Varför kommer ni inte i tid?

Jag jobbar på förskola och undrar detta dagligen. Varför kan föräldrar överlag idag inte passa en tid?

Jag har jobbat i snart 30 år och innan var det kanske en familj någon dag då och då som hade svårt att passa tiden till frukost. Vi hade regler, det får vi inte ha idag.
Om frukosten serverades kl 8 så skulle barnen vara lämnade 10 minuter innan. Av hänsyn till verksamheten, för att barnen skulle få en lugn morgon, få äta i lugn och ro, hinna vinka, kanske behöva bli tröstade mm

Idag kommer man när det passar en.
Frukost kl 8 men man kliver in 5, 10, 15 minuter senare och kräver full service. Vi förklarar varför vi vill att barnen är där i tid, väldigt få bryr sig. Frukosten blir kaos (få små barn kan smyga in och sätta sig utan att pedagog möter upp, det ska vinkas på speciellt ställe, de kan vara ledsna, andra barn blir ledsna, det händer saker vid bordet när 6-7 barn sitter ensamma medan man lämnar det osv osv 
Klockan 8.30 måste bordet vara avdukat för då kommer våra föräldraledigas barn och de barnen äter ej frukost, vi är bara 2 vuxna till kl 9 och det är inte vi pedagoger som bestämt något av detta. 

Likadant när man kallar till samtal. Föräldrar kommer för sent. Vi har börjat dra ner på tiden. Ett inbokat möte på 30 min dras ner i tid på lika mycket tid som man kommer försent. Sura miner.

Varför kan många föräldrar idag inte passa en tid???

Jag upplever att män är i tid, kvinnor är sena. Kvinnor känner sig berättigade till att män skall vänta på dem, och det stör inte mig då jag inte är man, men det är så tråkigt när det spiller över och behandlar andra kvinnor likadant.

Nej jag är inte någon av dina simp- killkompisar, sluta behandla mig som det. Jag vill inte ligga med dig, så jag tröttnar på dig om du fortsätter göra så mot mig.

Men det är väl bara att anpassa sig till kulturen som råder. Om alla är 5 - 10 minuter sena så är det ju uppenbarligen det som gäller bland dina vänner och bekanta.

Det är samma bland mina vänner här där jag bor, jag tror det är vanligt.  5 - 10 minuter är kutym, då räknas man inte som försenad. Vid ca 10 minuter går gränsen för vd som är acceptabelt utan att höra av sig och är man mer än en kvart sen är det lite skämmigt.
På mitt jobb ska man vara på plats prick eller senast 5 över. Är man på plats före utsatt tid så får man höra skämt om att man är en latmask som har för lite att göra. 

Bland min mammas vänner börjar de undra om något hänt om man inte är på plats 5 minuter innan utsatt klockslag. Det normala där är att vara på plats en kvart innan de ska ses. 

Jag tror man får ett lättare och gladare liv om man lär sig de informella koderna och anpassar sig efter verkligheten man lever i 

Min mamma är från Argentina. Där är tydligen alla utom tyskättlingar/tyskargentinare sena hela tiden. Så när man tex. vill ha något gjort, tex hantverkare, och man behöver veta när personen dyker upp för att planera måste man anlita en tysk. Vem som är tysk ser man på efternamnet. 

För en tysk hantverkare betyder kl 11:00 att man är där för att laga tex. toaletten klockan 11:00, för alla andra kan klockan 11 betyda  "Någon gång under dagen".

Nu kan jag inte språket men "Om ett par timmar" är tydligen en vanlig tidsangivelse om man inte är tysk där.

"När har du tid?"
"Om ett par timmar"
"När är det?"
"Om ett par timmar"

Jag har också kass tidskänsla. Ovanpå det är jag ett stort kontrollfreak. Det gör att jag tar i som bara den när jag räknar ut vad jag behöver ställa väckarklockan på. Jag förbereder och lägger fram allt dagen innan men räknar ändå med att det tar en kvart att klä på mig, en halvtimme att packa, en kvart att borsta tänderna etc.

Det slutar med att jag är färdig att ge mig av en timme innan bussen går. Bussen jag valt för att den är framme fyrtio minuter innan jag behöver vara på plats. För man vet ju inte, den kan vara försenad eller gå sönder längs vägen.

Jag jobbar på det, och det blir bättre. Sist jag var på en fest av typen "kom när ni vill efter kl X" så var jag inte där förrän en hel timme efter starttid. :)

Jag brukar ibland tänka om det bara är jag som springer hemifrån med oknäppt jacka oavsett väderlek. Jag springer till bussen så jag hinner inte knäppa då heller. På bussen är jag varm efter språngmarschen så då blir den inte knäppt heller.

Men jag brukade hinna i tid för det mesta iaf. Men hade gärna sluppit stressen. Hur noga jag än tyckt att jag förberett mig gick något fel på slutet.

Det tycker jag är väldig konstig för en arbetsplats. Gäller det även sluttiden?

Du är inte ensam 😅 nån gång har jag i panik knäppt jackan utan att ha tagit på tröja, den här jag sprungit med i handen och tagit på på toaletten på jobbet sen 😂

Fast vems verklighet ska man gå efter? Min eller din?

