Hur sover ni som samsover?

Men varför svarar du i en tråd som handlar om hur folk gör när de samsover med sina barn om du själv inte gör det?

Det är ju helt irrelevant till ämnet att du INTE samsover med ditt barn. 

Tråden handlar om de som samsover med sina barn.

För att jag inte ser nån orsak till att samsova ned barrnen och gärna vill veta hur ni tänker kring det. Vi gjorde det inte så därför frågan - varför skulle vi samsova? Högst relevant fråga och helt on topic. Svara istället för att ifrågasätta tråddeltagares frågor.

Inte relevant till min fråga i TS men whatever.

Vi samsover då min 2-åring vägrar sova i egen säng. Det är inte svårare än så, liksom. 

Mina barn har helt enkelt haft behovet. Det är orsaken. Simpelt. Mina barn har alltid velat ha oss föräldrar nära, enda från start, och för mig har det då fallit naturligt att lystra till deras behov. 

Sedan har det varit till fördel att kunna liggamma och inte behöva gå upp ur sängen för att hämta bebisen ur sin säng för att sedan sitta och amma, natta om och lägga ner i sin egen säng igen. Jag har sparat många sömntimmar på att ha barnen nära mig. 

Men summa summarum: Man samsover för att barnet/barnen har behovet av det. Man lystrar helt enkelt till deras behov av trygghet och närhet. Ditt barn hade inte behovet av att ha er nära på natten (hoppas jag) och ni gjorde det som passade er familj. 

Intressant att ni talar om barnets behov. Ser det snarare som föräldrarnas behov. Barnet kan sova i egen säng om man lär barnet det. Tyvärr verkar många föräldrar ge upp och till och med sover i skilda sovrum.
Varför låta barnet diktera villkoren? Hur svag är man som förälder som tillåter det?
Vi har tydligen olika syn på detta men mina barn är starka och självständiga och inte beroende av sina föräldrar. De har fått växa upp som starka individer.
Lycka till med ert daltande. Det kommer att slå tillbaka.
Ett gott råd i all välmening - var riktiga föräldrar och överbeskydda inte era barn. 

Men nej. Alla barn mår inte bra av det. Men vill du gå in i min tråd om samsovning och gagga på om hur ditt sätt är bättre så ignorerar jag gladeligen dig framöver.

Mina barn har ett större närhetsbehov än dina. Eller i värsta fall än vad du tillåtit ditt barn att ha. Det har absolut ingenting att göra med vem som dikterar vad, det har att göra med individer.

Sen, du vill ju uppenbarligen samsova med din partner. Gör det dig då också vekare än mig som klarar att inte göra det en tid för mitt barns skull? Med din logik skulle det göra det.

Det får stå för dig. Att du anser att dina behov som vuxen går framför det oskyldiga lilla barn du satt till världen får stå för dig. 

Jag tror verkligen inte att man ska behöva lära en bebis eller ett litet barn att vara ifrån sina föräldrar. Det är ju något så naturligt att behöva närhet och trygghet från sina föräldrar, dag som natt. 

Vi är sociala djur och lever i grupp och som vuxna i ett förhållande så sover vi tillsammans men ni förväntar er att små barn ska kunna sova själv, helst redan från födsel? Du vet att samsovning eller sömn i samma rum praktiseras i MÅNGA länder och även var väldigt vanligt i Sverige för inte så länge sedan? Då man sov i samma rum eller i samma säng för att hålla värmen på vintern eller av brist på plats. Menar du att alla dessa människor runtom i världen och i Sverige, då och nu, växer eller växte upp till att bli osjälvständiga och svaga? 
Ser inte du hur snevridet det tankesättet är?

Men jag ser alltid de där argumenten när det kommer till egoistiska föräldrar som anser att deras behov, alltså vuxna människor, är viktigare än ett litet barns.

Du måste även särskilja på folk som klemar bort sina barn till folk som tillgodoser deras behov. Det är två vitt skilda ting. Att ge sina barn trygghet och närhet är inte samma sak som att aldrig sätta gränser. 

Men jag förstod lite att detta var varför du valde att trippa in i denna tråd och komma med ditt lilla OT-inlägg. Du ville helt enkelt starta denna diskussion för att kunna slå dig om bröstet och säga att du minsann tycker att samsovande barn blir svaga och osjälvständiga trots att du inte har något som helst evidens för detta mer än att du "tycker det". Hoppet var väl att trycka till oss som samsover. Varför förstår jag inte riktigt. 

