Anonym (Lisen) skrev 2023-08-29 14:57:33 följande:
Kan bara säga att ni är på olika platser i livet, du med barn och dem utan.
Jag har suttit på båda platserna och det är först som när jag fick barn som jag förstod hur svårt det är att prioritera vissa vänskapsrelation då familjelivet tog all tid och ork.
Dessutom ensamstående på heltid.
Då var det lättare att umgås med andra barnfamiljer som hade samma brist på tid utanför familjelivet och dess prioriteringar.
Ibland tappar man några vänner helt under småbarnsåren och har man tur kanske man lyckas behålla några.
Jag har varit i omvänd roll som den eviga singeln och tappade flera kompisar när de fick barn och kanske även flyttade långt.
Det var jättesorgligt och jag förstod inte varför man behöver tappa kontakten för det?men idag förstår jag.
Tack för bra svar! Låter vettigt. förstår det måste vara väldigt tufft att få till tiden som ensamstående. Hade du svårt att förstå de som hade barn innan du fick dina egna? Och hur är det med andra vänner idag som inte har barn?
Ja, det känns, som du säger enklast att umgås med andra som har barn som är med på samma resa. Men väldigt sorgligt att behöva bryta med folk bara pga att den ena har barn och den andra inte. Ja, exakt vissa lyckas man umgås med ändå som tur är!
Hej! Undrar om någon har samma problem? Har märkt på senaste tid att nästan alla mina vänner är vuxenbebisar. Har några nära vänner som jag gillar och uppskattar att umgås med. Grejen är att många av dessa inte har barn. Är i 30-års åldern och har själv 3 barn. Vissa av mina vänner lärde jag känna under skoltiden, andra i vuxen ålder. Jag upplever att många tänker på sig själva. De kommer ofta upp med förslag om att alltid ses barnfria alternativt med barnen men sent på kvällen typ 20-tiden och ?ta ett glas vin?, ?gå på bio? osv, alltid hemma hos dem. Ofta klagar dessa på att jag inte är tillgänglig så ofta på telefon, inte har tid att ses osv. De säger att ?de känner sig bortprioriterade? osv. Det är som om ingen av dessa har förståelse för att man har barn hur mycket man än förklarar. Senast nu är det en vän som vill åka utomlands en vecka utan barn. Ursäkta för långt utlägg. Jag undrar med detta inlägg - är det någon som känner igen sig i detta? Och i så fall, hur har ni löst det?