kr då? TÄNK nu, TÄÄÄÄÄNK...

Jag var hobbyarkeolog under några år (arbetade idéellt på utgrävningar på semestern bara för upplevelsen), händelsevis på 1990-talet. Där lärde jag känna ett antal utbildade arkeologer. Fler av dem hade satt i system att bara arbeta på utgrävningar på somrarna, och slappa med A-kassa resten av året. På den tiden behövde man nämligen inte söka arbete utanför sitt eget yrkesområde (helt sjukt), och eftersom det - förutom säsongsanställningarna på sommaren - bara blev en handfull tjänster lediga på muséer och liknande under resten av året, så behövde de inte söka många jobb heller. De hade det oerhört slappt, och hade vant sig vid att leva så och försökte inte längre kvalificera sig för några fasta tjänster. 

En kvinnlig arkeolog var till och med så fräck, att när hon fick erbjudande från vårdkön att tidigarelägga en knäoperation, så att hon skulle få göra den i mars och vara arbetsför igen när utgrävningarna började - så tackade hon nej! Hon sa - ordagrant - "man ska ju inte bita sig själv i svansen". Så hon började på utgrävningen i juni, jobbade någon vecka och blev sedan sjukskriven för operation och konvalescens resten av sommaren. Sjukskrivningen räknades som arbetad tid (vet inte om det är så längre - det borde det inte vara), och så fick hon ett helt år med A-kassa igen...

...och jag är rätt säker på att arkeologer inte var den enda yrkesgruppen som utnyttjade de slappa reglerna.