Söner som fostras till mansgrisar

Varför skriver du enbart vad mammorna ska och borde göra?
Har dessa söner inga pappor som är med och uppfostrar sina söner?
alla är väl inte ensamstående mammor där inte papporna någonsin funnits med?
Kanske att du dras till den sorts kvinnor då, känner inte igen det där, enstaka fall möjligtvis man stött på någon gång men inga i vår umgängeskrets men om det är många du stött på är det nog ditt val av kvinnor som gör så.

Det låter väldigt otidsenligt. Eller kommer de / ni från en annan kultur?

I min bekantskapskrets är det inte alls så. Alla förväntas hjälpa till, eller så är man gäst och då gäller det också alla. En kille eller man som verkade förvänta sig att få allt serverat, skulle inte ses med blida ögon.

Däremot är det inte millimeterrättvisa, och jag har absolut märkt tendenser att flickor och kvinnor _självmant_ hjälper till mer i köket eller mer dukning t ex. (För att de tror att det förväntas av dem?) Medan killar och män oftare sitter och snackar eller sköter grillen.

Så visst finns tendenserna där. Men SÅ uppdelat är det inte. Mansgrisar göra sig icke besvär och riskerar att bli bortvalda som vuxna.

Igår tog jag och en väninna med oss alla barn till skogen och plockade svamp. Vi kom hem till färdig lunch och dukat bord. Det hade karlarna fixat medan vi var borta.

Hos oss är det inte så. Båda barnen ska bidra med sitt utifrån sina förutsättningar. Jag och maken accepterar inget annat. Det spelar ingen roll om vi är bortbjudna, hemma eller har gäster. Barnen vet mycket väl vad som gäller ohc att man hjälps åt. 
När kusinbarnen är hos oss (bara pojkar) åker de på samma uppfostran från mig som mina egna ungar. Man sitter ordentligt vid bordet, äter sin mat utan att grisa och tar undan efter sig. Missköter man sig får man lämna bordet. Mitt hur mina regler. Svägerskan försökte ge mig onda blickar en gång när jag sa till hennes ungar på skarpen. Men blev tyst när jag svarade att då fick hon städa efter sina barn. De hade då kastat runt med fruktskal över halva matsalen - utan att hon hade brytt sig. 
Så ingen mansgris uppfostran i mitt hem och de som kommer hem till oss får rätta sig efter våra regler. 

Och det är bara mammans fel då att det är så?
Pappan har inget ansvar i det?

Hoppas din sambo vägrar, det har jag själv gjort ibland. Även fräst till mansgrisarna som sitter och slappar i soffan. Det blev fart på dem. 

Säger du något? Det verkar ta mer skruv när en man (antar jag att du är) säger något. 

Hon är dessutom jättesöt och smart och välutbildad. Men inte så karriärsintresserad. Inte så att hon vill vara hemmafru, men hon gör gärna lite mer pyssel hemma, särskilt om mannen tar lite större ekonomiskt ansvar. 

Min son är attraktiv och dessutom smart och driven, han är ingen mansgris pånågot extremt sätt , han är snäll och omtänksam, men han är absolut ingen feminist som vill leva utan könsroller. 

Jag tror många unga faktiskt börjar vända sig från den extrema feministiska jämställdhetsideologi som varit allmän de senaste åren. Teorin har ju varit att män och kvinnor är lika på alla sätt och det är vi inte i verkligheten. Vi är olika och kompletterar varandra. 

Men jag tror inte på hemmafruidealet, alla bör ha ett yrke och en egen inkomst.