I min verklighet så är man i tid eller så hör man av sig och säger "jag blir x minuter försenad" oavsett om det är 5 minuter eller en timme. I min verklighet så är man på plats för ett möte (även om det bara är mellan vänner) i tid. Den sk "akademiska kvarten" finns inte i min verklighet. Jag ser till att ha lite marginaler i min reseplanering just för att saker kan hända på vägen. Jag resonerar precis på samma sätt i min tidsplanering oavsett om det är ett jobbmöte, en vän eller ett tåg vars tid jag ska passa. Jag ser liksom ingen skillnad i varför det går att tidsplanera det ena men inte det andra så man kommer i tid. Det är ju liksom inte så att tåget/flyget väntar på att just DU ska komma lite gulligt försenad.

Jag är alltid i tid, men vägen dit är kantad av panik och hets. 

När jag väntade första barnet, skulle jag med bussen en dag. Jag var höggravid. Och lika sen som vanligt. Så jag fick helt enkelt sätta av i rejäl sprint för att hinna med bussen. Vid bussen byggde man ett hus och byggubbarna satt på taket och skakade på huvudet när de såg mig. Dagen efter skulle jag åka buss igen. Jag kom älgandes i samma höga tempo, för trots att språngmarschen orsakade ordentliga sammandragningar, hade jag inte lärt mig något. Samma byggubbar skakade lika mycket på huvudet en gång till.

Jag tror inte att det handlar om respektlöshet, utan mer om dålig förmåga att planera och hantera tid. 

Jag var sådan som alltid var sen förr, och det berodde inte på att jag inte brydde mig, utan jag tyckte det var jättejobbigt. Så jag har övat och övat på att planera, och jag blir bättre.

Nu för tiden är jag nästan aldrig sen, framför allt inte till saker som är i det vardagliga schemat, där har jag lärt mig (genom att klocka) hur lång tid det tar att göra mig iordning och komma till jobbet, hur lång tid en dagislämning faktiskt tar, och hur långtid det tar att köra till träningen, hitta parkering, och byta om. 

Men det krävdes att jag klockade, och insåg att min hjärna avrundar automatiskt. 11,5 minuter blir 10 minuter, 33 min blir en halvtimme osv. 

Jag vet inte om det stämmer.

Men jag minns en engelsk tjejtidning i min ungdom. Där skrev en kvinna hur jobbigt det var att vänta när pojkvännen var sen. En moderlig kvinna frågade "stood you up, did he, love?" Andra killar stötte på henne.

Tvärtom var inget problem. Killen bara stod och kollade in andra tjejer medan han väntade. Ingen tyckte synd om honom, ingen besvärade honom.

Du ska naturligtvis inte anpassa dig efter mi och mina vänners norm när det gäller tid, vi umgås ju inte. Skulle vi träffas i verkligheten så hade jag anpassat min efter din syn på att passa tider eftersom det verkar viktigt för dig. Det jag ville få fram med mitt inlägg är att det är bättre att själv komma fem minuter sent när man ska träffa vänner som alltid är fem minuter sena. Vad är poängen med att sitta och sura i fem minuter när man vet att de man ska träffa nästan alltid är sena? Ibland förstår jag att man vill ändra på normer i samhället som man inte trivs med men när det gäller det här tycker jag att det är bättre att anpassa sig till de människor man umgås med. Den verklighet man själv lever i alltså 

Beror ju såklart på vad det är! Jag är tidspessimist och har väntat väldigt mycket i mina dagar. Men blivit känd för att "alltid passa tiden", "man kan ställa klockan efter dig!" etc.
Saker man bara SKA passa tiden till blandar jag lätt in nonchalans och respektlöshet om någon kommer för sent. Möten, läkare, tandläkare, lektioner, intervjuer, pass på gymmet etc. Vad som helst kan absolut hända på vägen men inte varje gång! Åk en kvart tidigare nästa gång då?? Och störta in med ett glatt "Hej, nu är jag här!" och förvänta sig en applåd, utan minsta tillstymmelse till dåligt samvete!
I mer bekväma situationer kan det såklart vara lite mera flyktigt. Men "vid 13-tiden" kan inte ens med lite fantasi vara kl 15. Man måste ju ändå nånstans inse att någon faktiskt väntar på en, med utgångspunkt kl 13.
Tyvärr så tycker jag faktiskt att det är ganska efterblivet och omoget att inte kunna passa en tid. Jag skulle ju hellre åka utan att borsta tänderna, kasta in 12 tuggummin istället, strunta i smartklockan eller just DEN scarfen om jag märkte att tiden drog iväg! Än att anse att en föreläsning eller ett tåg faktiskt borde ha vett att vänta in mig, jag hittade ju faktiskt inte min favorittröja!

Vet inte vilka som kommer sent men i många andra kulturer är det normalt att komma sent. Tid är inte så viktigt.

Exempelvis i Brasilien så ska man komma en halvtimme sent till en middag annars kan värden bli sur eller kolla konstigt på en.

Sverige (och nordvästra Europa) är ett udda land i världen med sin tidshets.