Funkisskatten kommer tillbaka!

Nu har tråden spårat ur totalt. Så jag får se om mina frågor når fram i allt det andra. Vad är funkisskatt? Hur mycket är den på?

Du förstår inte heller, att de som lever på sjukersättning (eller något annat bidrag) egentligen inte betalar någon skatt? För deras inkomst kommer ifrån andras skattepengar från början.

Jämför: om jag ger Per 10 kronor och Per ger 3 kronor tillbaka till mig, har då Per betalat något till mig? Nej det har han inte, Per har fortfarande FÅTT 7 kronor av mig och ska vara jävligt glad och tacksam för det, och inte gnälla att han borde ha fått ge tillbaka bara 2 kr i stället.

Jag hävdar att jag är mycket kapabel att se sambandet mellan orsak och verkan, det som orsakar våra meningsskiljaktigheter här och nu verkar vara att vi är oense om vad som är orsaken och vad som är verkan.

Vilken svångrem menar du dras åt? Nämn en sakfråga där "den blåbruna politiken" får direkta negativa konsekvenser för de som försörjer sig på bidrag.

Att sänka skatten ytterligare en aning för alla som arbetar och har en lön under 51.000:-/mån och därmed se till att de får aningen mer in i plånboken varje månad innebär ju inte på något sätt att de som "går på bidrag" får det sämre.
Skillnaderna mellan grupperna ökar en aning, det köper jag, men det betyder ju på inget sätt att de som inte arbetar får det sämre.
Jag motsätter mig därför kraftigt retorik likt den i TS där man ser sig själv som offer bara för att någon annan får det lite bättre. 

Jag motsätter mig även resonemanget att om man inte får något man anser sig behöva så skulle det legitimera, ursäkta och ta bort ansvaret över ens fortsatta handlingar.
Man kan inte hota med att "jag kommer börja stjäla och råna om jag inte får det här jag vill ha" och sen lägga skulden och ansvaret på den som inte gett vika för hoten.   

Jag är för info mycket fackligt engagerad, ett engagemang som jag finner otroligt roligt och givande på min egen arbetsplats där jag genom åren drivit igenom många lokala avtal som inneburit mycket extra i plånboken åt alla anställda och mycket mer inflytande över våra arbetsvillkor.
Detta fungerar dock bara av den enkla anledningen att vi alla håller ihop, organiserar oss och håller enad front mot arbetsgivaren.
Det är idag tyvärr helt hopplöst omöjligt i samhället som helhet.

Men herregud, nu måste vi ha ett snack om några punkter här.

1. Har man kortare än 1 mils avstånd till jobbet så går det utmärkt att cykla. Ännu mer utmärkt går det att elcykla, som jag gör, för den cyklar ju nästan av sig självt. Att döma av trafiken på cykelvägarna är jag inte ensam om att göra det.

2. Oavsett om du har ett jobb att åka till, eller jobbar hemifrån eller inte jobbar alls så måste du förstås ta hand om din hygien på samma sätt och gå till frissan. Finns väl ingen anledning att sluta ta hand om sig bara för att man inte förvärvsarbetar.

3. För några år sen när jag var arbetslös var jag väldigt noga med att fortsätta hänga med vännerna på restaurang och sånt, för att inte hamna i ett utanförskap och bli deprimerad, vilket hade påverkat livskvalitén negativt och även motivationen att ta ett nytt jobb.

4. Om du inte orkar ha ett liv utanför jobbet, med allt som det innebär (träna, handla, laga mat, städa) så är det nåt fel på din arbetssituation. Visst får man skjuta upp vissa saker till helgen och så, men livet går ju ut på mer än att bara jobba och till slut kommer du få utmattningssyndrom om du håller på sådär. Det tjänar ingen på.

Vilket konstigt inlägg. I många länder är det vanligt att kvinnor är hemmafruar, och så var det här också fram till för 50 år sedan ungefär. (OK att det oftast handlar om äkta par då.) Så det är inget konstigt, och mannen är tydligen OK med det - annars hade han väl ställt krav på sin sambokvinna, eller gjort slut. 

Går inte alls att jämföra med skattebetalarnas situation; skattebetalarna har inget annat val än att betala (den höga) skatten. Finns inget "göra slut" där.

Läs en gång till.

Sjukersättning, aktivitetsersättning och föräldrapenning höjs med 2000:-/mån

Jag som arbetar får nöja mig med att behålla 200:- mer av de pengar jag tjänat?

Jag har otroligt svårt att greppa argumenten för hur detta på något sätt eller vis skulle kunna anses som en extra "straffskatt" för de som inte arbetar?