Söner som fostras till mansgrisar

Det låter i mitt tycke som att du är lite ilsken över något speciellt och känner ett behov att skriva av dig. 

Ja, det är klart att det finns gott om föräldrar som klemar bort sina barn och curlar, dvs löser alla problem och föser bort alla hinder ur barnens väg, så att barnen ska få det lättare. Men eftersom barnen aldrig behöver stångas med svårigheter, får de inte heller den erfarenheten och självstyrkan som man endast får om man faktiskt lyckas lösa ett till synes olösligt problem på egen hand.

De lär sig inte heller konsekvensanalys, dvs förstå att vissa handlingar kommer att medföra vissa icke-önskade resultat, eftersom föräldrarna själva sopar undan de negativa konsekvenserna. Resultatet blir osäkra unga vuxna som är helt beroende av att någon annan assisterar eller faciliterar när det uppstår svårigheter i livet. De kan också bli handlingsförlamade eftersom ingenting som händer är "deras fel".

Men detta gör dem kanske inte till "mansgrisar", om du med det begreppet avser manschauvinistiska personer, dvs som värderar den manliga identiteten högre än den kvinnliga. Det tror jag snarare kommer av helt andra kulturella och sociala faktorer, inte minst föräldrarnas egna åsikter och värderingar som överförs till barnen.