Söner som fostras till mansgrisar

Det låter väldigt otidsenligt. Eller kommer de / ni från en annan kultur?

I min bekantskapskrets är det inte alls så. Alla förväntas hjälpa till, eller så är man gäst och då gäller det också alla. En kille eller man som verkade förvänta sig att få allt serverat, skulle inte ses med blida ögon.

Däremot är det inte millimeterrättvisa, och jag har absolut märkt tendenser att flickor och kvinnor _självmant_ hjälper till mer i köket eller mer dukning t ex. (För att de tror att det förväntas av dem?) Medan killar och män oftare sitter och snackar eller sköter grillen.

Så visst finns tendenserna där. Men SÅ uppdelat är det inte. Mansgrisar göra sig icke besvär och riskerar att bli bortvalda som vuxna.

Igår tog jag och en väninna med oss alla barn till skogen och plockade svamp. Vi kom hem till färdig lunch och dukat bord. Det hade karlarna fixat medan vi var borta.

Vi hade inte heller accepterat det du beskriver. Mindre barn är vi mera toleranta mot, men accepterar inte vad som helst. Gäller oavsett kön.

Äldre barn ska sköta sig, i alla fall någorlunda, annars får de gå från bordet. Och nej, inga telefoner vid bordet heller, som Studentpappa skrev. 

Med en jämnårig dotter och son, snart 11 år, hade det blivit väldigt uppenbart om vi behandlade dem olika eller fostrade in dem i otidsenliga könsroller. Men mindre misstag gör man nog och det är inte hela världen. 

Sen är det viktigt att vara en bra förebild. För våra barn, och många andra barn, är det lika självklart att se pappa vid spisen, som mamma. Då blir det naturligt för dem och inget konstigt.