Pcos, min story
Hej!
jag hittade hit och känner att jag behöver skriva av mig samt att någon annan kanske har varit i likande situation och möjligtvis känner igen sig.
Det började för ett år sedan då jag och min sambo hade börjat prata om barn.. i (vi var båda 28 då) inte att vi behövde bli gravida direkt men vi diskuterade oss fram till att om jag slutar nu så har vi tid på oss om nåt skulle vara ?fel? på min cykel och ta tid innan jag fick koll på den.
ibland besannas ju saker man allra minst vill.. i och med att jag alltid haft regelbunden mens innan ppiller(gick bara i 3 år drygt) så trodde jag att den skulle hitta tillbaka snabbt, men så fel jag hade.
Blev ingen ordning alls på min cykel med oregelbundna blödningar samt inte ?riktig mens? ont i bröst och mensvärk utan mens i sikte.
Det jobbigaste har varit psykiskt, att saker och ting inte funkar och rädslan över att det aldrig kommer göra det och att chansen att bli förälder aldrig kommer komma. Eller att det skulle vara något annat, farligt har också legat i bakhuvudet.
Har haft väldigt svårt att få hjälp då alla Gyn är överbokade, så sökte mig till digitala Estercare där jag fick till mig att jag kanske har pcos, ultraljud och blodprover gjordes och jag har ?klassiska? pcos äggstockar men inte förhöjt testosteron.
Tyvärr var det en tråkig upplevelse hos en privat gyn som var hård och kall och underströk att jag kommer ha väldiga problem med att få barn. Nu vet jag ju bättre men det var inte kul att höra just där och då.
Sen vet jag inte hur vanligt det är med det ena utan det andra men har aldrig haft ökad behåring men alltid varit kurvig, så har kanske med PCOS att göra.
på senaste tiden har jag fightats med oro över framtiden och vad detta innebär.
fick metformin utskrivet, efter 2 veckor fick jag min första riktiga mens på 1 år (halleluja tänkte jag) men sedan dess (juni) har den lyst med sin frånvaro trots metformin.
idag var jag hos en ny läkare där jag berättade hela storyn och hon berättade att mitt obehag från äggstockarna samt ömma bröst berodde på hormoner och att jag ska ta provera för att framkalla mens och se om kroppen vill kicka igång sig själv annars är det Letrozol som gäller framöver om jag vill kunna bli gravid.
sjukt långt inlägg men hoppas det är nån där ute som kan berätta sin historia som slutat fint! har burit och bär så mycket oro över min fertilitet och att inte kunna få barn eller att det skulle vara nåt annat som är fel på mig.. hur mådde ni under provera/letrozolbehandling?
samt att det är jobbigt inför ens partner även fast han är jättefin och stöttande så är det jobbigt att vara den som det är ?fel? på.
aja bara mina tankar om mitt tillstånd, har ju fått veta att detta är vanligt
men känns ändå lite tufft!
puss och kram till alla!