Varför lägger du dina fantasier och ord i min mun? Självklart har barn närhetsbehov. Jag har aldrig påstått nåt annat. Men varför just när de ska sova? 
Har aldrig påstått att mitt sätt är bättre utan bara att jag lärde mina barn när det var sängdags för dem och att de har en trygghet i sin säng på natten.
Vi hade dock mysstunder när det var "viladags" som betydde väldigt mycket så absolut behöver barn både närhet och kärlek.
Startar du en tråd så får du räkna med att det finns olika sätt att samsova. Vi sov i samma sovrum, dock inte alltid i samma säng.
Vi värdesatte även vår relation och de vuxnas behov. Det är minst lika viktigt för förhållandet och familjens bästa.
Har inga agg gentemot dig så sluta spy galla på mig. Respektera att det finns olika sätt att samsova. Varför anbars starta tråd? För att bli påhejad av likasinnade? 

Det är ju exakt varför hon startade tråden? För att diskutera med ANDRA föräldrar som väljer att samsova med sina barn?

Har du läst trådstarten?

Det var du som dök upp med din egen agenda och valde att kapa tråden med ditt jag-samsover-inte-mina-barn-vilket-är-helt-irrelevant-till-tråden-snack. 

Nej det får snarare stå för dig. Jag har aldrig satt mig själv framför mina barn. Varför skulle jag göra det? Patetiskt av dig att ens påstå det. Varför fantisera fram egna slutsatser som passar dig istället för att vara öppensinnad och se att alla föräldrar är olika. Det är det som väcker mitt intresse. Vrida och vända på frågeställningar med olika perspektiv och givetvis har både du och jag rätt att försvara vårat sätt med barnen. 
Förmodligen har vi olika perspektiv och vi har aldrigt överbeskyddat våra barn. De har helker aldrig klagat elker mått dåligt och idag är de väldigt självständiga och kärleksfulla och tackar oss för hur de haft sin barndom.
Så sluta vara negativ och diskutera sakligt.

Jag har aldrig överbeskyddat mina barn heller. Att samsova med sitt barn är inte att vara överbeskyddande. 

Min son är otroligt självständig och trygg i sig själv, trots att vi samsover. För det har liksom inget med det att göra, eller snarare så anser jag att man bygger självständiga och stabila individer genom att tillgodose deras behov av trygghet och närhet och har de behov av att samsova så är det ju helt naturligt att tillgodose det? 

Diskutera sakligt? Det var du som började dra konstiga paralleller mellan samsovning och osjälvständiga och svaga individer? Om något så anser jag att du är rätt osaklig i din diskussion utan verkar endast vara här för att trycka till oss som samsover med konstiga påståenden utan det minsta evidens. 

För stt jag hade en tydlig frågeställning, vilket du ignorerade.

Vad som är bäst för min familj besgämmer för övrigt inte du. För oss har samsovningen varit guldet. Vi har ett tryggt barn som tyr sig till oss. Jag och sambon har fått sova och vi har känt oss som en familj. 

Att man har närhetsbehov vid sömn är ju för övrigt knappast konstigt, kolla på många djur som knör ihop sig när det är just sovdags. Det är ju det  mest oskyddade läget på dygnet.

Vi försökte också få barnet att sova i egen säng en kort tid i sovrummet. Det slutade med många uppvak, en nattning som tog 2 h ist för 10 min, och ett barn som ändå kröp upp till oss. Där förstår jag inte varför jag då skall plåga oss alla med att kräva att just bebisen ska sova själv. Det är en begränsad tid i livet. Mem jag är av åsikten att visar ett barn tydligt att det behöver närhet så ger jag närhet. Punkt.

Verkligen. Tror inte personen läst trådstarten alls utan bara vill få säga sitt. Inte ovanligt.

Kul att se alla inlägg som inte tål en annan åsikt och att andra kan ha det på annat sätt. Då är vi i alla fall överens om det 

Ja det där med sova blir lite svårt med två så små barn. Minns när mina var små :)  De vaknade varje natt. Och om dem inte vaknade så vaknade jag, för jag blev orolig . 
Vi lärde barnen att sova i 90×200 sängar på en gång. Så fort något av barnen vaknade så gick vi och la oss tillsammans med dem i deras egen säng. Vi höll på att vår säng var vår, men vi visade också att de kunde ropa och känna sig trygga genom att komma till dem på en gång när de vaknade.
Barnen kände sig trygga och sov bättre och bättre. Och vi som föräldrar fick mycket sömn,eftersom vi kunde sova i en vuxensäng . Så har det funkat hos oss :)  

Trådstarten:

Hur sover ni som samsover med fler barn i familjen?

Dimpen:

?jag samsover inte och mitt barn är extremt självständigt?