IVF/Insemtion som "ensamstående" men med särbo

Hej,
Jag lever särbo med en kille och vi trivs bra med det upplägget.

Han är 28 och bor i en mindre stad där han har sin exfru och 3 barn. Jag och han tycker det är viktigt att han bor kvar där för upprätthålla en bra relation med barnen osv (det har varit tufft att få till umgänge). 

Jag är 22 och bor i en storstad, jag är väldigt karriärfokuserad och vill verkligen bo i en stad där arbetsmarknaden är god. 

Vi båda känner att ingen av oss ska behöva kompromissa om så viktiga saker. Jag är dessutom väldigt introvert så att flytta till en stad hade inte varit superpositiv för mig. 

Han är steriliserad. Jag känner ändå att jag vill ha barn. Han har inte helt stängt dörren till barn i någon form kontaktfamilj/adoption/ivf men tycker det är ett jobbigt ämne då han har svårigheter/hjärnspöken i sitt egna föräldraskap med hans nuvarande barn. Jag vill verkligen inte han ska flytta ifrån dom heller. 

Ska poängtera att jag vill verkligen vara med honom och han känner detsamma. Jag är närmare att strunta i barn än att lämna honom så det är ingen dealbreaker såsätt. 

Men tanken har ändå slagit mig att adoptera eller försöka med insemtion eller liknande som "ensamstående" iom jag bor själv på min adress o bortsett från att man kanske behöver berätta på en utredning med psykologen så vet ju inte dom om det även om det inte spelar någon roll. Tycker ändå jag har goda förutsättningar att lyckas i mitt föräldraskap. Min särbo är dessutom inte främmande till denna idéen, som han känner nu så vore detta de bästa som att han vet att jag vill ha barn och han behöver gå i kbt gällande hans föräldraskap för nuvarande barnen och hade steriliserat sig pga en anledning osv

Har försökt googla då jag ganska ny på idéen men hittar inte så många som varit i samma sits, så tänkte kolla här eller ifall någon har tips eller kan ge något pepptalk. 

Snälla, var snälla!